Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Foto: Joacim Hedell
Advokat till generalangrepp mot åklagaren i dråpfallet
2010-01-05Advokat Björn Hurtig riktar nu skarp kritik mot åklagare Peter Claeson för hans sätt att sköta förundersökningen mot den dråpmisstänkta läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Framför allt vill Björn Hurtig veta om analysen av det blodprov som togs från den flicka som avled under oklara omständigheter på Astrid Lindgrens barnsjukhus i september 2008 var korrekt utförd eller inte.
– Det är helt otroligt och orimligt att åklagaren inte vill göra allting för att reda ut om analysen är felaktig eller inte, säger han till Dagens Medicin.
Det Björn Hurtig syftar på är hans begäran om att förundersökningen ska kompletteras med en ”objektiv vertikal revision” hos Rättmedicinalverket, RMV, av det aktuella ärendet.
– Det innebär att man utgår från analysresultatet och arbetar sig tillbaka till blodprovet och att man går igenom steg för steg och kontrollerar att det inte begåtts några fel och att det finns något annat som kan förklara analysresultatet. Det kan handla om allt från vilken temperatur proverna förvarats i till om provtagningsutrustningen var rätt kalibrerad eller inte.
Men Peter Claeson har tidigare sagt att han anser att det redan är klarlagt att flickan fått i sig de höga läkemedelsdoserna före sin död och tycker därför inte att det behövs någon ny genomgång.
– Det är helt ofattbart. Analyssvaret visade ju på extremt höga värden, vilket Socialstyrelsens egna experter reagerade över. Därför bör Peter Claeson, om inte annat för hans yrkesheder och tjänstemannaansvar, gå till botten med det här och som lekman i medicinska frågor fundera över om det möjligen finns en naturlig förklaring till de höga värdena.
Det finns blod kvar, varför har du inte begärt att man gör om analysen i stället?
– Det mest rimliga är att man i det här läget utgår från det man har, det vill säga det befintliga analyssvaret. I ett senare skede kan man tänka sig att man gör en helt ny analys.
Björn Hurtig efterlyser också ett protokoll från ett möte med Rättsmedicinalverket.
– I ett tidigt skede satt jag med på ett möte med åklagaren på RMV där jag ställde en rad frågor kring analysen och analyssvaret, frågor de inte kunde svara på. Då sa de att de skriftligen skulle svara på mina frågor, vilket de inte har gjort. Dessutom har jag begärt ett protokoll från detta möte, men något sådant finns inte, har jag fått veta. Det är åklagarens ansvar att se till att allt som kan vara av värde för förundersökningen nedtecknas, vilket han alltså inte gjort.
Enligt Björn Hurtig är analyssvaret det mest centrala av alla frågor.
– Hela ärendet står och faller med det. Även om de inte går med på en vertikal revision borde åklagarsidan åtminstone presentera alla data, vilket den inte gjort. Det här målet visar på de brister som finns i rättegångsbalken vad gäller den tilltalandes rättigheter i en svensk straffrättslig process, där all makt i stället hamnar hos åklagaren. I USA är det helt annorlunda, där får inte åklagaren sitta på bevisning som inte försvaret får ta del av. Det här fallet kommer att få stor principiell betydelse både för läkarna och för samhället i stort, säger Björn Hurtig.
Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet har läkaren blivit utsatt för trakasserier. Läkaren ska bland annat ha fått däcken till sin bil sönderskurna och avföring med posten. Stämmer det?
– Det är inget jag vill kommentera. Jag vet faktiskt inte var de har fått dessa uppgifter ifrån.
Dagens Medicin har sökt de båda åklagare som hållit i förundersökningen, chefsåklagare Peter Claeson samt kammaråklagare Jenny Clemedtson, utan resultat.
Skriv kommentar
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Vi får hoppas att familjen har fått all den uppmärksamhet som var målet. Bloggen hade ju inte detta genomslag av läsare.
Anmäl kommentar
Om man bloggar om att sjukvårdspersonal "ska få lida", så ger väl detta en ganska tydlig bild av hur familjen mår.
Anmäl kommentar
SVD idag. Hör och häpna nu lutar Claesson åt åtal.
Jag undrar mera när detta torn totalt rasar samman.
Anmäl kommentar
Trovärdigheten hos denna familj är inte den största. Det är kanske inte så bra att blogga om att sjukvårdspersonal "ska få lida" (citat blogg 12/6 2008).
Det aktuella fallet är bara ett exempel på ett ständigt missnöje med det mesta som har med sjukvård eller myndigheter att göra.
Anmäl kommentar
Det hävdas att man inte tar patienters intressen på allvar men det är sällan det verkligen kan visas att det är så. (I förhållande till antalet klagomål och antalet vårdade.) Därför är det rätt naturligt att media överlag är skeptiska när folk vill att just deras situation skall dras upp.
Precis som för den familj blir ju inte effekterna bara possitiva. Jag kan intyga att bloggarna inte är rolig läsning och tyvärr sänker det familjens trovärdighet.
Anmäl kommentar
Kanske har familjen varit pratsam på grund av situationen. Det ger ingen rätt åt kollegorna att ägna sig åt smutskastning.
Anmäl kommentar
Inte alls något beslut om ny analys. Åklagaren vägrar.
Familjen har varit mycket pratsam och tydlig med sina bloggar och då kanske de också förstår att en del har åsikter.
