100 människor med makt att styra över Vård-Sverige

Alla gillar Göran Hägglund. En supertrevlig, lättsam och skojig kille. Har alltid en vits eller en rolig historia på lut – vilken vårdcentral, konferens eller vilket invigningsmingel han än dyker upp på.
Men många beklagar att han inte lever upp till förväntningarna.

Göran Hägglund toppar för andra året i rad Dagens Medicins lista över de 100 mäktigaste i svensk sjukvård. Men han gör det inte med samma självklarhet som när han just hade tagit över socialministerposten hösten 2006.

Och hans närmaste medarbetare, statssekreteraren Karin Johansson (kd), halkar ner från plats två till plats fyra. För att vara sjukvårdens statssekreterare på socialdepartementet är det en anmärkningsvärt låg placering, om man blickar tillbaka på de maktlistor som Dagens Medicin gjort årligen sedan 1996.

Inför sammanställningen av årets maktlista har Dagens Medicin fört informella samtal med ett 40-tal kvalificerade bedömare av svensk sjukvård.

Många imponeras av Göran Hägglunds personliga egenskaper.

– Han är lyssnande, sätter sig snabbt in i frågor och tar till sig sjukvårdsperspektiven. Detta måste vara den bästa sjukvårdsminister vi har haft sedan Margot Wallström (s), säger en känd socialdemokrat.

Samtidigt tonar en bild fram av att många i sjukvårdssektorn är besvikna över att socialministern inte tydligt driver sjukvårdens frågor, att han har satsat mer på att göra sig känd som partiledare än som socialminister.

– Göran Hägglund skulle behöva visa lite mer glöd och nytänkande. Han kommer ofta i situationer då han får reagera på händelser i media, i stället för att själv agera och ta initiativ, säger en tung borgerlig politiker.

Till saken hör att Göran Hägglund som socialminister ansvarar för ett brett område. Två exempel:

» Familjepolitiken, där han har skickat förslaget om kd:s hjärte­reform vårdnadsbidraget på remissomgång.
» Tandvården, där han har lämnat en lagrådsremiss om den borgerliga regeringens paradvälfärdsreform om en ny tandvårdsförsäkring.

Inom sjukvårdspolitiken har han mest uppmärksammats för propositionen om att riva upp stopplagen. Propositionerna om att tillåta abort för utländska kvinnor och att släppa nikotinläkemedel till detaljhandeln var ett fullföljande av s-regeringens politik.

Däremot har departementet satt igång en rad utredningar:

» Omregleringen av apoteksmarknaden.

» Utredningen om patientsäkerhet.

» Utredningen om patienters rättigheter, lagstiftad vårdgaranti och etableringsfrihet i primärvården.

» Ett internt arbete för att förverkliga förslagen i Anders Miltons psykiatriutredning.

» Utredningen om den kliniska forskningens behov.

» Utredningen om en nationell cancer­strategi.

Tanken är att detta utredningsarbete ska lägga grunden för beslut och resultat som ska märkas tydligt i slutet av mandat­perioden.

– Det är länge sedan så mycket nytänkande var på gång. Alla dessa utredningar föregriper en större omläggning av svensk sjukvårdspolitik, jag skulle vilja kalla det ett paradigmskifte, säger en bedömare.

Men många klagar över att så lite kommer ut från departementet och att många beslut är försenade.

» 2008 års avtal med Sveriges Kommuner och Landsting om läkemedelsbidraget är fortfarande inte klart.

» Först i slutet av december kom beskedet om hur regeringen vill fördela de 100 miljoner kronor som under 2007 avsatts för avknoppningsstöd, utveckling av ersättningssystem och för öppna jämförelser i vården.

» Besked saknas fortfarande om hur vallöftet om ersättningsetableringar ska förverkligas.

» Det finns heller inget besked om hur det utlovade oberoende utvärderingsinstitutet ska se ut.

» Inte förrän det var några månader kvar på 2007 lyckades departementet dela ut de psykiatripengar som hade utlovats under året till kommuner och landsting.

– Det blev mer och mer pinsamt för oss i den borgerliga alliansen när pengarna till psykiatrin aldrig kom, säger en i det borgerliga lägret.

En fråga som sköttes direkt klantigt var förslaget om EU-vården. Departementet lade fram ett gammalt s-förslag som de borgerliga i SKL redan hade sagt nej till. Departementet tvingades snabbt backa och fick lägga ett nytt förslag.

Mycket av kritiken för dessa problem faller tillbaka på socialministerns statssekreterare Karin Johansson.

Den före detta Microsoft-direktören får mycket beröm för hur hon sköter IT-frågorna.

– IT-frågorna kan hon på sina fem fingrar. Hon har ett eget nätverk. Där visar hon hur exekutiv hon kan vara, säger en person.

Men hon får också mycket kritik.

– Jag vet att Karin har många bollar i luften. Men vi tycker att hon borde ha ännu fler, säger en borgerlig politiker.

– Hon verkar vara en svag stats­sekreterare. Hon har ju inget att sätta emot finansen, säger en annan.
En tjänsteman suckar:

– Departementet tar så otroligt lång tid på sig.

