Sjuårings död på barnsjukhus utreds efter polisanmälan

Ett sanningens ord. Tack Susanne Flyborg. Just det där med frågan om meningsfullheten har du fångat så bra och så kärnfullt.

Det är onekligen där skiljelinjen ligger. Vem avgör någon annans mening med livet, mening med någon annans behandling? Det är synnerligen förmätet av sjukvården att ta sig /om den gör det/ sådana friheter.

Anmäl kommentar

Läkarföbundets etisk riktlinjer har reviderats vid årsskiftet. Fram tills dess  angas att vård inte skulle ges om det vård inte längre "bedömdes meningsfull", med möjlgihet att tolka vad det betyder. Vem bedömer vad som är meningsfull för patienten, och anhöriga? Är det de anhöriga, den enskilda läkaren, vårdteamet, patienten själv (nu var han underårig i just det här fallet-kan han då värdera vad som är meningsfullt)?
SoS har haft riktlinjer för vård i livets slutskede, som nu också de ska revideras och verkar vara borttagna från nätet.
SSK, vid fel görs avvikelsrapport, men vården har väl inte bedömt att man gjort fel? Det är bara när vården anser att det funnits risk för skada eller att skada skett som man gör en lex Maria, inte när anhöriga eller pat anser att ngt blivit fel som i det här fallet.
De medicinskt kompetenta personerna som du hoppas gör utredningar på HSAN o SoS gör den utredning de anser tillräcklig vilket kan betyda att de inte inhämtar journalen, visste du det? De behöver inte ha kompetens i det specialområde som de ska utreda. Den "kompetenta" bedömer själv vilken kompetens han har och inget annat kan begäras, både vid HSAN och SoS.
På HSAN bedömde en specialist i allergisjukdomar att hans kompetens räckte för att avgöra ett ytterst komplicerat fall på IVA med neurologiska skador som inte på något sätt hade med allergi att göra.
På SoS ansågs en sköterska kompetent att på egen hand, utan att dessutom ta in den korta journalen, avfärda internationella expertutlåtanden, sanktionerat av självaste GD Holm som hänvisar till Ansvars- och delegationsordningen.
Mer tilltro ska du inte ha till utredningarnas kvalitet.

Anmäl kommentar

Vid alla fel skall det göras en avvikelserapportering. Därefter skall HSAN och Socialstyrelsen göra en utredning. Utredningen görs av medicinskt kompetenta personer. Har det gjorts någon avvikelserapportering så alla fakta kan komma fram?

Anmäl kommentar

I många fall tar patienter (eller deras anhöriga ger) läkemedel som de ej ordinerats och naturläkemedel och blir akut dåliga av detta eller kroniskt påverkade. Vems är isåfall ansvaret om de ej kan botas. Till och med receptfria magnecyl är ju livsfarliga om de tas i för stor mängd. Skall vi låta åklagare utreda läkemedelsbolaget som tillverkar,apoteket som säljer, patienten som tar eller läkaren som inser att patienten kommer att dö obetingat av vad han/hon gör.

Anmäl kommentar

Åklagaren får enligt svensk lag bara utreda fall där brott kan misstänkas.

Jag börjar visserligen undra om man driver en politisk agenda men det vore givetvis inte förenligt med åklagarens roll i Sverige.

Anmäl kommentar

Åklagaren vill kanske pröva om ryktet talar sanning? Eller så vill åklagaren tydliggöra humaniteten?

Anmäl kommentar

Sverige har redan internationellt gott rykte för humanitet inom området. Kanske vill åklagaren ändra på det.

Anmäl kommentar

Handfallenheten är uppenbar - åtminstone att döma av detta forum.

Någon som vet hur man gör i andra länder? Sverige är ju inte det enda landet med respiratorer och IVA. Inte det enda landet där behandlingar kräver eftertanke. Finns det tydligare förhållningssätt utomlands?

Det verkar som om Sverige kanske behöver lite extern input, för att inte bli helt udda. I en alltmera global värld, där mångfald är mantrat, så gäller det att klara både retorik och praktik. Annars blir "vi" inte trovärdiga.

