Min arbetsmiljö är faktiskt helt OK och min lön relativt sett bra, men det skulle aldrig falla mig in att yppa denna hemlighet på min arbetsplats. Då skulle kollegor och övriga arbetskamrater omgående se till att jag fick göra deras jobb också. Jämlikhet på jobbet innebär ju att alla vara lika missnöjda och stressade, inte att alla ska göra lika mycket.

Anmäl kommentar

Hoppas ni inte sitter på jobbet och skriver dessa inlägg i debatten. Artikeln handlar väl om arbetstrycket och responsen/utebliven respons från ledningen. "Ni är bra, men ni kan göra bättre". Är det inte så det låter numera, när det ska sparas tack vare regeringens misserabla politik.

Anmäl kommentar

dr double: Vad roligt att höra att du trivs med arbetsmiljön. Man hör så ofta om motsatsen.
Jag ser ofta i mitt arbete att framför allt unga läkare har en svår situation. De vill så mycket, de förväntas kunna så mycket, de har ofta otillräckligt stöd av sina seniora kollegor och de har en svår roll gentemot sjuksköterskekollektivet.   

Anmäl kommentar

Pater: "Tyvärr tror jag att den urgamla konflikten mellan läkare och sköterskor som avspeglar sig i alla debatter exv på denna sida" av Kvinnlig läkare nr 2 bekräftar att det kanske finns fler psykotiska i vården. Nu tror inte jag att konfliketn är "urgammal". Det var ingen konflikt alls så länge "Doctor-Nurse-Game" pågick som ett normalt umgängesvis i vården. Det brakade dock samman i takt med att fler kvinnor blev läkare och att sjuksköterskorna inte längre utbildas till blind lydnad, likt fruar och kvinnor gjordes förr. Ett tips inför din förställning: Dekonstruera sakförhållanden och det objektivt iakttagbara innan du börjar konstruera din psykotiska föreställning. Vem ska du roa? Ska du konstruera en traditionell gubbföreställning? Är det ekonomiskt försvarbart? Humanologistisk tänkbart? Kommer det på något vis att förbättra för någon av de hårt belastade vårdyrkesgrupperna eller de lidande patienterna?

Anmäl kommentar

Keep talking, Civeko, jag får tillgång till dina föreställningar när du fabulerar fritt. Av detta kan man göra ett paket, sedan öppna upp under festliga omständigheter och i märkligt fantasieggande ljussättning. Mina damer och herrar, tillåt mig presentera...konstinstallationen 'Att rekonstruera en psykos'! Tack, mina damer och herrar!

Anmäl kommentar

Chefer inom sjukvården ska givetvis vara kompetenta ledare och helst ska de även ha god medicinsk kompetens, i annat fall krävs ett ytterst välfungerande samspel med den medicinskt ansvarige läkaren. Efter 25 års arbete i vården har jag dock aldrig stött på någon kvinnlig sköterska som varit kompetent såsom verksamhetschef. Däremot har jag faktiskt haft manliga chefer utan vare sig läkar- eller sköterskeutbildning, vilka varit kompetenta chefer. Tyvärr tror jag att den urgamla konflikten mellan läkare och sköterskor som avspeglar sig i alla debatter exv på denna sida, gör att sköterskorna inte fungerar i sitt ledarskap då de ska "chefa" även över läkargruppen. Deras syn på verksamheten har ett så djupt rotat sköterske/omvårdnadsperspektiv att de aldrig klarar att se de medicinska problemen.

Anmäl kommentar

Pater: Och att upprepa samma sak två eller flera gånger ändrar inte sakinnehållet.
Artikeln handlar om något annat än vad som sen diskuteras. Och det är väl artikelkommentarer som efterfrågas?
Vad du titulerar dig är intressant. Under förutsättning att du i din kommentar till artikeln använder substansen från i vart fall någon av de titlar du använder. (Särskilt den "humanlogistiska" tycker jag vore intressant;). Såvitt framgår använder du ingen ekonomisk sakkunskap i ditt argument. Du kanske är ryttare och sitter på en hög häst också? Då förstår jag om det är svårt att trivas på jobbet och klaga högljutt på arbetstyngd, ansvar och att bli hörd av chefer och ledning.

