Datorns placering avslöjar allmänläkarens syn på patienten

Det ligger mycket i vad du säger. Psykiatrin är troligen (tror jag)väldigt känsligt beträffande journaluppg. med tanke på att många saknar sjukdomsinsikt, och ofta är manipulerande (det där kanske är nedlåtande?) och kanske inte är lämpade för att da del av all ournaluppg. Men generellt borde det väl vara individuellt i psykiatrin, helt beroende av sjd. Dock ändå, borde kroppshållningen, att rikta sig mot pat vara desto viktigare för psyk.pat. så att ha skärmen framör, så du hela tiden har ögonkontakt, och vrida skärmen vid behov måste vara utmärkt. På vårdcentral, somatiska tillstånd har nog patientens möjlighet att se sina uppg bara föredelar. Journ. ska ju alltid vara skriven, så att pat. ska kunna ta del av den. Det är trotts allt pat. det handlar om och är i centrum. Läkaren/andra pers.kategorier, kan lika bra snurra stolen , ist för att vrida huvudet för ögonkontakten. Känns viktigt att inte ha en position som inte känns som överlägsen, allmänt ointresserad, upplevs som "nu måste det gå undan här, tiden rinner iväg..." el autoritär gentemot pat. Då blir pat orolig, och är troligen tillbaka inom några dagar....Hållningen och ett gott bemötande där pat får känna sig delaktig, trygg och välinformerad tror jag absolut avgörande för ppats. vårdkontakt, även t.om tidssparande!

Anmäl kommentar

På en psykiatrisk klinik hann jag se skiftet, ommöbleringen från den "exkluderande" placeringen av datorskärmen till den "inkluderande". Jag såg bara nackedelar i det akutpsykiatriska sammanhanget med att gå över till den inkluderande varianten, eftersom den dels exponerade journalen som i vissa fall kunde vara besvärande läsning för patienten (t ex diagnoskoder över personlighetsstörningar, som det kunde vara ovisst i vilken omfattning patienten hade visshet i), det kunde också distrahera patienten till att bliga på skärmen, det är naturligt att blicken söker sig dit, och det innebar också att allteftersom jag var tvungen att hämta stöduppgifter, stämma av, kolla lablistor och ledtrådar i bedömningen av det akuta tillståndet så var jag ju tvungen att vända ryggen åt patienten, vilket både är en risk för läkaren inför en okänd och kanske agiterad, påverkad pat, men också faktiskt kan sägas bli exkluderande frånvänt eller härjat med svängningar till och från pat. Jag föredrar att ha datorskärmen bortvänd från patienten eller snett, men ej rättvänd, eftersom jag då själv kan vara rättvänd mot pat hela tiden, och med små rörelser kan läsa av skärmen och återta ögonkontakten med pat; jag är däremot frikostig med att vrida skärmen rätt för att visa upp angelägna journaluppgifter eller om pat begär det. Generellt är jag angelägen om att ha nyckeldata om pat i huvudet och stödord i anteckningsblocket, men för en helt främmande pat är det värdefullt att under konsultationen kunna titta i datorjournalen emellanåt. Därför föredrar jag den "exkluderande" skärmplaceringen, eftersom helheten i själva verket blir en mer inkluderande och för läkaren säkrare placering.

Anmäl kommentar