Anmäl kommentar

Jag tror egentligen att alla här är överens om att vi måste ha tydligare riktilinjer att förhålla oss till. Men nu är det så "laddat" så det ist blir som personliga påhopp. Alla som jobbar inom IVA/barn och akutsjv. vet dock att det är ingalunda lätt att följa (självklart inom andra psec också), då hälsotillståndet hos dessa pat sviktar och kan vända på en cikund, och helt nya vårdinsatser måste till och därmed omprio (ibland av "omplacering" som i ex. med respiratorn). Att arb utifrån PM ang. vård/beh och samtidigt informera oroliga föräldrar/anhöriga är komplicerat. En "skriven regel" i "akuta stunden" se kan tyckas relevant ut just då, men med facit i hand (om pat avlider)- och det granskas i domstol kan se helt annorlunda ut...och ser att ett annan beh. skulle varit lämpligare. Ska vi införa att man kräver en underskrift av anhöriga till minderåriga etc. så är risken stor att föräldrar under inga omständigheter skriver under ett behandlingsalt. även om läkare ser till pats bästa, kanske ev. inte finns några andra alt. Dessutom kanske det gör att andra pat. till på köpet får "fel beh" och det snurrar till en halv IVA-avd. Saker kan se väldigt lätt ut från juridisk synvinkel, men detta kan se var ganskerligen krågnligt/ i vissa fall omöjligt att följa ur sjukvårdens perspektiv. Dock måste ngt göras- för som det blivit nu är det ohållbart. Frågan är bara Hur!? Nu får vi se hur det blir med det komplicerade fallet på ALB.

Anmäl kommentar

14:33
Läs Peter Claessons debattartikel i DN så tror jag du förstår osäkerheten.

Anmäl kommentar

Till: SSK, 20:47, 30 januari 2010  Du avslutar ditt ytliga resonemang med:

- Det verkar tyvärr som du (jag, som skriver detta) bara är ute för att förnedra all sjukvårdspersonal. Är du seriös så är det verkligen allvarligt.

Det allvarligaste är väl att du, SSK, inte har en djupare förståelse för din uppgift? Om du nu är så rakryggad som du vill framställa dig, varför är du då inte trygg i din arbetsuppgift, i din gärning? Varför har du så mycket ångest inför svårt sjuka? Vet du inte hur du skall förhålla dig, så är det synnerligen allvarligt! 

Anmäl kommentar

Till: Susanne Flyborg.

TACK, tack var ordet.

Vi är många som tycker, som du skriver. Du har en gudabenådad förmåga att se klart, och därtill att uttrycka dig väl.

Anmäl kommentar

Susanne Flyborg
Jag tycker absolut att det skall finnas ett väl fungerande kontrollsystem för vården precis som andra verksamheter och även vårdpersonal skall självklart kunna bära straffansvar i jobbet.
Det jag är tveksam till är "antydan" av att svensk vårdtillsyn och därmed vård skulle var väsentligt sämre än den i något annat land.
Alla undersökningar jag har läst menar exempelvis att vi över lag får bättre vård för varje satsad krona i Sverige än i USA för att juridiken där tar överhand.
Du kan också jämföra med hur andra svenska myndigheter och verksamheter granskas. Ett totalt oberoende är svårt att uppnå. Polisen är för mig skräckexemplet. Ändå finns det fördelar med att inte lämna fall till lekmän i första hand.
Du svarar inte rakt på min viktigaste fråga nämligen om modellen för granskning egentligen ger ganska bra sjukvård i Sverige. Förbättringar är alltid möjliga. I sådant arbete bör inte barnet slängas ut med badvattnet.

Anmäl kommentar

@23:28
Jag antar att citatet i LT provocerar dig, ja det tycker jag med. Andra länder har inte en tillsyn som redan innan de får ärendet har fattat beslut att den klagande inte har anledning till sin kritik. Att man vid en granskning inte inhämtar journalen innan man uttalar sig ssk när det finns flera väl betrodda som läst journalen och finner fallet anmärkningsvärt. Visst är det lättar att det får det gå lite på en höft när man vet att man inte kan bli klandrad. Många bedömningar kan påverkas av sådana attityder som inte ska få inverka, främlingsfientlighet, övedriven omsorg om landets ekonomi framför den enskildes liv, levnadsomständigheter osv, det är väl inget du ifrågasätter? På samma sätt behövs rättsväsendet utanför vården för att hålla viss ordning. Vetskapen att man kan åka fast för fotköring begränsar hastigheten ngt. Det påstår iaf de som försvarar vägkamrorna.