Anmäl kommentar

Jag är ST läkare i psykiatri och neurologi och jag tycker jag har en riktigt bra arbetsmiljö. Enda negativa är att det kan bli lite väl mycket jourer ibland då båda specialiteterna undrar om jag kan gå jourer, oavsett vilken del jag är placerad på för närvarande.

Anmäl kommentar

Jag citerar mig själv: "På ekonomiska, juridiska och humanlogistiska grunder diskvalificerar jag ditt inlägg."

Anmäl kommentar

Pater: Med din breda (men kanske något ytliga) kompetens kanske du skulle bli en duktig butikskassör eller biljettförsäljare och få det lite lugnare på jobbet än vad lärare, läkare och sjuksköterskor anser sig ha. För det var vad undersökningen SCB redovisade handlar om.

Den handlar alltså inte om vilket elände läkare har att profilera sig åter till "den gamla goda tiden" då det var tillåtet att ägna livstid åt att tala illa om andra istället för att positionera sig genom egna förtjänster. Jag har aldrig sagt annat än att läkare i allmänhet är väl skickade, seriösa och duktiga i sin yrkesutövning. Men den patriakala tiden är passerad och ingen kan räkna hem andras kompetens och yrkesutövning som del i sin längre.

Mitt förslag är att du använder din breda kompetens till att fundera varför så många läkare och sjuksköterskor anser sina arbeten så oproportioneligt otillfredsställande jämfört med andra yrken. Eller kortfattat: Håll dig till ämnet och håll undan personangreppen från ditt agerande. Då kan du lägga konstruktiv til din CV också.

Anmäl kommentar

Bäste hemmansnickrare, Civekon m/vårdkomp, jag titulerar mig Läk m/juridik-, teknologi o ekonomikompetens med politisk erfarenhet. På ekonomiska, juridiska och humanlogistiska grunder diskvalificerar jag ditt inlägg.

Anmäl kommentar

Det är inte första och antagligen inte sista gången debatten tar denna vändning med läkare som försvarar sin höga medicinska kompetens och andra legitimerade vårdyrkesutövare ifrågasätter läkares allmänna kompetens. För några decennier så var läkares ord närmast lag. På alla områden inom vården. Sjuksköterskor utbildades i en kombination av kunskaper om vård och konsten att lyda Doktorn. Antingen denne var doktor eller ej. Alldeles oavsett hur kunnig sjuksköterskan var, så var det förmågan att lyda vilka kloka eller okloka ordinationer som helst det som belönades. Ordinationer på vilka arbetsområden som helst! Och allt som oftast till nackdel för den sjuke. Att lyda Doktorn innebar också att hjälpa till att dölja "små misstag".
Barnmorskorna är en uråldrig yrkeskår, som arbetat självständigt i alla tider. I en tid med överflöd på läkare, så är det inte självklart att läkare ska börja utföra barnmorskors arbete utifrån en medicinsk kompetens som inte behövs. Det är inte försvarligt på någon nivå, varken mänskligt, kvinnligt, manligt, "barnsligt" eller ekonomiskt. Uppstår medicinska behov så är barnmorskorna fullt kompetenta att tillkalla en tjänstgörande obstetriker.

Faktiskt var det ändå i det artikeln handlar om. Den handlar om att alla vårdyrkesgrupperna har ett stort och tungt ansvar i arbetet och missnöjet är stort i relation till ledningen för vården. Jag har personligen inget emot att hela den politiska ledningen hystas ut och vårdpersonalen själva styr sin egen verksamhet. En viss administration behövs, men sannerligen inte den politiska överbyggnad vi har idag uppepå adminstrationen.

Anmäl kommentar

Visst är läkarna hunsade, kuschade, baktalade (förtalade!) osv osv, men för jesse namn, ta er samman! Visa att ni är intelligenta, försedda med integritet, ryggrad och klarsyn m fl goda egenskaper innan fler stämmer upp i denna jeremiads crescendo. Det är bara att knipa makten, så träd ur offerrollen lipsillar.