Mest kritik får Göran Hägglund och Karin Johansson inte helt oväntat för hur apoteksmarknadsutredningen har skötts.

Direktiv som sägs ha gynnat Apoteket, Karin Johansson som lyfts bort från apoteksfrågorna, ministerrådgivare som sparkades strax efter att de anlitades, Apoteket som försökt skaffa sig konkurrensfördelar.

– Det här är så klantigt skött att det inte är sant. Det kan sluta med rena förskräckelsen, med att apoteksmarknaden blir ett hela havet stormar, säger en bedömare.

En folkpartist klagar:

– Om vi får ett oligopol är inget vunnet. Det är ju lika illa som att ha ett monopol.

Till och med partikamraterna undrar vad Göran Hägglund har gett sig in i:

– Apoteksomregleringen är en väldigt komplicerad fråga. Och det finns inte mycket att vinna på den. Den är politiskt riskfylld, mycket pengar står på spel, det finns massor av särintressen att ta hänsyn till – och den är inte folkligt efterfrågad, säger en kristdemokrat.

Kortare vårdköer var den borgerliga oppositionens sjukvårdspolitiska huvudvapen i valrörelsen. Men statistiken visar att vårdköerna hittills inte minskar.

– Detta är Göran Hägglunds största debacle. Alla regeringar har problem så länge vårdköerna inte minskar. Därför är det förvånande att regeringen ligger så lågt i vård­garantifrågan, säger en bedömare.

Två rörelser är särskilt tydliga på årets maktlista:

» Att landstingsdirektörerna är en gruppering som får allt mer makt, se artikel på sidan 19.

» Att de politiskt sakkunniga på statsrådsberedningen får allt mer att säga till om.

Tre doldisar på statsrådsberedningen - statsminister Fredrik Reinfeldts eget kansli inom regeringskansliet - är några av dem som klättrar allra mest på maktlistan.

Det handlar om Andreas Bergström (fp), plats 14, Anders W Jonsson (c), plats 17 och Johan Hedelin (m), plats 35.

De är de borgerliga partiledarnas förlängda arm, rakt in i socialdepartementet. Varenda formulering i varje proposition, lagrådsremiss, utredningsdirektiv och riksdagssvar som kommer från socialdepartementets tre ministrar ska granskas av dem.

Departementet har makt att ta fram förslag. Men de politiskt sakkunniga på statsrådsberedningen avgör på sitt partis mandat om det blir något av förslagen. De har vetorätt.

– Det är i praktiken ”polsakarna” som fattar regeringsbesluten på sjukvårdsområdet, säger en källa.
Anna Sundelius, politiskt sakkunnig för kd i statsrådsberedningen, har inte samma inflytande, eftersom hon knappast går emot sina två kd-ministrar på socialdepartementet.

Under det första regeringsåret har de politiskt sakkunniga flyttat fram sina positioner genom att vara involverade i den politiska processen redan i ett tidigt skede. Departementet har lärt sig att det är smartare att ha statsrådsberedningen med sig redan från början, i stället för att få bråk när förslaget läggs fram.

Fyra andra iakttagelser om det senaste maktåret:

» Media påverkar. När Dagens Medicin avslöjade att statssekreterare Karin Johansson tillsammans med sin make äger ett bolag som får pengar från Apoteket AB tvingades Göran Hägglund lyfta bort henne från ansvaret för apoteksfrågorna. När Dagens Medicin berättade att Karolinska universitetssjukhuset inte vill betala läkemedelskostnaden på 10 miljoner kronor per år för 20-åriga Kalle Dejemyr som lider av Hunters sjukdom tvingades Göran Hägglund göra en blixt­utryckning och utlova en nationell lösning.

» Regionfrågan splittrar. Moderat­ledaren Fredrik Reinfeldt och partisekreterare Per Schlingmann avvisar nya regioner före valet 2010, men många moderater ute i landstingen vill ha nya regioner till dess, liksom ett enat SKL, plus de tre andra allianspartierna. Kan bli en rysare under 2008.

» Läkarförbundsstriden försvagar. Läkarförbundets vice ordförande Marie Wedin uttalar sig gång på gång mot förbundsordföranden Eva Nilsson Bågenholm. Internt kanske Marie Wedin i vissa kretsar hyllas för sin frispråkighet. Men externt förstärker hon bilden av ”reaktionära läkare som sitter på sina höga hästar” och gör att ordföranden tappar i trovärdighet.

» Ylva Johansson hotar. Den före detta vård- och äldreomsorgs­ministern Ylva Johansson (s) var sur som ättika efter regerings­skiftet 2006. Men med stigande opinionssiffror vädrar hon morgonluft. Det sägs att hon gärna rättar socialutskottets ordförande Kenneth Johansson (c) på sammanträdena.

Och när någon borgerlig minister eller statssekreterare utfrågas av utskottet vässar denna maktsugna sluggertyp tänderna och går till ny attack. För Ylva Johansson tycker att det är ”pest” att sitta i opposition.