Markör kopplas samman med risk för flera sjukdomar

Halten av C-reaktivt protein, CRP, i blodet har sedan länge använts som en markör för inflammation, infektion och vävnadsskada. Men det har även funnits ett stort intresse kring CRP som markör för exempelvis framtida hjärt-kärlhändelser.

Nu visar en metaanalys som presenteras i dag, tisdag, på hemsidan för tidskriften Lancet att det finns ett tydligt samband mellan koncentrationen av CRP och en rad vanligt förekommande sjukdomstillstånd, däribland hjärtinfarkt, stroke, kronisk lungsjukdom samt död i ett flertal cancerformer. Analysen omfattar 54 prospektiva, framåtblickande, studier med totalt drygt 160 000 patienter från 18 länder.

En CRP-nivå som var tre gånger högre än hos gruppen med den lägsta nivån, var kopplat till en relativ riskökning för kranskärlssjukdom med 37 procent och för ichemisk stroke med 27 procent. Detta efter att siffrorna justerats för en rad kända riskfaktorer.

Dock visade det sig att sambandet mellan halten av CRP och hjärt-kärlsjukdom till största delen kunde förklaras av traditionella riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, fetma, kolesterolnivåer och andra inflammationsmarkörer.

Enligt forskarna pekar detta på att inflammationsrelaterade processer är en bidragande orsak till kärlsjukdom, men att högt CRP i sig inte orsakar dessa sjukdomstillstånd.

Bakom den nya metaanalysen står forskare inom ett internationellt samarbete kallat Emerging Risk Factors Collaboration, ERFC, under ledning av professor John Danesh vid University of Cambridge i Storbritannien.

Tidigare i år visade dock en studie från Lund att biomarkörer inklusive CRP inte tillför något i bedömningen av risken för hjärtinfarkt och stroke utöver traditionella riskfaktorer.

Enligt en ledarkommentar på Lancets hemsida har den aktuella analysen främst betydelse för hur CRP kan användas inom primärpreventionen för att bedöma hjärt-kärlrisken hos individer där risken är måttligt förhöjd. Detta eftersom det främst är i denna grupp som det behövs ytterligare information utöver traditionella riskfaktorer för att bedöma i fall man ska ge förebyggande behandling.