Anmäl kommentar

Dr Cox har en poäng. Jag har, likt många andra läkare, abdikerta helt. Den landstingsdrivna vården är ett sjukande skepp där läkare motarbetas av såväl politiker som andra yrkeskategorier.
Jag vägrar att vara hantlangre och vårdproducent åt andra, så i det ögonblick specialisttitel är i land så blir det hyrlälkarjobb på heltid. tills dessa att jag övertala min fru att flytta utomlands...

Anmäl kommentar

Just barnmorskor brukar spela på den strängen att "ANDRA kvalitetér och kunskaper" och med detta tar de fullständigt över hela verksamheten kring förlossningar och bossar något så fruktansvärt att mer än en ST har valt annan specialité än obstretik. Det är enormt påfrestande att jobba under villkor som ställs av de som tycker sig veta bäst, men det är vi läkare som får ta den medicinska konsekvensen av de omorganisationer som sker av dessa sk alternativa ledarna. Problemet är väl just med de som "namn" här nedan som inte orkar bry sig. Detta är katastof för sjukvården, när den högsta medicinska kompetensen ger blankaste f i vad som händer.

Anmäl kommentar

Jag trodde och önskade vi kommit längre... Medicinska kunskaper är så klart viktiga i vården, men varför vill en del läkare inte förstå att det inte är det enda viktiga kunskapsområdet? Det är väl vi tillsammans, alla kunskapsområden som t.ex. omvårdnad, rehab och medicin som tillsammans i team utarbetar den bästa vården för våra patienter. Spelar verkligen grundprofessionen då så stor roll för vem som är ledare i vården? Jag menar att det viktiga är viljan och förmågan att leda och ta sitt ledarskap på allvar. Se ledarskapet som hela sitt uppdrag, och inte tro man kan sköta det med vänsterhanden under tiden man opererar eller har mottagning.

Anmäl kommentar

Namn: Självklart ska du inte underställa dig någon med icke-medicinsk bakgund när det gäller medicinska beslut. Detta var alltså din definition av "inferior individ" - en person med en annan utbildning än din? I övrigt håller jag med dig fullständigt, lämna chefsskapet till någon som är utbildad för - och har kompetens för detta. Ägna dig istället åt beslutsfattande som rör medicinska frågor, där är din kompetens överlägsen!

Anmäl kommentar

Som läkare är jag bara glad om jag slipper de flesta arbetsuppgifter som ingår i ett modernt chefsskap. Det är för mig tämligen ointressant vilken yrkestkateogri det är som ansvarar för verksamhetens logistik, ekonomi etc. Men då jag har det medicinska ansvaret vägrar jag underställa mig medicinska besluta fattade av någon med "inferior" utbildning/kompetens jmf mig själv.

Anmäl kommentar

Re: "inte läkare men inte dum för det...": den som har störst kompetens om vilka resurser som krävs för att diagnosticera och behandla olika medicinska tillstånd bör veta hur "skatterbetalarnas pengar" bäst ska spenderas. Detta är nåot som en politiker som inte själv arbetat en enda dag med denna uppgift har väldigt mediokra kunskaper om. Resurserna finns, i detta land där vi betalar så mycket skatt, men de använs på fel sätt eftersom det sköts av just politiker.

Anmäl kommentar

Problemet ligger knappast i att de yrkeskategorier som idag fungerar ledare inom vården har god kännedom om själva sjukvården utan att de i många fall saknar den mest rudimentära kunskap om hur man leder en verksamhet framåt, på evidensbaserat vis. Det fungerar inte längre att bossa och beordra, den generation som i allt högre grad börjar arbeta inom vården i dag kräver att få delta i verksamhetsutvecklingen istället för att endast agera mottagare av direktiv. Det är detta som gör personer utan formell, evidensbaserad kunskap inom ledarskapsområdet olämpliga som chefer. Dessutom finns inom sjukvården alltför få goda förebilder vilket innebär att chefsskapet inte förändrats mycket under de sista 30 åren trots omvälvande förändringar i omvärlden. Som jag tidigare skrivit - sätt en läkare eller sjuksköterska på universitetet i några år till så har ni en ledare med kunskaper i såväl ledarskap som sjukvård.

