Lars H Lund på Karolinska universitetssjukhuset vill ställa sig mer i bakgrunden. Bakom honom står kandidaterna (från vänster) Samantha Lörstad, Helena Arnrup och Sofia Brattborn. Foto: Stefan Nilsson
Kandidatens roll förändras med mer patientkontakter
2008-11-28Inför handledarutbildning och låt läkarkandidaterna gå nattjour. Det är ett par av idéerna som kommer att diskuteras under ett symposium om läkarstudenternas roll på fredagens Riksstämma.
» Profession, organisation och lärande
Fredagen den 28 november
Symposium
10.30–12.00, sal H2
Kandidaten – svans, slav eller kvalificerad medarbetare?
– I USA går kandidaten in först till patienten på ronden. Här går han eller hon in sist. Det behövs en kulturändring i Sverige där kandidaterna inte går hem klockan fyra eller fem, utan när alla patienter är färdiga, säger Lars H Lund, kardiolog på hjärtkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Han är en av de talare som kommer att diskutera läkarkandidaternas roll och ansvarstagande under ett seminarium som arrangeras av MSF, Medicine studerandes förbund, i dag.
Jessica Svefors är ledamot i MSF:s styrelse i Uppsala och den som tagit initiativet till seminariet. Hon pekar på att de svenska läkarkandidaterna träffar patienter allt tidigare i dag och att de därmed har en högre kompetens som borde kunna resultera i en mer betydelsefull roll under praktiken.
– En del läkare verkar tro att utbildningen ser likadan ut som för 20 år sedan. Men i dag får studenterna kontakt med patienter tidigt, ibland redan under tredje veckan. Samtidigt som jag själv har lärt mig mycket på att vara svans, har kunskaperna fastnat lättare om jag vetat att en annan person inte kommer att göra om exakt samma sak efteråt.
Inspireras av utbildning i USA
Lars H Lund håller med om att studenternas roll ska stärkas. Han är inspirerad av den amerikanska läkarutbildningen där kandidaterna enligt honom får ta ett stort ansvar för patienterna, bland annat genom att de går kvälls- och nattjourer.
– När de svenska kandidaterna inte har jour är det lättare för de andra läkarna att strunta i dem. För att studenterna ska bli mer integrerade i vardagen på kliniken tycker jag att vi ska avskaffa de extrautbildningar och seminarier som de går på två, tre gånger i veckan, säger Lars H Lund.
– Låt dem i stället få undervisning varje för- och eftermiddag då man går igenom patienterna.
Föreslår mer utbildning
Både Jessica Svefors och Lars H Lund anser att det krävs att handledaren tar sig tid att hjälpa kandidaterna för att de både ska kunna få och ta mer ansvar.
Enligt Jessica Svefors skulle en gemensam utbildning för handledare ge tydligare riktlinjer för vilket ansvar och vilka uppgifter en kandidat ska ha.
– Det ska inte vara handledarens egen tolkning som gäller. Därför tror jag att en handledarutbildning vore bra, om inte på AT-nivå så för ST-läkare. Men framför allt krävs en diskussion om detta. Det ska bli spännande att höra vad deltagarna har att säga, säger hon.
Men fler kurser för handledarna behövs inte, om man får tro Lars H Lund.
– Det blir lätt för mycket utbildning i Sverige. I stället ska läkarna öva genom att handleda varje dag, under övervakning av en annan läkare. Att vara handledare ska vara ett privilegium och en automatisk del av vardagen.
Omega-3 bra mot avmagring
Skriv kommentar
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Varför måste vår utbildning levereras i form av någon sorts straff? Vi blir inte bättre läkare för att vi pluggar alla helger, tentaläser hela jullovet eller går jourer flera gånger i veckan. Även om man gjorde så för 20 år sedan eller gör så i USA så behöver det inte betyda att det är den ända sanna vägen. En utbildning ska vara på heltid men inte dygnet runt vilket den idag många gånger är. Ibland får man känslan av att kursledare och fakultetspersonal minsann ska se till att vi inte latar oss, de verkar tro att vi inte läser över huvud taget. Med tanke på att de själva ofta gått samma utbildning så har jag svårt att förstå hur de kan tro det om oss. För de flesta läkarstudenter är det snarare för mycket än för lite skolarbete som är problemet!
Anmäl kommentar
Om kandidater ska få mer ansvar och "plågas" av jour som inkräktar på litteraturstudier och fritid så bör även rimlig ersättning utgå för att väga upp detta, jourtillägg på studiemedlet.