Anmäl kommentar

Susanne Flyborg
Nu skriver du för att provocera?
Vad har du för grund för att påstå att patientsäkerheten är sämre i Sverige än i något annat land rent konkret?

Det största problemet just nu är att Peter Claesson har formulerat sig i debattinlägg så att det är tveksamt om smärtlindring enligt internationell praxis alls kan tillämpas i Sverige enligt hans lagtolkning.

Han har dessutom visat hur stor makt svenska åklagare har genom att hålla en misstänkt på sträckbänken i snart ett år.

18:05
Om du jämför de felsituationer som sjukvårdspersonal och chaufförer kan dömas för undrar jag om du verkligen har jobbat i vården och studerat rättsläget.

Anmäl kommentar

Namn: Du uttalar dig som du visste aalllllt, så då undrar jag vad har du för profession. Har du någon gång stått inför en lidande människa som bara ber om en smärtstillande spruta, har du någongång sett en döende människa eller förtvivlade anhöriga. Det finns patienter som lider tåligt och det finns de som inte kan eller vill uthärda smärta, ångest eller ovisshet.Har du mött anhöriga som vill och kräver att den älskade skall slippa lida och bli frisk i en hopplös situation och om det inte går så skall någon få sota för det. Det verkar tyvärr som du bara är ute för att förnedra all sjukvårdspersonal. Är du seriös så är det verkligen allvarligt.

Anmäl kommentar

Det finns gränser för allt, men de kan vara otydliga. Det brukar inte vara svårt att se när ngt är helt åt pepparn liksom när det är klart den bästa åtgärden (som att ge stora doser morfin till den som håller på att dö i lungödem som inte svara på behandling). Det är däremellan svårigheterna borde ligga.
För mig är det problematiskt när man upptäcker att just den där solklara felbehandlingen, ändå inte blir föremål för en ordentlig oberoede utredning. När verksamhetschefen mörkar uppgifter genom att vid anmälan till SoS och HSAN lämna in bara mindre del av journalen, när sakkunnigs utlåtande är hemligt och det finns en från SoS stolt grundpolicy att ingen ska klandras hur nonchalant behandlingen än varit- och patienten avlider. Att myndigheten inte vågar granska läkaren borde göra även allmänheten rädd. Sannolikt är de flesta av oss blivande patienter och vill inte att våra liv ska behandlas godtyckligt. I Sverige ska vi kollegor vara försiktiga med att kritisera varandra är buskapet i LT nr 52 .."kom ihåg att vi alla har gjort misstag som kan riktas mot oss – ingen är fläckfri) och alldeles säkert kommer det att leda till obehag för alla inblandade. Ovanpå detta kan påpekas att den läkare som kritiserar sin kollega sällan får någon uppskattning för detta utan kanske till och med får ytterligare ovänner utöver den kritiserade kollegan – även bland andra patienter. I förlängningen behöver vi alla vänner som ger oss stöd i besvärliga situationer, och varje ny ovän gör vår tillvaro mer besvärlig framöver."...http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13445 för den som vill läas hel artikeln som är en av flera i Temanummret om Etik.
Varför ska patienter i Sverige inte få känna sig lika trygga som i andra länder? Öppna utredningar är enda svaret på ökat förtroende för sjukvården!
PS @IVAläkare 26/1; Finska studien är Suominen et al, Resuscitation 52(2002)247-254; De internationella experterna är Dr X, vice ordf i europeiska projektet för IVAenheter avseende avbrytande av livsuppehållande behandling, Österrikiske Professorn Y som publicera sig på drunkning, Dr Z som är USA domstolars expertvittne på intensivvård. Som LT skriver kan de ju råka illa ut om de nanmnges vaför jag anger dem bara med funktion DS

Anmäl kommentar

Namn 18:05 - när IVA-läkare skriver "Skall jag däremot tvingas räkna med att bli polisanmäld och ev åtalad så fort jag avslutar en behandling..." så svarar du "Varför skall du INTE räkna med att kunna bli polisanmäld, om du gör fel?" Dvs du Namn svarar på en annan fråga än den som IVA-läkare ställer!