Anmäl kommentar

Tack för svar. Ja, en del av chefens uppgift måste ju i alla fall bestå av beslut där medicinsk spetskompetens krävs. Då måste det väl vara en klar fördel om chefen är läkare? De ekonomiska/organisatoriska delarna finns det väl åtminstone ingen anledning att tro att läkare skulle vara sämre än andra på? Men som sagt, det verkar vara något i detta som en oinvigd som jag inte riktigt förstår.

Anmäl kommentar

Outsider. Jag kan tyvärr inte ge dig en förklaring eftersom jag tror att mycket inom den högteknologiska vården är oöverblickbart. Däremot tycker jag inte att det är organisationspsykologi som ska avgöra hur det hela ska skötas. Vad vet organisationspsykologer om teknik t ex? Den som leder bör - tycker JAG - vara kunnig i hur ett modernt sjukhus funkar. Där krävs det en hel del kunskaper i både medicin och teknik. En person med denna dubbelkompetens vore idealet. Men jag välkomnar gärna andra synsätt som är realistiska.

Anmäl kommentar

Vem som skall leda vården verkar vara en återkommande diskussion som bäddar för motsättningar mellan olika yrkesgrupper. Att hög medicinsk kompetens inte är en garanti för s.k. ledaregenskaper verkar ju de flesta vara överens om. Jag tycker dock att det i debatten ibland verkar som att den höga medicinsk kompetens läkare har närmast skulle göra dem särskilt olämpliga som ledare i vården. Finns det någon anledning att tro det? Jag uppfattar dagens sjukvård som teknikintensiv och det verkar för en utomstående svårt att leda och utveckla sådan verksamhet utan att ha högsta mediciska kompetens. Eller menar man att vårdens ledare bör sökas utanför dem som har en medicinsk grundprofession? Min avsikt är verkligen inte att försöka underblåsa de motsättningar som verkar finnas. Jag är bara ärligt intresserad av att få detta förklarat.

Anmäl kommentar

RE: Leg läk. Har lite svårt att riktigt tolka ditt inlägg, men jag förstår det som att du anser att den som läst medicin är överlägsen i att leda utvecklingsarbete. Hur stor del av chefens uppdrag består i medicinska beslut, och hur mycket är organisation/ledning/ekonomi mm?

Anmäl kommentar

till Dr. Cox... "eftersom det medicinska ansvaret ligger hos oss läkare borde vi ha rätt att få bestämma premisserna"... Mycket elitisktisk syn du besitter! I mitt tycke är det väljarna som borde bestämma premisserna för vården genom folkvalda politiker... det är trots allt allmänheten som bekostar kalaset!!!

Anmäl kommentar

Chefen ska leda men vad, utvecklingen har den med saken att göra? Om så borde väl läkare vara mest lämpade. På de ställen där huvuduppdraget är att signera frånvaro och göra scheman är det en annan sak. Tro mig, det finns såna shefsuppdrag, där chefen för chefen inte tillåter att det delegeras!

Anmäl kommentar

Men just eftersom det medicinska ansvaret ligger hos oss läkare borde vi ha rätt att få bestämma premisserna. Detta är väl en av de största skälen till varför läkarkåren blivit blasé; det är nån annan som bestämmer dina villkor som du ska arbeta efter, men ansvaret faller ändå i slutändan på dig. Frustrerande och på sikt en anledning varför läkare inte länge känner sig engagerade; det har blivit ett 9-5 jobb som vilket annat. Farlig utveckling.

Anmäl kommentar

Jag menar inte heller att man automatiskt blir en bra ledare bara för att man gått en ledarkurs. Det stora bekymret i vården idag, är att det är alldeles för många som blir chefer på andra grunder än ledaregenskaperna. Jag struntar i om man är läkare, sjuksköterska eller sjukgymnast (eller något annat) i sin grundprofession. Huvudsaken är att man är en bra ledare och har rätt egenskaper. Problemet idag är att man inte ser till dessa egenskaper. Många gånger är det viktigare att ha en läkare på en chefsposition, eftersom "läkare bara lyssnar på läkare", eller att man sätter en svag chef på en viss position, så att man lätt kan styra den. För att ha en bra ledning i vården behöver man inte ha läkare på chefsposter, däremot är alltid det meddicinska ansvaret läkarens. Men med lite vidare synsätt kan dessa kombineras på ett ypperligt sätt, för att tillsammans skapa en bra ledning som alla yrkeskategorier har förtroende för. Bara man släpper prestigen och agerar som vuxna människor. Tillsammans gör vi underverk och det gäller på alla positioner!