Anmäl kommentar
Snälla, inte fler jourer! Vi har periodvis, som mest, 1 jourkväll alt lördag/söndag i veckan redan. Nog lär man sig mkt på det, men bara om man har en handledare/primärjour som inte är helt ny och som orkar engagera sig i mig oxå. Det är alltså samma bekymmer där som i den kliniska utbildningen i övrigt, bra handledare ger en bra utbildning och vice versa.
Anmäl kommentar
Att låta kandidaterna ha mer klinisk erfarenhet och mer ansvar går mycket bra på avdeling men att låta kanididater gå jour är mindre bra. Jag tycker att akutmottagningen är tillräckligt ineffektiv när vi är många oerfarna underläkare.
Anmäl kommentar
Monu: tack för infon. Hade det inte varit för sociala skäl så skulle jag inte tveka, utan flytta samma sekund som legget landar i brevlådan. Tycker om allmänmedicin, men med de arbetsförhållanden jag upplevt känns det inte som ett hållbart alternativ i längden. Ang det ursprungliga ämnet: den svenska kliniska utbildningen måste definitivt stramas upp. Att lära ut är en del av läkarrollen, och man måste premiera detta om det ska prioriteras i vardagen. Ersättningen för utbildning av kandidater är idag en kassako för klinikerna. Har suttit alltför många timmar som oönskad svans på stressad och ointresserad "handledare".
Anmäl kommentar
Bäste StraxFdATI; jag vill ge dig ett konkret exempel att fundera över inför ditt kommande steg i yreksutvecklingen på ST nivå.I Norge är ST- läkare i allmänmedicin delägare i sin allmänläkarmottagning. De ansvarar för sin del av alla kostnader för lokal, personal etc Klokt upplägg som ger ansvar och möjlighet att utvecklas tillsammans med kollegor med längre erfarenhet inom verksamhetsområdet. Detta innebär en mycket stor skillnad från det svenska systemet där man närmast kan se ST läkaren i allmänmedicin som en "gäst i verkligheten" Ständigt verksam, ibland tom utarbetad men med vad? på vilket sätt? och på väg varthän? Investeringen i form av handledning är sällan ömsesidig, utan diffust emottagen någon annanstans, långt ifrån den enhet som gett initialt stöd under yrkesutvecklingen. Planekonomin är död!och Landstingen har spelat ut sin roll. Låt oss också släppa blocksystemet. ST läkare har ju redan en tillsvidare anställning överallt, utom i Uppsala läns landsting. Nyutbildade läkare letar med rätta efter nya spelplaner, i egen regi, i stora vårdbolag eller utomlands. Lärlings- och block-systemet passar därför inte längre in i dramaturgin.Vi har inte lust att ha inte mer ansvar för er än ni upplever för oss!
Anmäl kommentar
Kära äldre kollegor, distrikts- och överläkare etc. Era påståenden om att AT-läkare har FÖR mycket utbildning är fullständigt främmande för mig, som strax färdig AT-läkare med arbetserfarenhet från Uppsala och Gävleborgs landsting. Min verklighet ser ut så att "utbildningen", i bästa fall en dag per månad, ofta får stryka på foten pga nattjoursveckor och läkarbrist på akuten. Någon skrev något om att AT-läkare ser 2 pat/dag. Idag var jag akutläkare på VC:n och såg 17 pat (+ Waranordinationer o telefonrecept), så i din värld förväntas jag väl nu vara ledig i 8 dagar.
Anmäl kommentar
Instämmer i bedömningen att AT- och ST-tjänstgöring riskerar att utvecklas till betald utbildning. Schemabundna utbildnings eftermiddagar,positioner som studierektorer etc ger underläkare elev-status! För 2 v sedan skrek löpsedlarna ut att en sådan "elev" opererat en patient med olycklig utgång. Det är en farlig utveckling att en av de längsta akademiska utbildningarna omger sig med en vokabulär som helt skiljer ut sig från andra akademikers första steg i sin professionell kompetensutveckling. SLS kompetensutvecklingsportfölj är ett steg i rätt riktning.
Anmäl kommentar
Hej underläkare. Arbetsvillkoren mellan olika kategorier underläkare kan skilja kraftigt vilket du tydligen inte insaett. Där jag arbetar har faktiskt AT- och ST-läkare de villkor jag beskriver, och med handledning menar jag 2 timmar formell handledning med egen handledare per vecka, löpande frågor avseende mottagningspatienter är givetvis inte inräknad.
Anmäl kommentar
Att säga att underläkare idag får för lite klinisk erfarenhet och för mycket utbildning ser jag som ett hån mot oss. Jag arbetar som vik. ul. och har sedan jag började i maj i år handlett ca 1000 pat på akutmottagningen. Under denna tid har jag haft formell utbildning i ca 3 timmar. Om du menar att handledningen från äldre kollegor i frågor om patientfall man handlägger på akuten är "betald utbildning" skiljer sig vår syn på utbildning kraftigt.