Anmäl kommentar
Namn, 14:18, 22 januari 2010
Är det inte beslutat att en ny analys skall göras på provmaterial som finns kvar?
Sedan måste jag få uttrycka min besvikelse över de kollegor som tydligen ser det som en relevant och viktigt uppgift att smutskasta den drabbade familjen. Jag skäms.
Anmäl kommentar
Media skulle säkert vara intresserade av familjen och mammans historia men den får hon inte berätta just nu för åklagaren. Peter Althin har också säkert givit rådet att lägga locket på för tillfället.
Men mamman har dokumenterat hela sitt liv på olika bloggar fram till oktober 2009 där vi kan följa hennes liv i detalj. Hon verkar ha ett outtröttligt behov av att tala ut.
Anmäl kommentar
Nog måste vi, med facit i hand, tacka föräldrarna att de varit misstänksamma mot vården. Det är ju inte helt självklart att barnet inte fått en överdos, men för mig är inte just det vad som är mest intressant.
OM mamman redan från början gick ut med oroande uppgifter i media, så var det så diskret att iaf jag inte noterade det. Varför uppmärksammas det inte mer? Skrev Läkartidningen om det? Nej, det ansågs sannolikt som ett oseriöst klagomål där sjukvården försäkrar att allt andlagts enligt praxis, förstås utan att närmare undersök saken. Man gör som man brukar, frågar ansvarig läkare som nekar, och därmed är saken avfärdad. Nu kom åklagaren in och man gjorde en analys. Med förvånaden resultat. Va det blir av det återstår att se.
Det intresanta är att vården så lätt avfärdar kritik och oro om felbehandling. Vården är så van att vara betrodd att det räcker med ett avfärdande. Den andra parten blir istället stämplad som rättshaverist och som man ser i inlägg här drar man slutsatsen att modern velat tjäna pengar på historien. Vad har man för belägg för det? Det verkar ju närmast som anhöriga haft svårt att få fram sitt budskap i media.
Bättre utredningar av vad som verkligen händer när det går fel, borde vara lärdom till vården. Ta anhöriga på allvar och visa uppriktigt fram vad som finns- även när det finsn tveksamheter. Det skulle öka förtroendet för sjukvården. Nu finns risk att näste man kommer gå direkt till polisen istället. Då finns iaf möjlighet att man får en oberoende och omfattande utredning.
Anmäl kommentar
http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2010/01/Uppmaning-till-aklagaren-i-barnlakarmalet-Forklara-morfinhalten/
Anmäl kommentar
"Vart tog länken till artikeln på Dagens Juridik som fanns här tidigare vägen?"
Den har dom tagit bort, den inehöll väl något som inte får komma ut!
Anmäl kommentar
Vart tog länken till artikeln på Dagens Juridik som fanns här tidigare vägen?
Anmäl kommentar
De är ju ett helt gäng men kanske har det nåt med vinterferie eller att göra......?
Anmäl kommentar
Vad sysslar åklagaren med nu??
Anmäl kommentar
Det är en sak att Claesson inte kan något om proverna eller har någon styrfart i fallet.
Än mer skrämmande är att rättsläkaren och RMV inte kan klara en oberoende granskning.
Vem är det som skyddar vem i den här soppan?
Anmäl kommentar
Jaha, och det sparade blodet skickas nu utomlands för en oberoende analys under full transparens? Eller?
Utförd av någon som kan bedöma allt som händer under döendet och post-mortem (inkl ev pseudobarbiturater om den där artikeln i Nature 1963 har relevans) och som även mäter pentothal-metaboliter?
Och varför gjordes då inte detta innan man väckte åtal? Varför görs inte den önskade revisionen av RMV?
Måste man vara branschfolk för att förstå att om ett provsvar är orimligt är det första man gör att köra om analysen?
Kan Claesson – rent juridiskt – komma runt en andra analys av sparat blod (oansett alla oegentligheter vid provtagning) om försvaret begär det?
Anmäl kommentar
Det är väl uppenbart att Claesson efter 11 månader inte har särskilt mycket på fötterna. Hur han tror sig komma igenom domstolarna bättre utan att säkra bevisföringen är ett mysterium.
Reträtt på gång?
Allmänmänsklig rädsla för att felaktigheter skall bli uppenbara?
Anmäl kommentar
20:36
Det är väl ett utav åklagarens stora problem? Vad får honom att misstänka just läkaren? Ingen i personalen har ju pekat ut henne.
Att föräldrarna inte pekade ut någon speciell person i sin polisanmälan gör väl inte varken den åtgärden eller mammans bloggande rimligare?
Anmäl kommentar
Namn 19:03
Föräldrarna pekade inte ut någon enskild i samband med polisanmälan och enligt uppgift inte heller vid det förhör som polisen höll med dem sedan analysresultaten blivit kända. Det är polisen och åklagaren som har identifierat läkaren som misstänkt gärningsman. Se:
http://jheidbrink.wordpress.com/2009/09/10/ett-gastinlagg-om-barnlakarmalet/
och
http://jheidbrink.wordpress.com/2009/12/15/nytt-gastinlagg-om-barnlakarmalet/#comments
Anmäl kommentar
Tack igen för länken Läkartidningen. Men kan någon förklara varför Claesson är så rädd för revision? Vad är det han döljer och varför redovisar han inte mötet som Hurtig vill ha protokollet för?
