Målmedveten satsning mot bristningar gav resultat

Andelen kvinnor som får en allvarlig bristning, där analsfinktern skadas, i samband med förlossning har ökat i Sverige de senaste decennierna. År 2004 var andelen uppe i 4,2 procent enligt det medicinska födelseregistret, och den senaste siffran från 2006 är 3,7 procent.

På kvinnokliniken vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping startades redan år 2000 ett projekt för att vända den negativa trenden. Och kliniken har lyckats – i år har hittills 1,3 procent av kvinnorna som fött på Ryhov fått en sfinkterskada, jämfört med 3,4 procent år 2000.

- Den viktigaste orsaken är nog att det nu finns ett starkt engagemang i den här frågan från alla medarbetare – barnmorskor, läkare och undersköterskor, säger barnmorskan Carin Boij.

Klinikens resultat presenteras på SFOG-veckan, den konferens som svensk förening för obstetrik och gynekologi håller i Skövde denna vecka.

Carin Boij har studerat följderna av sfinkterskador genom att intervjua drabbade kvinnor, och hon har varit en eldsjäl bakom satsningen. Mellan 30 och 40 procent av de drabbade får kroniska besvär, i form av gas- eller avföringsläckage och ett påverkat samliv.

- Det har blivit en viktig motivation för oss när alla har fått regelbunden information om de här konsekvenserna, säger hon.

För att undvika skadorna infördes nya rutiner med aktivt perinealskydd, där barnmorskorna håller emot och skyddar mellangården när barnet föds fram. Alla barnmorskor och läkare får utbildning om perinealskydd och hur de ska samarbeta vid förlossningar med sugklocka, då risken är ökad. All ny personal får också utbildning om sfinkterskador.

Risken för stora bristningar är ökad vid instrumentella förlossningar, som när sugklocka används. Kliniken har både lyckats minska andelen instrumentella förlossningar från drygt 9 till 6–7 procent och andelen sfinkterskador vid instrumentella förlossningar från 13,7 procent år 2003 till 5,6 år 2007. När sugklocka används strävar man efter att hjälpa barnet ned till bäckenbotten, men låter sedan i möjligaste mån mamman krysta ut barnet den sista biten. Yttre press, där en barnmorska trycker på magen för att hjälpa barnet ut, är inte accepterat på kliniken utom i yttersta undantagsfall.

Samtidigt har andelen perineotomier, klipp i mellangården, som var hög på kliniken - över 20 procent – minskat till under 5 procent.

- All statistik har redovisats kontinuerligt på en måltavla i korridoren, det har varit viktigt att alla har kunnat följa utvecklingen. De som var oroliga för att bristningarna skulle öka när klippen minskade har kunnat se att det inte blev så, säger Carin Boij.