Anmäl kommentar
För mig har de klart mest givande kliniska erfarenheterna varit kandidatmottagningar med bra handledning. Kortare intensivare kliniska moment där man tar tillvara på tiden snarare än går på avdelning utan tydligt mål 4-5 dagar i veckan. Mottagningar överhuvudtaget är överlägset bäst. Avdelningsplaceringar känns tidsineffektiva, även om jag förstår vikten av att lära sig avdelningsarbete. Dock kan även detta läras in i kortare mer fokuserade moment där man får ansvar för ett par patienter under ett par dagar. Detta motiverar även till kontinuerlig målmedveten inläsning samt frigör tid för sådan. Överhuvudtaget känns undervisningen ofta dåligt planerad och tiden illa disponerad. Detta märks framförallt när man erbjuds bra och effektiv undervisning och, när lyckoruset lagt sig, inser hur det alltid borde vara.
Anmäl kommentar
Nja, Dr, jag känner inte igen mig riktigt i din beskrivning av AT- och ST-läkarnas tillvaro. Om det verkligen vore så bra att dessa specialister i vardande hade en betald utbildning så vore det ju i överensstämmelse med hela syftet, att vidareutbilda sig till specialist. Om de, som du menar, har otillräckliga klin erfarenheter då de "blir klara", tja, det är det ju verksamhetschefen som bestämmer om man är klar eller inte och ansökan om specialistbevis hemställes SoS. Jag kan bara säga att jag, liksom många andra, inte får handledning i den omfattning som rek, dvs ett genomsnitt på 1 timme i veckan, det blir det inte tid till. Kurser är sällsynta, och då på kvällar (dvs efter en heldag på jobbet). Någon storkonferens har jag inte bevistat, det har varit för mycket klydd med papper, ledighetsansökan, boka om pat osv, så arbetet har gått före. Jag ser fram emot min första konferens nästa år, till råga på allt utomlands. Jourer på kvällar och helger förgyller läroplanen, jag menar arbetsplanen. Någon internutbildning i form av seminarier e d finns inte. Men jag är hyfsat nöjd ändå. Jag sköter min utbildning på egen hand, läser journaler, träffar pat, ser till att plocka in mycket läsning från breda och nischade tidsskrifter. Hänger med i den vårdpolitiska debatten också, relevant lagstiftning osv. I mötet mellan "utbildning" och "arbete" så har "arbete" fått företräde. Men jag vill säga att det finns ingen tydlig klyfta mellan arbete och utbildning, iallafall kan den som är motiverad se utbildningspotentialen i arbetet, förutsatt att man efteråt uppehåller sig och utreder, reflekterar över sitt arbete. Jag har ändå ordnat det så att det finns ett utbildningsvärde i arbetet (vården), i varje enskilt möte, genom att ta ansvar för pats vård, följa upp, tänka i diffdiagnostiska banor, definiera och lösa problem. Så småningom kommer vi sannolikt även i detta land att få se krav på dokumenterad kontinuerlig fortbildning för att inte bara få men behålla specialistdiplomet.
Anmäl kommentar
En viss erfarenhet av jourarbete/klinik bör läkarkandidaterna få men inte så mycket att det hindrar deras nödvändiga teoretiska studier. Jag har dock stött på enstaka kandidater vars avsaknad av insikt i klinisk verksamhet gjort dem helt omöjliga på praktikperioder -minns en kandidat som anmälde flera kliniker till Socialstyrelsen eftersom den kliniska vården inte mötte upp till den fantastiska förväntning hon hade efter de teoretiska föreläsningarna. Största problemet är väl dock att AT- och ST-läkare utöver tidigare obligatoriska SK-kurser ägnar så mycket tid åt självstudier, föreläsningar, gruppseminarier, kurser i ledarskap/forskningsmetodik/handledarutbildning, individuell handledning och grupphandledning att många av dem inte har mer än 2 patienter om dan i snitt. AT- och ST-tjänstgöring har övergått från att vara arbete till att vara betald utbildning. Många av dem har helt otillräcklig klinisk erfarenhet då de blir klara.
Anmäl kommentar
Bra förslag att ge kandidaten mer ansvar, att få gå in först till patienten, få feedback på tankar om diagnos och behandling övar tidigt upp den analytiska förmågan. Barnmorskestudenter måste komma upp i ett visst antal förlossningar för att bli godkända. Kanske skulle läkarstudenter ha ett antal patienter som de handlagt för att bli godkända. Men för den sakens skull behöver man inte gå mer obekväma tider, det gör vi ändå så det räcker. Se till att få gjort mer och effektivisera den tiden vi är på klinik istället.