Anmäl kommentar
17:55
Om du läser Mammans blogg så är dt just missnöjesyttringar och det rör både det ena och det andra (även tidigare kompisar) även innan hon födde sitt sjuka barn.
Självklart vill vi ha så effektiv och bra vård som möjligt. Det krävs en del kreativitet för att bidra positivt i det syftet.
Jag förstår givetvis att dessa föräldrar hamnade i en tråkig situation. Tyvärr valde dom enligt mig sämsta möjliga metod att bearbeta den. Om de ville "sätta dit" någon inom sjukvården var denna läkare dels ett dåligt mål och dels hade dom tjänat mycket på att inte publicera sig på det vis dom gjorde. Att de nu är "tystade" beror säkert på stränga tillsägelser både vad det gäller skretess (Claesson) och taktik (Althin).
Anmäl kommentar
Macavity, tack för klargörande! ska maila.
Anmäl kommentar
Tack för tipset Namn 13.02! Ganska intressant att Läkartidningen tydligen är först med att åklagaren nu delvis går Björn Hurtig till mötes och bl a ska inhämta åsikter från en ÖL i Barnanestesi och Intensivvård (redan??!). Varken DM, DN eller SvD har tydligen sett det.
Anmäl kommentar
"detta ständiga missnöje med svensk sjukvård": Allt högre krav på vårdkvalitet och säkerhet från allmänheten är väl ett sundhetstecken snarare än ett problem.
Anmäl kommentar
Den berömda bloggen sträcker sig över några år, finns under flera namn, och fortsatte även efter gripandet av läkaren i en nystartad på Metro. Tyvärr, efter att ha följt både den första och den andra bloggen, båda numera stängda på order av någon(?), funderar jag på vad syftet var med bloggen och detta ständiga missnöje med svensk sjukvård.
Jag har all respekt för familjens ångest och smärta av den första felbehandlingen med koksaltet men sen har allt gått fel!
Jag tror att mamman har fått order av både Althin och Claesson att inte uttala sig mer under den pågående utredningen. Hon torde ha yppandeförbud och att uttala sig i pressen är inte möjligt just nu. Tycker inte heller det skulle vara särskilt intressant. Jag tror inte att det tillför något.
Det bästa torde vara om familjen kunde få ro i livet, njuta av sitt nya barn och kunna lägga allt hat och bitterhet bakom sig.
Mina tankar är mera hos läkaren nu. Hon är kvar i träsket och kan inte komma vidare. Jag skulle verkligen för hennes skull se nåt slut på det här.
Det finns inga vinnare i den här trista historien.
Anmäl kommentar
IVA-läkare: Tack för kommentaren!
Jag har utgått från den blodvolym som docent Nilssons angett för flickan i sitt expertyttrande till SoS (250 ml) samtuppgifter från Darrow et al "Blood volume in normal infants and children", J Clin Invest. 1928 February; 5(2): 243-58 och för fallen 1 och 2 i Wattersons artikel antagit en blodvolym pål 230 ml.
Fall 1: koncentration = 3036 nanogram/ml *230 ml= 698 mikrogram. Dos = 10 mg --> 10000/698 = 14 gånger.
Fall 2: Koncentration 189 nanogram/ml*230 ml = 43 mikrogram. Dos = 720 mikrogram --> 720/43 = 16,7 gånger;
Fall 3: blodvolym 800 ml, Koncentration 1100 nanogram/m*800 = 880 mikrogram. Dos = 5 mg --> 5,7 gånger
Fall 3 är extremt till sin natur och ska nog egentligen inte tas med i en jämförelse med det aktuella fallet.
När det gäller postmortal omfördelning av morfin så menar Gerostamoulos J & Drummer OH, ”Postmortem Redistribution of Morphine and Its Metabolites”, Journal of Forensic Scienses, 2000, 45(4): 843-845 baserat på 40 fall att " … significant postmortem redistribution of morphine and its metabolites seems unlikely".
Hur som helst torde postmortal omfördelning inte kunna förklara en koncentration på 5700 nanogram/mg blod som resultat av en infusion på totalt 370 mikrogram under 5 timmar.
Maila: < dubitator (at) me (dot) com > så mailar jag gärna Wattersons och Gerostamoulos artiklar liksom hela min analys av frågan om morfinhalten om du är intresserad.
Anmäl kommentar
Tant Greta
Att familjen vänt sig till media kan bero på den frustration och det hat som man ofta känner i en sådan situation. En viss medkänsla kanske vore lämpligare än en cyniskt ifrågasättande.
Anmäl kommentar
jag har följt (följde då den fanns) mammans blogg, och visst hon har bråkat med försäkringskassan-MEn för att få rätt föräldrapenning under barnets levnadstid. vilken förälder hade inte gjort de? Man måste ju kunna försörja sig även under en sjukhusvistelse.
Visst hon skrev till medierna, men de gällde den överdosering som gjordes när flickan var bara något dygn, och hon skrev faktiskt att anledningen var att man skulle uppmärksamma läkemedelshanteringen för barn, Hon lämnade aldrig ut namn eller så, Och de kan man med förstå- De gjorde fel, dottern blev sjukare, många hade gjort samma sak och har gjort det.
Många säger att de vill tjäna pengar på historien osv...
Men varför går de då inte ut i pressen och berättar sin historia? Visar sig med namn och bild osv..
Varför har mamma då slutat blogga om hon nu vill synas?