Eller menar du att så fort IVA-läkare avslutar en behandling så gör han/hon fel? I så fall förklarar det väldigt många svårigheter att förstå varandra som kommer fram i debatterna här på DM.

Jag vet att det definitivt inte alltid är fel att avsluta en behandling, så för mig blir ditt svar blir en truism. Den frågan du svarar på hade inte IVA-läkaren ens behövt ställa. I vården vet vi att vi har både HSAN och polisen att bli anmälda till om vi gör fel.

Anmäl kommentar

Om jag som ssk får en ordination av en läk på en normaldos morfin till en ångestfylld smärtpåverkad patient i livets slutskede men som avlider en kort stund senare under (oförutsägbara förutsättningar R/T morfin)var det morfinet eller hade patienten avlidit ändå.Åtalas vi då läk och ssk med hypotesen att vi "tagit livet" av patienten.Anhöriga befinner sej samtidigt i ett utsatt läge och har svårt att ta till sej information hur vi än gör och anmäler oss.Om jag med uppsåt skadar en annan patient,slår ned denne etc ska jag självklart åtalas men alla andra situationer.misstag ,uppsåt,oförutsedda händelser är det skillnad på detta?Om åtal är lättväckt i allt finns risken att patienterna t ex få mindre dos smärtlindring.F ö diksuteras patientsäkerhet fortlöpande på min och flera arbetsplatser och det pågår och verkställs hela tiden förbättringar för att minimera risken för att skada patienterna.Vad ska vi mer göra.

Anmäl kommentar

Hej: IVA-läkare, 00:33, 30 januari 2010   

Jag tror du missförstod lite.

Du skriver: Det finns inga absoluta kriterier t ex för när en patient ska bli föremål för intensivvård eller inte.

Eftersom jag jobbar i sjukvården (och har tjänstgjort även på IVA för länge sedan), så ser jag att som ytterlighet har du rätt. Det mesta är dock inga ytterligheter, utan sånt som händer dagligdagas. Nämligen doktorer väljer att låta en pat ligga i resp, medan en annan välj bort, exemeplvis.

Även om millimeter-linjal med absoluta kriterier saknas, vilket jag givetvis vet, MÅSTE ansvarig läkare agera på ett sådant sätt att han/hon kan framträda i media, i domstol, inför anhöriga och med orädd, öppen blick förklara sina åtgärder.

Du skriver: Skall jag däremot tvingas räkna med att bli polisanmäld och ev åtalad så fort jag avslutar en behandling...

Varför skall du INTE räkna med att kunna bli polisanmäld, om du gör fel? Varje målare, buss-chaufför, rörläggare, bilförare med flera, måste DAGLIGEN räkna med att bli polisanmälda om dom gör fel.

Varför inte en doktor? Är yrket så svårt? Är yrket så fullt av godtycke? Är det så mycket chansningar, trots krav på EBM, att det snarare är hasard man bedriver? Eller vad är det kärnfulla svaret till att doktorer inte kan/vill/räknar med/ att kunna polisanmälas?

Anmäl kommentar

Ja, hur ska man ställa sig när anhöriga ber att man ska ge mer morfin till en pat som obönhörligen håller på att dö i lungödem, dvs håller på att kvävas och har en outhärdlig ångest? Outhärdlig för alla!

Ge mera morfin även om dödsprocessen påskyndas? Det finns väl många jurister m fl här som då anser att man begår ett brott? Eller ska man låta pat dö kvävningsdöden i total panik, under en längre eller kortare tid?