Anmäl kommentar

RE: Kvinnliglegläk. En mer relevant analogi är väl snarare huruvida generalen nödvändigtvis måste kunna samtliga tekniska specifikationer på en automatkarbin.

Anmäl kommentar

Självklart är inte ALLA läkare lämpade att leda. Vad jag vill säga är endast att det finns en för stor övertro på ledarskapskurser - det fnns säkert många bra sådana men också en hel del annat. "Ledarskap" har blivit till en helig ko där man kan träffa på också en hel del i ämnet välutbildade chefer men som ändå icke är några bra sådana!!
Vad gäller chefs och ledarskaper på Karolinska så kan jag inte uttala mig då jag aldrig arbetat där. Men vad jag kan säga är åtminstone att ledarskapskurser inte är någon automatisk grogrund för gediget kunnande inom ett område i allmänhet.

Anmäl kommentar

Ni läkare ondgör er över att ni blivit undanskuffade av andra yrkeskategorier... Vilka verksamheter kommer ni ifrån? Den stora majoriteten av dem som leder vården är läkare. Har ni missat det? Överallt klagar man över brister i vårdens ledarskap. Kan det bli tydligare att en läkarutbildning inte automatisk ger en bra grund för ett bra ledarskap. Det stora problemet är att det är alldeles för många som hamnar i ledande positioner trots avsaknad av goda ledaregenskaper. Den dag man lär sig att det är ledaregenskaperna som ska vara avgörande för vilka som hamnar på div ledarposter, då kan man hamna rätt igen. Tyvärr är dagens verklighet sådan att det är läkare som anställer läkare till chefsposterna, helt oberoende av om de är bra ledare. Hur bra det är, det har vi ju facit på redan nu...

Anmäl kommentar

I Karolinskas sjukhusledning är 3 av 14 icke läkare. Det är redan läkare som leder sjukvården iaf på Karolinska.
Personligen tycker jag att ledarskapet på sjukhuset fungerar uselt.
Toppsyrt och hirarkiskt. Om den som leder en verksamhet skall få alla med sig och få alla att trivas och prestera på topp krävs både talang och formell kunskap om ledarskap. Detta kommer inte automatiskt med avslutad läkarutbildning.   

Anmäl kommentar

Leg.sjuksköterska!! Debatten om vem som är mest lämplig att leda kan inte reduceras till att endast gälla sjukvården men får inte destomindre konskvenser för denna. Det har länge funnits en syn på ledarskap som säger att den inom sitt område kunnige är en olämplig person då den som leder helst bör vara okunnig om det han leder (för att inte ställning för någon/något ska tas) - ledarskapet bör frikopplas från kunskaper om verksamhetens område. Sjukhusdirektörer kan tas från vilket område som helst i stort sett - bara denne tillerkänns goda "ledaregenskaper". Lika illa tycker jag som att generalen inte förväntas veta något om krig.

Anmäl kommentar

Fjantiga inlägg om hur synd det är om läkargruppen, herregud hur förtryckta ni måsta vara? Om ni nu anser att ni är skapta för att vara ledare så är det väl dags att ni tar tillaka ledarskapet. Om inte så har ni inget på dessa positioner att göra... Får känslan att ni som skriver dessa inlägg är bittra, gamla "doktorer" som saknar en tid då patienterna och sköterskorna stod i givakt vid sängarna.

Anmäl kommentar

Retar ihjäl mig på moderna ledarskapsutbildningar där gruppdynamik blivit det högst åtråvärda som finns. Har själv gått ett antal kurser här och förvånats över trivialiteten i det hela. Framgång är tänkt att nås via "leken"...Varför inte lika gärna inför de gamla charmkurserna igen??
Håller med Dr Cox och ser det som att vissa grupper lättare frestas av denna kaka mer än andra.