Min slutsats är att familjen bara vill veta vad som hänt och inte beblanda sig med media, och jag tror inte att de är ute efter pengar för då hade de varit i media för länge sedan med olika intervjuer och debatter osv.
Så nej familjen vill nog bara ha sina svar för att kunna gå vidare.
Så de känns inte rätt att hänga ut någon, vare sig familjen eller läkaren.
Anmäl kommentar
@Namn 21.22. Har tyvärr inte tillgång till Watterson et al f t. Dina uppskattingar verkar dock inte stämma riktigt. Barn 2) 740 mcg till 2 veckor gammalt barn (med blodvolym 100-150 ml, vet ej vikten) blir ju grovt sett 7.2- 4,8 mcg/ml,det är inte 6-17 ggr mer. Men du kanske har skrivit fel?
Jag är inte rättsmedicinare, men såvitt jag kan förstå finns det en del divergerande åsikter om re-distribution av morfin postmortalt (Yarema, Becker Key concepts in Postmortem Drug Distribution, Clin Toxicology 43:235-241, 2005 t ex). Och koncentration efter 3 veckor??
Men nej, det finns ingen riktigt bra förklaring till den uppmätta koncentrationen frågan är dock hur pass relevant det är när det är uppenbart att höga doser morfin använts i motsvarande situationer.
Anmäl kommentar
Inte mer chock än att man tar kontakt med Metro, TV4, Aftonbladet och Expressen 3 dagar innan barnet dog. Efteråt drev de det vidare med att kräva att man publicerade namnet och vidare sålde några bilder.
För övrigt har familjen (mamman) i flera år drivit kampanjer på nätet mot läkare, försäkringskassan och andra myndigheter. Allt tydligt och dokumenterat i hennes blogg.
Detta är bara trist och tråkigt i sammanhanget och jag hoppas verkligen att detta inte har påverkat de som utreder händelsen.
Mera anmärkningsvärt är att åklagaren vägrar att gå till botten med provet. Vad är han rädd för?
Anmäl kommentar
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13539
Anmäl kommentar
Tant Greta
Nu har jag inte läst familjens blogg, men om man förlorat ett barn (särskilt efter en felbehandling) så befinner man sig i chock. Sannolikheten för att man då främst tänker på hur man skall tjäna pengar på detta är nog tämligen minimal. Däremot kan man känna ett starkt (och förståeligt) hat, men det är förstås en annan sak.
Anmäl kommentar
Åklagarna, de är ju numera ett helt gäng med Claesson i spetsen, har gjort bort sig redan från början och vet inte hur de ska ta sig ur det hela.
En förundersökning sker inte framför en kamera med en viftande Elisabeth Brandt och påföljande debattartikel i DN. Då och då lite läckor från förundersökningen. Uppskov med tiden för åtal gång på gång för att vinna tid och flytta fokus.
I början ivrigt påhejade av rättsläkaren, polisen, RMV, familjen, Althin och alla andra som ville se sin sanning och inte kunde hålla sig objektiva och sakliga.
Med facit idag kan vi alla se att för dem fanns bara en bild och sanning. Det var så stökigt i början att Elisabeth Brandt inte ens visste vem som anmält. Först var det rättsläkaren men sen fick hon backa och det var polisen. Åklagaren gapade om barmhärtighetsmord och giftcocktail med huvudet lätt på sned inför den samlade pressen. För att styrka sig och sin myndighet lämpligt kramande en bunt ”viktiga” dokument.
Redan från början tog pressen till sig denna historia och gjorde allt för att den skulle sälja lösnummer med vulgära löp och annat.
Familjen var redan innan barnet dog ute för att tjäna pengar och sälja sin historia. Detta är väldokumenterat på familjens blogg. Det gick så långt till slut att pressen köpte några bilder av barnet från familjen och publicerade.
Nu vet vi att det har varit slarvigt från allra första början med prover, förhör, RMV……..osv.
Jag kan svära på att Claesson & Co inte har någon styrfart i det hela och den lilla fart de hade försvann redan innan sommaren. Tyvärr äter de bara tid just nu och chansar på att debatten ska lägga sig och de kan krypa ur det hela. Det var pukor och trumpeter i början men nu sitter de i sitt hörn piper med blockflöjten.
Ta nu tag i det, sluta att skylla på sommarsemester, jullov, Hurtig, Socialstyrelsen och alla andra ursäkter vi har hört.
Gör klart och kom till skott!
Anmäl kommentar
När det gäller mediahanteringen var åklagarmyndigheten tveklöst först ut på banan representerad av Elisabeth Brandt.
Hon uttalade sig ett flertal gånger om dödscocktail och barmhärtighetsmord.
Jag tror att det var de "provokationerna" som satte läkarförbundet och andra kollegor på fötterna.
Anmäl kommentar
IVA-läkare: ad punkt 2.
Visst, Watterson et al har redoivisat tre fall. Fall 1: Ett en vecka gammalt barn fick 10 milligram (!) morfin med 15 minuters mellanrum. Postmortal koncentration 3036 nanogram/ml. Fall 2: Ett två veckor gammalt barn fick 3 * 240 mikrogram morfin inom 1 timme. Postmortal koncentration 3036 nanogram/ml. Fall 3: Ett två år gammalt barn, som var konstaterat hjärndött, fick 5 milligram morfin. Postmortal koncentration 1100 nanogram/ml. I samtliga tre fall var den tillförda mängden morfin mellan 6 och 17 gånger större än vad som skulle behövas för att åstadkomma den uppmätta koncentrationen utan beaktande av metabolism och utsöndring.