Anmäl kommentar

00:33 Tack!
20:15 Jag brukar formulera mig mindre diplomatiskt: Jag upplever inte att det är ett större problem inom sjukvården än någon annan offentlig eller privat verksamhet att vi inte granskas öppet.
Det är ganska naturligt att pressen reagerar som man gör när åklagarmyndigheten utalar sig som dom gjort angående åtminstone det mest uppmärksamade fallet. Jämför gärna hur man inledde handläggningen av den för barnsexbrott misstänkta polischefen. Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk.
Om åklagarmyndigheten verkligen ser detta som en bra väg (Det kan ju faktiskt ses som enskilda missgrep även från deras sida. Varken sjukvård, åklagare eller nån' annan verksamhet kan ju fungera felfritt.) kommer man snabbt att försämra svensk sjukvård eftersom väldigt få personer vill jobba inom vården om man t.ex. riskerar straffansvar för att använda adekvat smärtlindring i livets slutskede. Det är konsekvensen av Peter Claessons lagtolkning i DN. (Har inte direkt bäring på ALB-fallet dock för där hävdar han att de uppmätta koncentrationerna är högre än adekvata.)

Anmäl kommentar

@Namn 20:15. "Alla" som söker hjälp hos juridiken den senaste tiden är väl kanske 3 stycken, men som sagt väl omskrivna. Och tas givetvis som ursäkt för att angripa vården av en del.
Din kommentarer antyder att det är en del du inte förstår. Det finns inga absoluta kriterier t ex för när en patient ska bli föremål för intensivvård eller inte. Och förhoppningsvis kommer det aldrig bli några heller eftersom det är en bedömning som bör göras från fall till fall. Ålder kan t ex inte vara ett absolut kriterie ur medicinsk synpunkt.
Jag har inte något problem att redovisa mina bedömningar inför anhöriga, HSAN eller ansvarsnämnden.
Skall jag däremot tvingas räkna med att bli polisanmäld och ev åtalad så fort jag avslutar en behandling så är jag inte speciellt intresserad av det här jobbet.
Skriftliga medgivande från patienten inför operationer om att han/hon har blivit informerade och accepterar eventuella risker kan vara bra.
I realiteten fungerar det ju dock mer som en "försäkran" för sjukvården snarare än som ngn garanti för patienten. Dvs ett papper man kan vifte med om patienten skulle bli missnöjd. Någon förbättring av patientsäkerheten innebär det knappast.
 

Anmäl kommentar

Jag kommer ihåg i början på -80 talet när det på en dialysavdelning blev fel saltkoncentration på yttervätskan som gick till dialysapparaterna och några patienter dog. Det var ett system som blivit över på annat sjukhus som installerat modernare utrustning. Systemet larmade ideligen och personalen som fick arbeta i larmet hela tiden fick litet stöd av ansvarig tekniker och läkare. Larmet stängdes av och patienter dog. En sjuksköterska bröt samman, det var hon som tryckt på knappen och hon blev också dömd. Eftersom jag då arbetade på en dialysavdelning kändes det så hemskt. systemet fungerade inte när det larmade och alla som arbetade där ville ju att behandlingarna skulle fungera. Tyvärr var det troligen det ekonomiska även här som gjorde att man köpt in denna undermåliga utrustning. Det var sjuksköterskan som blev dömd, teknikern som borde sett till att systemet fungerade blev inte dömd. Det är nog så att de flesta sjukvårdspersonal är mera utsatta de måste arbeta även under sämre betingelser för de har med människor att göra.
Jag kan dra en paralell med hemsjukvårdspersonal som i ur och skur åker runt till sina patienter men tex. posten och sophämtarna ställer in sina turer vid mycket snö.

Anmäl kommentar

Alla den senaste tidens uppmärkammade artiklar om "fel" på sjukhus, där jurister hjälper vanliga människor att komma rätt i labyrinten visar bara - tyvärr - att sjukvården har misslyckats  - fullkomligt.

Folk går inte till domstol, om dom inte tycker sig kränkta, orättvist eller felaktigt behandlade!

Det saknas för närvarande helt vettiga argument och en stabil plattform från medicinskt håll. Sjukvården tycks lamslagen - av insändarna att döma - därför att folk kräver extern granskning. Ungefär som om sjukvården hållar andan i väntan på valet 2010. Som om det skulle ändra något!

