Betablockare olämpliga för patienter med högt blodtryck

Hög puls i vila är en riskfaktor för att drabbas av hjärt-kärlrelaterad sjuklighet och död. Genom att minska pulsen med läkemedel av typen betablockare kan man uppnå gynnsamma effekter vid hjärtsvikt och hjärtinfarkt. Huruvida samma sak gäller för betablockare vid högt blodtryck är inte känt.

Det är bakgrunden till en metaanalys som gjorts av Franz Messerli och kollegor vid Columbia University College of Physicians and Surgeons i New York, USA. Forskarna genomsökte litteraturen efter studier där betablockerare utvärderats som förstahandsbehandling vid högt blodtryck.

Resultaten av genomgången publiceras i den senaste utgåvan av Journal of the American College of Cardiology. Totalt hittade forskarna nio randomiserade studier där patienterna följts i minst ett år och där det fanns data över pulssänkning.

Illustration: Photos.com

Till sin förvåning fann de att en sänkt puls till följd av användning av betablockare var kopplat till ökad risk för död av alla orsaker, död av kardiovaskulära orsaker samt insjuknande i hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt.

Enligt forskarna är den mest sannolika förklaringen till fyndet att pulssänkningen leder till en dyssynkronisering mellan de så kallade utåtgående och reflekterade pulsvågorna i aortan. Därigenom stiger det centrala blodtrycket i aortan och den hemodynamiska bördan i målorganen ökar.

På senare tid har betablockare ifrågasatts som förstahandsval vid okomplicerat högt blodtryck. Detta bland annat till följd av tidigare studier som gjorts av Franz Messerli.

I en ledarartikel i tidskriften skriver blodtrycksforskaren Norman Kaplan, vid University of Texas Southwestern Medical Center, Dallas, USA, att de aktuella fynden ytterligare stärker att betablockare inte är ett lämpligt val vid okomplicerad hypertoni.