Flickan fick 370 mikrogram under 5 timmar vilket motsvarar 25% av vad som skulle behövas för att åstadkomma den uppmätta koncentrationen utan beaktande av metabolism och utsöndring.
Jag ifrågasätter därför om Wattersons artikel har något förklaringsvärde överhuvudtaget i det aktuella fallet.
Nej, morfinhalten tarvar en förklaring!
Anmäl kommentar
Anledningen att man inte pratar så mkt om morfinkoncentrationen längre är väl dels 1. ingen har nekat till att morfin givits(men i normala doser) och 2. det finns iaf en studie som visat på väldigt höga och varierande postmortala koncentrationer av morfin hos små barn just i situationer där det handlar om att avsluta en utsiktslös behandling (en studie som RMV och åklagaren f ö lätt hade kunnat hitta).
Huruvida man kan dra några slutsatser av jämförelsen mellan morfin resp pentotalkoncentrationerna i flickans blodrov vet jag inte. I de studier jag har hittat tycks man mena att det i princip omöjligt att dra slutsatser om given dos i förhållande till postmortal koncentration vad gäller Pentothal.
Anmäl kommentar
Menar du artikeln i svd den 7 mars? Det var en journalistisk artikel där bägge sidor fick komma till tals. Jag tänkte närmast på de debattartiklar som skrevs. Men jag kanske minns fel ändå?
Anmäl kommentar
Där har du fel. Elisabeth Brandt var den första som sprang ut framför kamran, senare fick hon kalla fötter och gömde sig i garderoben.
Anmäl kommentar
Om man skall vara noga så var väl iof inte åklagaren först med att gå ut i media. Det skedde, såvitt jag minns, efter SoS och Läkarförbundets kampanj. Eller minns jag fel?
Anmäl kommentar
Åklagaren, RMV, rättmedicin har gjort ett slarvigt jobb och det torde de flesta vara eniga om idag.
Åklagaren förhalar, utreder i efterhand och försöker ta sig ur en pinsam situation.
Ett åtal startar inte med debattartiklar i DN, flaxig Brandt och alla andra töntigheter och skamgrepp.
Skärning!
Anmäl kommentar
Namn 17:25
Så, hur menar du att den av RMV uppmätta koncentrationen på 5,7 mikrogram/ml har uppstått då? Det är trots allt de uppmätta värdena av thiopental och morfin som det handlar om.
Anmäl kommentar
Det är också åklagarens uppgift att ta fram uppgifter som kan tala till den anklagades fördel. Om åklagaren inte följer rättegångsbalkens direktiv om objektivitet kan det leda till att åklagaren anmäls för tjänstefel.
Anmäl kommentar
Bustopher, dylika räkneexerciser har vi sett många av men de säger ganska lite. Om det finns en obruten chain-of-custody och all dokumentation är i ordning så förstår jag att åklagaren anser att ytterligare analyser inte behövs. Han skulle annars hamna på ett sluttande plan. Det är dock klart att försvararen ifrågasätter allt, det är dennes uppgift.
Anmäl kommentar
Tilläggas kan att vi väl bara har ett sådant labb, att dom har arbetat utifrån väldigt undermåliga prover och att dom har svarat väldigt undvikande på SoS frågor. Bl.a. undvikit att delge att blod finns sparat.
Anmäl kommentar
Käre Nils, den stora farsen står åklagaren för.
Det är väl bara att utreda alla frågetecken och sen få det klart. Åklagaren förhalar och krånglar. Det är sanning i det här!
Anmäl kommentar
Det här börjar bli farsartat när advokaten börjar ifrågasätta RMVs metoder och arbete. RMV är det mest välrenommerade labb vi har i Sverige för sådana undersökningar.
Anmäl kommentar
Dagens ledare i DN handlar om PKU. Efter att ha läst den slår det mig plötsligt att det måste väl rimligen ha tagits ett sådant blodprov även på flickan. Alltså måste det finns möjlighet till en direkt DNA-jämförelse mellan PKU provet och den skvätt som tydligen trots allt fortfarande finns på rättskemiska labbet. Eller hur?
Frågan om blodprovets autenticitet är viktig speciellt nu när åklagaren vägrat låta göra en vertikal revision hos RMV. Här finns alltså en möjlighet att i vart fall undanröja tvivel om blodprovets autenticitet. Den är rätt angelägen!
Anmäl kommentar
Låt er inte luras att tro att detta endast är en fråga om thiopental!
Flickan har enligt sjukhusets dokumentation fått 20 µgram kg -1 tim -1, dvs totalt 370 µgram morfin vilket borde gett en koncentration under 10 -20 nanogram/gram. Nu har man alltså istället uppmätt en halt på 5,7 µgram/gram (5700 nanogram/gram). För att uppnå den halten i flickans hela blodsystem skulle man behövt tillföra 1425 µgram d.v.s. nästan fyra gånger så mycket som hon fått via infusionen. Då har ingen hänsyn tagits till vare sig nedbrytning eller utsöndring vilket gör värdet mycket konservativt i beaktande av morfins relativt korta halveringstid och metabolism.