Jämför "ssk, 16:55, 26 januari 2010" som frågar sig: .....ska man lägga en döende pat i respirator(och kanske lidandet) och en annan pat blir utan och avlider pga brist på respiratorer?

Ja, sådan är verkligheten. Om inte ansvarig läkare kan öppet deklarera sina prioriteringar, så kommer sjukvården att få drunka i juridik och domstolar. Folk nöjer sig inte mad mörkanden och dolda prioriteringar. Dom anlitar jurister, om det så behövs. Detta är skälet till att vi har ett rättssystem!

Det bästa sjukvården kan göra är att ta fram öppna kriterier för prioriteringarna, sånt som håller i domstol (sic!)samt att införskaffa skriftliga medgivanden i de fall en respirator måste stängas av för underårig eller hjärndöd person. Har inte sjukvården egna revisorer som kan göra all sorts revision av verksamheterna?

Att reagera med harm och bli förmärmad passar inte. Oavsett hur "bra" man tycker sig vara, så får man tåla en granskning.

Anmäl kommentar

Blir så trött på att vi yrkesutbildad vårdpersonal ses som cyniska egoister som medvetet slarvar med vård och behandling i media.Man får väl ändå tro på att de flesta av oss satsat på vårdrelaterade yrken för att vi är intresserade av att hjälpa sjuka människor med vård och medicinsk behandling.Att lindra och bota vuxna som barn.Vi satsar på forskning under åtskilliga timmar och år ..för att finna bättre behandlingsmetoder och sliter hårt för att ingen patient ska fara illa.Vem åtalar landstingen för den allt högre belastningen som belastar och "tröttar" ut oss anställda.De klarar sej alltid från åtal där vi trots ideliga påtryckningar varnar om risken för minskad patientsäkerhet får fortgå år ut och år in.Vi ger järnet och handlar fläckfritt under flera år när det plötsligt inträffar det som inte får hända och sedan ska bojjorna på och vi ses som kriminella.Självklart ska vi också synas men den dagen när vi åtalas för allt då är jag den första till att byta yrke istället.Då ger jag upp!

Anmäl kommentar

Rent principiellt kan man om allvarliga fel begås på grund av grov försumlighet också faktiskt förstå att det kan finnas ett "hämndbegär". Hela vårt rättssystem, vår uppfattning om rättvisa, bygger till delar på hämnd. Åklagare brukar heller inte ta upp fall inom vården lättvindigt. De flesta polisanmälningar som sker läggs ned direkt och leder aldrig till några förundersökningar.

Anmäl kommentar

Vad var det för ett läkemedel-är det godkänt här i Sverige- är det känt hur det används här i Sverige? Opererad, var det en operation där man avlägsnade tumören eller bara avlastade tex, tarmarna? Hade läkaren fått information av läkaren i USA hur fortsatta behandlingen skulle gå till? Varför blev inte pojken färdigbehandlad i USA? var det ekonomiska skäl eller en icke behandlingsbar sjukdom?
Om läkaren kanske inte fått information om allt detta kan det inte vara lätt att vara i dennes kläder? Det är för mig ytterligt sällan en läkare nekar att behandla om han/hon känner att det är ett minsta hopp om överlevnad särskilt om det rör sig om ett litet barn. Det är oerhört trist att människors förtvivlan över att mista någon de håller kär kan ta över i  hämnd. Jag har själv för många år sedan hört en mamma vars barn dog av en hjärntumör argumentera med hat och hot om åtal och hämnd för att barnet inte gick att bota utan dog. Barnets läkare blev både angripet och förtalat och jag kände hela tiden att det var hennes frustration över att inget kunna göra egentligen trots att hon sökte hjälp utomlands också.

Anmäl kommentar

Har Västerorts Åklagarkammare beslutat sig för att på egen hand reformera svensk sjukvård?

Det här låter helt befängt. Jag har också hört om folk som åkt till USA och fått "mirakelmediciner" mot tumörsjukdomar. Tyvärr har de fall jag studerat närmre mest visat att pateinten dog i förtid av förgiftning...

Anmäl kommentar

@namn 12.29. Jag håller med om att sådana bedömningar och beslut självfallet bör göras noggrant. Vad det gäller den 7-årige pojken framgår det inte att d e t beslutet skulle tagits vare sej lättvindigt eller utan en noggrann bedömning.

