Att bestämma orsaken till komplexa sjukdomar genom att bestämma den procentuella betydelsen av gener är som att räkna ut volymen utan att veta längden på en sida.

Hur vi än vrider och vänder på slanten så har den alltid tre sidor. Tyvärr så verkar det som om många i dagens samhälle endast har förmåga att se saker i en dimension.

Läkarstudent som tror att människan består av minst 4 dimensioner........

Anmäl kommentar

Förstår inte uppståndelsen över den publicerade statstiken. Det har varit känt länge. Faran med registerbaserad statistik om genetiska faktorer, är att den kan uppfattas som om det existerar en gemensam schizofren/bipolär gen. En känd genetiker - Robert Cloninger - varnade tidigt för just denna misstolkning. Däremot borde man ta till sig forskning om vilka gener eller snarare genmutationer det rör sig om - bakom staistiken.
Sedan mer än 10 år tillbaka har forskning pågått på  bl.a. Gottfrieskliniken i Mölndal om homozygota genmutationer (från båda föräldrarna) i MTHFR-genen, som innebär en brist i individens upptagningsförmågan av B12 och Folsyra. Denna brist kan i sin tur ge schizofreniliknande symtom, som kan botas eller snarare hållas i schack med komb. B12+Folsyra. Ca 10 % av svenskar  har denna genmutation i dubbel form - och ca 50 % har den i enkel form. En genmutation kan alltså ge effekter på statistiken. Sedan finns det förmodligen andra intressanta brister - som ex.vis den tidigare vanliga bristsjukdomen pellagra - som innebär brist på Niacin. Vi vet också att D-vitaminbrist, som är särskilt tydlig hos färgade - kan ge depression. Alltså - behöver vi inrikta forskningen på orsakerna till psykisk problematik - vare sig det rör sig om genetiska faktorer eller traumatiska upplevelser, som är en annan vanlig orsak till psykisk problematik som dagens psykiatri saknar kunskap

Anmäl kommentar

Att tala "gemensamma orsaker" är från rent vetenskaplig synvinkel felaktigt. Det finns inga gener i det här sammanhanget som är påvisat direktorsakande. Det finns enbart genuppsättningar som ökar sannolikheten att drabbas av ohälsa. Det betyder att det inte går att avgöra hur "patogena" dessa uppsättningar är och att miljöfaktorer i stället kan ha avgörande betydelse! (I människans ursprungliga livsmiljöer hade kanske dessa genuppsättningar över huvud taget inte någon "sjukdomsframkallande" roll.)

Anmäl kommentar

Detta bekrætfar de misstankar och slutsatser jasg gjort i mitt arbete med dubbeldiagnoser (beroende och bipolærasjukdomar) under en tid i Linkøping.

Anmäl kommentar

Till Psykiater, 16:34. Jag vill bara komma med ett litet påpekande av språklig eller begreppsmässig natur mer än en medicinsk: "Då har ni fått en dålig utbildning", är en formulering jag vänder mig emot, eftersom utbildning är inte något passivt som 'man får', det är en aktiv resa vars kvalitet och längre behållning förutsätter den studerandes motivation och att studenten även utanför lärosätet fortsätter sitt lärande livslångt. Jag motsätter mig den vanligt förekommande vändningen att 'man får' etc i detta land; av samma skäl kan en formellt godkänd studerande vara renons på omdöme eller färska kunskaper eller förmåga till att skifta perspektiv från generalisering och konkretisering, specialisering, induktion och abstrahering osv. Kunskap är inget som ges, bildning och utbildning är aktiva processer där den enskildes ansträngningar är s a s alfa och omega. Därmed inte sagt att den pedagogiska kvaliteten - 'att lära ut' - saknar betydelse.

Anmäl kommentar

Som jag förstår det finns det också fakta som starkt talar för att neuropsykiatriska sjukdomar har koppling till ffa schizofreni men kanske också bipolär. Att se symtomen måste vara det centrala och behandla dem. Många - dessvärre även psykiater - verkar rädda för att se psykotiska symtom och vill istället för att ge diagnos psykos UNS kalla det depression eller autism, eller personlighetsstörning - men inte uttala det för många oroande symtomet psykos. Varför så rädd? Psykos betyder inte psykos varje dag till livet slut! Går faktiskt bra att behandla. Många verkar associera till svårt sjuka som inte är med i verkligheten. Då har ni fått en dålig utbildning.

Anmäl kommentar

Freudinaismen är långt ifrån begravd utan hänger med som ett klister - den är snarast fortfarande den mest förekommande grunden i den terapeutiska behandlingen dvs i de psykodynamiska teorierna. De freudianska teorierna FÖRUTSÄTTER ett visst orsak/verkansamband som INTE är av biologiskt slag. Jag tror att det är just orsaken till att vi har riktat sökljuset i fel riktning.

Anmäl kommentar

Till pens.läkare: Svårt att tro, låter begränsat, antagligen fanns det första mediciner redan då. Freuidism är så gammal och till stor del olämplig vid psykosbehandling. Psykiska sjukdommar är som alla andra sjukdomar, dock med andra symptom till följd att det är hjärna som drabbas.Endokrinologiska, genetiska och till viss del infektiösa orsaker, så som i kroppen f.ö. Till ST-läk: haft likadana funderingar sedan länge, ovannämnda fakta verkar bekräfta detta, kan det bli fråga om olika spectrum av en och samma psykiska åkomma? Möjligen stadier? Det lutar åt att vi får svar på orsaker ganska snart...

Anmäl kommentar

Intressanta korrelationer, men tanken om någon sorts gemenskap mln dessa sjd är inte ny. En överbryggande grupp är väl schizoaffektivt syndrom. Det är helt klart ett brett spann av pat och svårighetsgrad inom "bipol sjd", med eller utan manifest kognitiv störning oavsett sjukdomsfas och ev progredierande.

Anmäl kommentar

Tiderna förändras. När jag läste medicin var genetik och ärftlighet något man knappt talade om. Freud för hela slanten.

Anmäl kommentar