Urinprovet innehöll enligt RMV 4 µgram fritt morfin per ml eller totalt 16 µgram (provet var på 4 ml). Enligt uppgift utsöndras 10% av den tillförda morfinmängden oförändrad i urinen. Det skulle betyda att den påvisade fria morfinmängden på 16 µgram skulle motsvara normal utsöndring från 160 µgram morfin. Enligt undersökningar är utsöndringen av morfin direkt proportionell mot urinproduktionen. Nu är det emellertid inte säkert att den urinmängd som kunde tillvaratas post-mortem motsvarar den samlade urinproduktionen under den tid infusionen pågick. Sannolikt har en större mängd urin producerats. Den uppmätta halten i urinprovet svarar alltså snarast mot de 370 µgram som tillfördes vi infusionen. Den kan definitivt inte motsvara tillförsel av 1425 µgram, eller ännu mer, medan flickan fortfarande levde och hade en fungerande cirkulation och lever- och njurfunktion.
Så, även morfinhalten kräver en förklaring.
Anmäl kommentar
Det är självklart att Björn Hurtigs uppgift är att ta fram så mkt så möjligt som talar till sin klients fördel men det betyder inte att det är irrelevant eller "förhalning"(f ö, att förhala det hela är nog det s i s t a den misstänkta läkaren vill..)
Mtp på det speciella omständigheterna i detta fallet och att misstankarna hit in tills verkar vara grundat just (och kanske enbart) på dessa två prov har jag svårt att se hur åklagaren kan "slingra sej" från en ny genomgång av provtagningen. Om han nu verkligen tänker väcka åtal....
Anmäl kommentar
Kan väl knappast påstå att Hurtig "förhalar en rättegång". Snarare, och med all rätt, vill han räta ut de frågetecken som de andra i av ngn märklig (?)anledning inte varit intresserad av. En rättegång med fullständiga material att lägga fram, från bådas sidor är vad som torde vara mest relevant i denna process. Efter så här lång tid, vore det verkligen uselt att inte löpa linan ut och gå till botten med det hela. Det är det bästa för läkaren, familjen, ABL, sjukvårdpersonal, sjukvården i stort, åklagarmyndigheten, rättsväsendet i stort, patienter, blivande patienter och dess anhöriga, allmänheten i stort…. Onekligen behövs det tas fram en hel del riktlinjer i både vården och rättsväsendet för framtiden. Personligen tror jag att läkaren kommer att få upprättelse, och familjen kommer att få bearbeta och efter bästa förmåga få inre frid och gå vidare…
Anmäl kommentar
Bengan, SoS har konstaterat att det bara finns ett poolat prov lårvenblod.
Tyvärr verkade inte SKL vara särskilt villiga att bidra till SoS granskning. Dom lämnade bara knapphändiga svar på direkta frågor. (Nämnde t.ex. inte att det fanns sparat blod.) SKL står visserligen inte under SoS tillsyn...
Bo Landin
Åklagaren har möjlighet att väcka åtal när han vill efter att förundersökningen har delgetts den misstänkta. Det verkar alltså inte som Peter Claesson ännu känner att han har tillräcklig bevisning. Med tanke på att det tog 9 månader att komma så långt som att delge förundersökningen skulle jag nog fundera över vem som försöker slingra sig.
Beviskraven i detta mål skall vara samma som i alla andra utgår jag från?
Anmäl kommentar
RMV fann alltså mycket hög koncentration av pentothal i lårVENblod. Det finns intet nämnt om huruvida RMV bestämde koncentrationer i artärblod eller vävnadsprover: muskulatur, hjärna etc.
Den höga koncentrationen i venblodet kan mycket väl vara en följd av en någorlunda volym-stor intravenös injektion EFTER att cirkulationsstillestånd inträtt, alltså tidigt postmortalt. Om så vore fallet skulle det ha skett en retrograd fyllnad av lårvenen från den venösa infarten. I denna situation borde man också vänta sig mycket låga eller icke påvisbara koncentrationer av pento i perifera vävnader.
Denna min tanke stöds av beskrivningen av barnets döendeprocess i artikeln nyligen i SvD: barnet frånkopplades ventilatorn och insomnade stilla i faderns armar, och processen tog ganska lånt tid.
OM pentothal givits vid något tillfälle efter bortkopplingen från ventilatorn skulle processen ha avslutats med andningsstillestånd och död synnerligen plötsligt, och inte utdraget som beskrivits i SvD. En sådan injektion skulle rimligen ha observerats av de kringstående eller föräldrarna, åtminstone dess omedelbara följder för barnet.
(bengan är narkosläkare med lång klinisk erfarenhet av pentothal)
Anmäl kommentar
Nu får väl ändå advokat Hurtig sluta med att försöka förhala en rättegång! Det blir en rättegång hur mycket än han och den mordmisstänkte försöker slingra sig.
Däremot tror jag inte på en fällande dom, beviskraven kommer vara högt ställda i detta mål.
Anmäl kommentar
Dr Krall, jag är lika frågande som du till detta. Betänk också att tingsrätten sedan häktade med motiveringen att den misstänkta var just läkare.
Tingsrätten anser sig alltså i det läget ha bedömt RMV:s utlåtande och hävdar att gärningsmannen kan fastslås på grund av sin yrkesroll. (Är läkare särskilt benägna att mörda/dräpa?)
Nå den första delen är kanske inte så konstig man måste helt enkelt gå på rättsläkarens utlåtande i det läget alltså kan brott misstänkas.
Sedan släpptes dock den skäligen misstänkta dräparen illa kvickt. Detta är synnerligen ovanligt! (Jag har inte lyckats hitta några liknande exempel.)