Anmäl kommentar

Poängen som jag skulle vill göra är att det är ovidkommande om fattade beslut visar sig vara korrekta eller inte. Det viktiga är om man kan sägas uppfylla alla högt ställda krav på noggrannhet och säkerhet när besluten fattats. Livsavgörande beslut får inte fattas på en höft.

Anmäl kommentar

Du menar antagligen 30-åringen med hjärnskada efter en olycka där en neurolog gjorde en "telefonbedömning" till IVA. Jag kan inte utifrån Flyborgs beskrivning säga om det var rätt eller fel att avsluta behandlingen. Det var knappast neurologen som beslutade om att avsluta behandlingen. Hon hänvisar till "internationella experter",och en finsk studie av oklar art,  men det säger mej absolut ingenting. HSAN och Socialstyrelsen tyckte tydligen att det var ett rimligt handläggande. Hon har dock helt rätt i att en sådan bedömning bör göras på plats och journalföras av den som gjort den.

Anmäl kommentar

Som jag kommer ihåg beskriver Flyborg hur dylika beslut avgjorts över telefon utan att  patienten ens undersökts, och där mycket talat för att patienten annars skulle överlevt.

Anmäl kommentar

@ namn 22:10. Jag har läst en del av hennes bloggar och också kommenterat där. Vad specifikt menar du?

Anmäl kommentar

IVA-läkare, läs gärna Susanne Flyborgs blogg

Anmäl kommentar

@ Landstingsläkare. Vad har du för belägg för att behandlingsinskränkningar beslutats lättvindigt, eller att e n läkare beslutat i detta fallet?
Visst finns det juridiska aspekter som behöver förbättras inom sjukvården men kommer vi till en situation där avslutande av behandling bara kan ske efter domstolsbeslut, kommer vi att se en utveckling med långvariga resurskrävande och meningslösa behandlingar, sannolikt plågsamt för patienten, kanske känns det bättre för en del anhöriga och helt säkert kommer det att berika en del jurister.
Bättre patientsäkerhet? Knappast.
Sjukvård i andra länder, USA, Storbritannien är knappast säkrare, annat än möjligen för de som har råd att betala.

Anmäl kommentar

Namn 17:53 - Det försvinner plötsligt kommentarer här och där, bland annat i tråden om Astrid Lindgrens barnsjukhus och väntan på åtalet, och i tråden om att Husmark Pehrson ska granskas av KU. I den tråden hade inlägget en viss politiskt färgad kritik, men inte mer än i andra trådar tycker jag.

Anmäl kommentar

Håller med landstingsläkare sthlm. Nu börjar det bli ordentligt olustigt! Man hade hoppats på att det tragiska fallet med flickan på ALB (åtminstone)skulle leda till tydliga regler och konkreta riktlinjer i IVA/palliativ vård med allt vad det innebär. Självklart förstår man att föräldrar griper varje halmstrå att rädda sina barn, oavsett hur utsiktslöst det ser ut. Nu är inte sjukvården överbelamrade med respiratorer, och ska man lägga en döende pat i respirator(och kanske lidandet) och en annan pat blir utan och avlider pga brist på respiratorer. summa= två pat miste livet= två familjer som anmäler vården. Ska enbart politiker och jurister bestämma och prioritera så törs jag inte tänka på framtiden...med troligen ännu mindre resurser.

Anmäl kommentar

Namn, 16:29: som sagt; händelseanalyser är ofta inte sanningsenliga, vilket är ett problem. Mer öppenhet behövs, instämmer!

Anmäl kommentar

namnet, pojken led av en mycket ovanlig tumörsjukdom (se artikel på sr.se och expressen)som reagerat på den nya behandlingen. Om minsta lilla sannorlikhet till bot eller förlängt liv finns(vi talar om en 7årig pojke)så borde läkaren och sjukhuset reagerat annorlunda. Att förlänga lidande? Jag trodde att sjukhusen var bra på att lindra lidandet. Jag frågar mig varför inte lindra lidandet i kombination med respirator, jag förmodar att läkare gör allt för att lindra lidandet oavsett beslut. Det viktigaste måste ändå vara att rädda liv?