Anmäl kommentar

Eh, "han eller hon ju endast ska utföra ett antal tydligt, och av cheferna definierade uppgifter, helst utan att reflektera eller bidra med egna kunskaper och erfarenheter." = Nuvarande läkaryrket i ett nötskal. Den rådande utvecklingen där läkarkåren avsagt sig ledarskapet är ingen bra utveckling. Punkt slut. Fel personer rekryteras till chefsposter och på helt fel grunder. Så ser verkligheten ut. Sedan får du kalla det för "dynamik", "vare individs kunskap och kompetens" om du vill; men i verkligheten är det klyschor som man slänger med för att svara det sköterske-dominerade styret, när läkarna för länge tröttnat. En bra utveckling? Knappast.

Anmäl kommentar

Dr Cox: En viktig faktor som talar för det som du kallar "modernt" ledarskap, trots att det varit legio i decennier inom andra verksamheter än den medicinska, är att det tar tillvara varje enskild individs kunskap och kompetens. Genom att sluta se olika kompetenser som bidrar till den totala vården som grupper av stereotypa kloner är det möjligt att få en dynamik i arbetet där varje individ kan bidra med att höja kvaliteten för patienten. I traditionellt medicinskt ledarskap har man istället sett varje "inferior individ" som fullt utbytbar eftersom han eller hon ju endast ska utföra ett antal tydligt, och av cheferna definierade uppgifter, helst utan att reflektera eller bidra med egna kunskaper och erfarenheter. Det moderna ledarskapet har inte uppkommit för att alla anställda ska trivas utan för att tillföra ett värde till kärnprocessen och därmed kunden. Det är svårt för någon med förnuftet i behåll att förstå varför den högst utbildade sakkunnige inom en verksamhet, utan ledarskapsutbildning i övrigt, ska sitta och styra när dennes kunskaper kommer till bättre nytta i den kliniska verksamheten.

Anmäl kommentar

Dr Annat, som förmodligen inte är någon dr?
Vad är då den "moderna" versionen av ledarskap? Och vem säger att den är så himla mycket bättre? Det är inte längre attraktivt för läkare, i egenskap av den högsta medicinska kompetensen, att bedriva ledarskap. Det är så uppenbart att det inte leder till någon vettig utveckling, och man vill inte med lien i handen leda den vansinniga utvecklingen med krav på nedskärningar som ställs. Dessutom är det dålig ersättning och själ tid från patientarbetet. I övrigt finns det moraliska betänkligheter med att leda dessa nedskärningar, kom ihåg ÖL Karlström i Karlstad som avgick från sin chefspost eftersom det var under hans värdighet att utföra detta arbete. Men för sköterskor har det blivit ett attraktivt karriärsdrag att få bossa och chefa, och de går med på de villkor som ställs från ledningen. Inte så himla bra utveckling alltså. Läkaren är den naturliga och givna ledaren utifrån sin kompetens och profession, och det bör av flera olika anledningar återigen bli läkare på chefsposter.

Anmäl kommentar

Intressant att de två yrkesgrupperna är så lika fördelade. Representerar de samma arbetsplatser och vad är skillnaden i så fall vid de avdelningar där arbetsbördan inte upplevs lika påfrestande?   

Anmäl kommentar

Det skulle vara intressant att läsa definitionen på "inferior person", rada gärna upp de yrkeskategorier som ni båda, utan att skämmas över er generaliserande ton, anser vara inferiora. Men innan detta sker önskar jag meddela er att långt ifrån alla som lämnar naturvetenskaplig linje med högsta betyg (och skriver 2.0 på HP) väljer att bli läkare, det finns betydligt mer intressanta yrkesval än detta. Om det nu är betyg som mäter en människas över- eller underordnade position i samhället i era ögon så kan jag glädja er med att många, många i er närhet är lika intelligenta och belästa som ni. De har helt enkelt valt andra vägar utifrån sina intressen.