Undersökningar ger dock vid handen att det är svårt att se att åklagare, polis eller domstol har agerat olagligt än.
(Det vore ganska intressant att få bekräftat att det polisbefäl som beordrade hämtningen av läkaren är samma person som har varit ansvarig för utredningen i "da costa-fallet".)
Taktiken att inte hålla den misstänkta för ett så här grovt brott frihetsberövad och ändå hela tiden kommunicera att alla misstankar kvarstår är "intressant". Vad jag förstår ger det åklagaren möjlighet att utreda i oändlighet utan att kunna granskas oberoende.
Personligen uppfattar jag det som att åklagaren på detta vis snart har utdömt ett ettårigt straff utan prövning. (Försvaret är ansvarigt för en mindre del av tiden.)
Det skall bli väldigt intressant att se resultatet av den granskning som här måste ske i efterhand. För det kan väl aldrig vara så illa att åklagare, RMV och polis kan lägga locket på?
Det verkar vara svårt för en åklagare att göra formella fel tills dess åtal väcks...
Anmäl kommentar
Är det OK för en åklagare att gripa någon, vare sig läkare eller annan, (med polishämtning och allt) på vad för lösa grunder som helst? Dvs kan inga fel begås i detta läge av en åklagare? Här har man ju gripit en läkare på bakgrunsddata som man egentligen inte begriper. Detta bekräftas väl nu också av att åklagaren aldrig kommer till skott?
Anmäl kommentar
Det är självklart att utredningar även de gjorda av RMV ständigt kritiseras. Det är om inte annat en självklar uppgift för varje försvarsadvokat.
Detta är ett unikt fall av många anledningar men inte så mycket för att en läkare är misstänkt för brott i sin yrkesutövning. Vilket faktiskt inte är så ovanligt som vissa kan tro. Självklart inte mord oftast dock.
En av anledningarna till att fallet är så unikt är den brist på svar som RMV har kunnat redovisa för en annan myndighet SoS.
Åklagaren har haft fulla befogenheter att låta domstolen ta upp målet och till och med uttalat att så skulle ske i mars och sedan bit för bit skjutit på sitt beslut.
Hade åklagarmyndigheten haft material som räckte för åtal hade beslutet fattats för länge sedan. Anledningen till att inte så skett är att åklagaren själv ännu inte är säker på sin bevisning.
Anmäl kommentar
Namn 17:06, jag ifrågasätter inte den rättsmedicinska undersökningen för att det gäller en läkare, utan på grund av sakskäl. Det skulle jag göra vem som än var anklagad och beroende av en kompetent utredning. Det är en billig poäng att kritisera kritikerna med utgångspunkt att kritikerna vill särbehandla för att det gäller en kollega.
Anmäl kommentar
Till namn 17:06
Tack ännu en som tycker att rättvisan skall ha sin egen gång, inga undantag bara för att det gäller sjukvården, Lagen är lika för ALLA oavsett yrke
Anmäl kommentar
Varför skall den rättsmedicinska undesökningen denna gång ifrågasättas? Detta sker normalt aldrig i svenska rättegångar, och skall inte heller göras här, bevisläget är klart vilket åklagaren tydligt redogort för.
Låt nu rättegången starta och låt dommare och nämndemän dömma efter de uppgifter som finns, så sker alltid vid svenska rättegångar, här skall inte göras några undantag bara för att den misstänkta mördaren/dråparen är läkare.
Anmäl kommentar
Artikeln i SvD är bra och förvånadsvis objektiv som beskriver vårt yrke så som det ofta är. Tyvärr drog denna narkosläkare "svartepetter" denna gång. Vi alla som har jobbat inom "världens bästa sjukvård" är väl inte förvånade när vi läser redogörelsen i SvD? Att sedan en annan svensk institution ( som sannolikt är lika demolerad av politisk romantik som sjukvården) har fått i uppgift att utreda vad som har hänt och vad som är rätt och riktigt gör ju inte saken bättre. Från början till slut synes denna juridiska hantering synnerligen amatörmässig.
Anmäl kommentar
Jag läste, precis som signatur Blivande barnläkare 11:03, sammanställningen i den vård som gavs sedan barnet nedkommit 14 veckor prematurt, om det svaga allmäntillståndet, hydrocephalus med shuntinläggning, infektion i nervsystemet, accidentell hypersalin infusion i blodet av ssk, de 4 mån (!) av intensivvård där läkarna avrått fortsatt behandling men där föräldrarna insisterat på livsuppehållande vård trots det dystra läget. Det som finns att läsa i SvD i ärendet gör mig beklämd, det verkar som att läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus - som gick till arbetet på sin lediga tid för att vara ett stöd för föräldrarna (hör ni, arbetade på sin fritid) - har råkat ut för något hemskt i och med denna process där hon misstänkts för mord. Vilket bittert öde att ha ställt upp så som hon tycks ha gjort och belönas på detta vis. Jag hoppas på upprättelse och ev motåtal. Det ska bli mycket intressant att följa detta ärendes upplösning och höra ett bokslut, för det kan få långtgående implikationer i kontakten mellan vårdgivare och patienter med anhöriga. En utveckling jag hoppas slippa i detta land är genomgarderade, defensiva läkare, mer affärsmän och paragrafryttare än förnuftiga och proffsiga personer som förstår lagens anda. Ett brott är begånget, frågan är om inte läkaren och vårdens företrädare är offer i detta fall.