Anmäl kommentar
Kan hålla med om att svansandet inte är optimalt för inlärningen utan ofta känns som "att sitta av tiden" när man går med en handledare som antingen inte har tid att undervisa eller saknar kompetensen att göra detta. Tid man kunde spenderat med att läsa eller öva på praktiska moment på varandra istället. Mer ansvar skulle kanske kunna få den tiden att kännas mer meningsfull, men om jag ska slava som underläkare under min grundutbildning så vill jag ha betalt för det, inte gå back varje månad pga lån. SÅ himla stor känner jag inte att vinsten skulle vara rent studiemässigt, om det alls skulle vara någon vinst. I alla fall inte för privatlivet och den fritid man har knappt av redan idag.
Anmäl kommentar
Som trettiotalist kanske jag inte ska yttra mig, men nog fick man myket patienterfarenhet på min tid. Och visst hann man med allt, hur det nu gick ihop. Fast vi var fostrade i en anan tid förstås. Masn kom väl hem framåt 22-tiden när man gick på avdelning, dvs. om man inte var jour. Bokliga kunskaper är nog bra, men först så här efter pensioneringen inser man hur mycket man INTE lärt sig. Som ung doktor hade man väl huvudet så fullt av fakta att man tyckte sig vara ganska kunnig, vilket man förstås inte var. Först efter sångvarigt arbete med patienter kan man inse detta faktum. Alla som sutderade på min tid var ju rel. unga, kom direkt från gymnasiet och hade inga familjer.
Anmäl kommentar
Åter till 70-talet då man som kandis stod först i ledet på akuten, sällan kom hem innan porten låstes kl 22 o ansvarade för "sina pat" på avdelningen. Tuff tillvara som inte kompenserats med tillräcklig lön. Idag är det en brit att ffa AT är på en mängd reglerade utbildningar o ser mindre av pat o sjukdomsförlppp i praktiken. Så ett bra förslag tycker jag men på sikt måste det också löna sig ekonomiskt. Kommer de nya läkarana kunna förvänta sig dom lönerna?
Anmäl kommentar
Hmm... Lars H Lunds kommentar om att kandidaterna inte ska gå hem vid 16-17 utan när alla patienterna är klara andas unket av en svunnen tid då läkares arbetstid inte lydde under samma lagar som andras, och där arbetspass på 36 vakna timmar var vardagsmat. Är detta verkligen av intresse för de som ska fostras in i en modernare yrkesroll? Personligen föredrog jag som kandidat en mix av seminarier, egen lästid, eget klinikarbete och också en del tid som "svans". Grundutbildningens "svanstid" är ofta den enda period då man verkligen har en chans att iaktta äldre kollegors agerande i patientmötet, och därigenom lära sig småknep som inte går att läsa sig till och tar lång tid att komma på på egen hand. Varför tas denna inlärningsmöjlighet så sällan upp?
Anmäl kommentar
Jag är inte alls säker på att det har något mervärde att ovanpå en stressande utbildningsplan för läkarstudenter behöva gå nattjourer. Det gäller att vara färsk i skallen långa dagar och kvällar, studierna kräver mycket lästid och tid att cementera lösryckta fakta till en begreppsgrund som håller längre än till närmaste tenta. Självklart är kliniska erfarenheter en bra ledsagare till teorin, för att vikta, nyansera, komplettera inflödet av bokkunskaper. Men frågan är om nattpass på mottagning eller avdelning är en effektiv metod. Tids nog kommer de alla att få sin kvot av obekväma tider tilldelade. För några år sedan (var det på dåvarande KS?) talades det om en försöksverksamhet om kandidatledda avdelningar. När det gäller utbildningen i USA så har jag bara läst vad svenska läkare som gjort en close encounter med systemet där skrivit, dvs ett tidigt och stort ansvar för att varje inlagd pat utreds och behandlas av kandidaterna. Deras arbetsdagar är väsentligen längre än i förmodligen resten av världen, att de hårda åren inskärper allvaret och det personliga ansvarstagandet, att det tvingar fram mycket läsning också för att det kliniska arbetet skall kännas betryggande, och att endast de mest motiverade orkar befinna sig i en sådan kravfylld miljö i flera år. Frågan är alltså om nattarbete medför något utbildningsvärde annat än att bara peka på vad som väntar alla läkare under delar av eller under hela karriären.
Anmäl kommentar