Vad gäller ledarskapsbiten så representerar ni båda en tämligen förlegad syn på detta. För den som är kunnig nog att ta del av modern forskning kring ledarskap och organisation står det klart att detta är ett kunskapsområde helt oberoende av exempelvis det medicinska. Den läkare som vill bli skicklig som chef bör förkovra sig i management (inte minst knowledge management) och därefter ta tjänst längre ner i organisationen för att utveckla sina ledaregenskaper. Den militäriska ledarskapsstil som alltför många äldre läkare står för är tyvärr inte kompatibel med de värden som präglar de vårdprofessionella idag. Googla lite så ska ni se att de flesta universitet tillhandahåller managementutbildningar på 4-5 år som ni kan gå.

Anmäl kommentar

Jag är enig i Namn, 15:26, som framlägger ett strongt erfarenhetsmässigt case. På tal om "inferiora individer" så kommer jag att tänka på 'inferiora varor' och inkomstelasticitet, med en minskad efterfrågan vid inkomstökning. Men landstingens verksamhet lyder inte under marknadslagarna, och vård är inte vilken vara som helst. Dels råder närmast monopolställning och dels är vårdgivandet/produkten behäftat med kostnader och inte intäkter (jfr privat sektor). Konkurrens på vårdområdet är en källa som kan stimulera kvalitetstänkandet på allvar, i handling. Det kan också bli en konkurrens i lönevillkoren. Då ser arbetskraften var deras 'elasticitet' är och löper, arbetsgivaren kan substitueras och patienten ser en substituerbar vårdgivare, inte hänvisad till s k vårdgarantier som inte infrias eller behöva acceptera ett inferiort bemötande på vårdenheten. Även landstingen, som ju aldrig kan bli lönsamma, borde se över utgiftssidan långsiktigt, se om yrkesrollerna och sammansättningen av yrkeskategorier är hållbar. Det närmaste marknaden landstingen kommer är som beroende av skatteuppbörden som beror av konjunkturläget i samhället i stort och politiken. Läkarna är ganska dåliga på att agera kaptener, affärsmän eller politiker (läs: chefer inom vården). De borde bättre kunna växla mellan ödmjukhet och tolerans till krassa maktmetoder, av nödvändighet, av självaktning och för vårdens resursnyttjande. Vi vill som läkare bli långlivade, inte lägga många år på studier för att sedan malas ned i yrkeslivet och hoppa av tåget pga arbetsrelaterad sjukdom eller bitter resignation. Ledarskapet saknas.

Anmäl kommentar

Jag har jobbat i landstinget sedan 1962 till 1980, och efter en privat anställning till 1063 återgick jag till landstinget. Min klara uppfattning är att det just är organisationen där som är problemet. Jag var vikarierande och ordinarei klinikchef två år på sextiotalet och sedan till 1980, och såg hur inflytandet allteftersom togs från oss läkare. Som privatanställd var det helt annorlunda. Vid återkomsten till landstinget, nu ej som chef var det rena pesten, jättemycket jobb och mindre och mindre inflytande på olika sätt. Mest störde mig vårdprogram. Jag var van att arbeta utifrån min utbildning där man fick lära sig verktygen för att utföra och utveckla vård och patientomhändertagande, men mot slutet blev det bara ett enormt tryck från all ahåll. Och inte belönades stor arbetsinsats med högre lön. Tvärtom. Tidigare i min yrkesbana  ar det mer raka rör mellan arbetsinsats och ersättning, och det var nog väldigt betydelsefullt. De som gjorde minst tjänade minst, inte tvärtom, som på senare tid. Den moderna chefskulturen är sanslös!
Vi läkare har förutsättningar att klara oss på egen hand. De höga betyg som krävts för intagning borgar för både stresstålighet och inlärningsförmåga, kanske tom. begåvning. Att sedan hamna "under" åtminstone uppplevt inferiora individer vasr enormt frustrerande.
Nej. Hela vårdens organisation måste göras om. Ungefär som skolan. den har ju också förstärts under decennierna sedan jag tog studenten på femtiotalet.
I dag skulle jag aldrig kunna tänka mig att välja läkaryrket om det vore aktuellt, och detta pga. landstingsorganisationen.

Anmäl kommentar