Anmäl kommentar
Har de haft ett sparat blodprov, och INTE gjort en ny analys av det?! Kan det vara sant? Varför isf?! Detta ter sig bara allt märkligare. Nu måste processen skyndas på. Tänker på alla andra svårt sjuka småbarn som inte får adekvat smärt/ångeslindring... Denna situation är fullständigt absurd.
Anmäl kommentar
Vi var aldrig där under barnets sjukhusvistelse, vi kan omöjligt veta hur allt gått till, Vi vär aldrig där när barnet dog, Så jag tycker att det är fel att anklaga både föräldrar och läkare...Låt utredningen ha sin gång och låt sanningen komma fram den vägen. Sanningen kommer förr eller senare och då kanske man känner sig dum som anklagat antingen läkaren eller föräldrarna. Så mitt tips; ANKLAGA INGEN för man vet sanningen.
Anmäl kommentar
Man kan väl undra om det skulle vara andra rutiner när det gäller läkemedel på en vårdsal. Men ett problem är ju då infusioner.
Att förhindra obehöriga att ge något blir svårt.
Anmäl kommentar
Ur SvD:s artikel framkommer missnöje mot vården från föräldrarna som fått alltmer hatiska uttryck under vårdtiden. Varför är det så omöjligt att tänka sig att en familjemedlem gett barnet medlet efter hennes död? Varför vågar inte någon uttala sig om detta? Hämd är en stark drivkraft. Föräldrar borde inte helgonförklaras för att de förlorat ett barn. Att man riskerar att sätta en oskyldig människa i fängleset borde vara skäl nog för ytterligare analyser gällande nedbrytningsmetboliter av Pentothalet.
Är vi så modlösa, att vi inte ens vågar tänka tanken?
Alla som arbetar inom vården vet hur vreden över en förlust lätt vänds mot dem som gjort allt de kunnat för att ge en sjuk människa ååtminstone en chans. Detta betyder inte att de anhöriga har rätt. Bara att de sörjer.
Vi i vården har inskränkbar rätt till vår egen integritet som inte heller får kränkas. Varför tas detta sällann upp? Vm skyddar oss, vem tröstar oss, vem står på vår sida? Att en anklagan gjorts, betyder inte att den är sann.
Denna häxjakt på en kollega får mig att må illa och tvivla på mänskligheten.
Skulle man kunna rädda en 24-veckors foster till ett helt normalt liv ända upp till vuxenålder, är det snarast att betrakta som ett mirakel. Försåtr människor detta överhuvudtaget? De har inge hud, lungorna är skissartade, hjärnan skör som ett rått ägg för minsta stress.
I dagens samhälle klarar människor inga förluster, allt måste vara någon annans fel och måste till varje pris anmälas. Vad vill föräldrarna uppnå? Hämd är ett för mig uppenbart betraktansvärt motiv i fallet.
Jag uppmanar alla sansade människor att protestera mot att en kollega nu skall hängas och offras så att resten av oss går fria, en stund... Tills åter förnuftet besegrats av raseri. Jag ger mit fulla stöd till denna så brutalt behandlade kollega. Var du än är, ge aldrig upp. Jag är övertygad om att ditt beslut att komma in på en ledig dag bara för att stötta föräldrarna var rätt beslut, men förenat med skrämmande personliga förluster och kostnader.
Anmäl kommentar
Hela kedjan i provhantering är viktig från förhållandena vid tagning till final utvärdering och slutsatser.
Med tanke på normalläget för medborgaren är det nog tyvärr befogat att ifrågasätta resultaten. Det slår tyvärr också tillbaka på sjukvården som sådan.
Alltså bör en oberoende ny utvärdering göras av totalläget - analys av extraprover och objektiv vertikal revision.
Anmäl kommentar
16:26
Kan du förklara hur du definierar klass?
När jag följer Guillous angrepp mot svenska jurister har han försvarat väldigt olika samhällsklasser.
Förvisso verkar han vara emot det som åklagaren här verkar rida på dvs att man idag anses skyldig tills motsatsen är bevisad även om det sägs att vårt rättuppfattning bör vara omvänd.
Anmäl kommentar
Tiden som åklagaren bara låter löpa är ett trakasseri mot den enskilda dråpmisstänkta läkaren. Vilka undersökningar pågår och vad gör åklagaren mer än att sitta på sitt kontor och "misstänka"? Hur hanterar han forskning och erfarenheter som samlats in som talar mot att misstanken är befogad? Hurtig bör anmäla bristen på svar och protokoll från RMV-mötet till JK.
Anmäl kommentar
Guilloueffekten i statsapparaten visar sig på många sätt. Tillhör du fel samhällsklass har du ingen rättssäkerhet, du är skyldig om du inte kan bevisa motsatsen.
Anmäl kommentar
Rättsröta av västa sorten.
Hela sveriges åklagare drabbas av denne Peter Claesson synnerligen märkliga beteende.
Anmäl kommentar
Det här är tydligen en nutida variant av Kafkas Processen. Just med tanke på konsekvenserna för vården så måste alla oklarheter belysas fullständigt. Hur blir det annars för läkare och annan personal som oåterkalleligen kommer att behöva stå många gånger vid en svårt smärtpåverkad och ohjälpligt döende patient? Sådana svåra situationer slipper t ex alla jurister.
Anmäl kommentar