Anmäl kommentar

Måste inte en noggrann analys ske och dokumentation finnas vid beslut om behandlingsbegränsning? 

Anmäl kommentar

Det är nog dags att ta en ordentlig diskussion om behandlingsbegränsningar, som  verkar bestämmas tämligen lättvindigt, särskilt som det oftast är en enda läkare som beslutar i saken.
I journalsystemet Cosmic finns det en färdig rubrik för detta, så det är bara att fylla i de behandlingar man som läkare tycker att patienten inte skall få del av!
Ex.vis: Ej respirator.  Ej IVA. 0 HLR.
Och patienten själv och anhöriga vet oftast inte ett dugg om beslutet!!

Anmäl kommentar

Det finns problem hela vägen: HSAN, länsrätt, socialstyrelsen. Det är just det som får vanliga männsikor, medelklassen, att tappa förtroendet. Folk är trötta på slutna rum, hycklerier och krämanden. Dom tror och hoppas att den andra vägen är "bättre" just därför HSAN, länsrätt och socialstyrelsen, exempelvis, har misslyckats.

Någon textar följande: - Självklart måste även vårt arbete granskas,det görs ju med hjälp av händelseanalyser.

Men det räcker inte. Folk accepterar inte att sjukvården gör en intern "händelseanalys" efter (fatala) fel. Sjukvården är ju part! Folk vill kunna ställa sjukvården till ansvar och det kräver tydliggöranden.

Personligen tror jag detta vore bra, och jag jobbar också i sjukvården.

Anmäl kommentar

Pojken reagerade positivt på den nya amerikanska medicinen men hade trots detta på sig en behandlingsbegränsning. Vilken förälder skulle inte göra allt för att rädda sitt barn? Åtminstone låta få medicinen verka.
Tillämpar vi aktiv dödshjälp i Sverige? Förs det egentligen någon slags statistik på hur många barn som dör på ALS varje år pga behandlingsbegränsning? Svar: nej. Ingen vill nog veta.
Hur kan behandlingsbegränsning vara förenligt med att vi inte tillämpar aktiv dödshjälp? Och hur kan behandlingsbegränsningen bestämmas av endast två/tre doktorer? Det handlar ju trots allt om liv och död-och i detta tragiska fall om ett litet barn.   

Anmäl kommentar

Är det fortfarande så att många anmälningar till HSAN egentligen handlar om dålig kontakt pat-läkare, dålig relation som bäddat för ev missförstånd, missuppfattningar mm? Dvs egentligen inte en reell felbehandling utan "stopp i kommunikationen"? I så fall borde det inte vara så svårt att hitta sätt att förbättra!

Anmäl kommentar

Lägg ned ansvarsnämnden låt polis och åklagare utreda allt inom sjukvården. Detta är enda sättet för att få rättvisa och hindra läkare och övrig personal att dölja sina handlingar

Anmäl kommentar

namn 0932.Du har rätt på sätt och vis.Det jag vill belysa är känslan av att när fel begås tenderar det att allt mer handla om ett brott har begåtts eller ej vilket jag tycker är en förfärlig utveckling för oss som arbetar inom vården.Där vi utgår från patientens bästa tycks det mer handla om anhörigas önskan att finna en syndabock.Patineter tenderar också att skickas på fler undersökningar än nödvändigt fler prover tages än nödvändigt för säkerhets skull etc.Vilket kostar pengar.Däremot kan inte nog understrykas att information och kommunikation är av yttersta vikt med anhöriga.

Anmäl kommentar

Anmäl bara, det står envar fritt. Det finns ingen anledning att oroas över att rättshaverister kontaktar polisen, bara polis och åklagare vet att tyst och effektivt lägga ner tramset.

Anmäl kommentar

Vad hindrade piketen att komma denna gång......?
Det ska bli spännande att se hur åklagaren hanterar det här.
I ena fallet ska man stänga av en resp, i det andra lägga på för att sen stänga av.

Anmäl kommentar

Tycker det är fruktansvärt att se vart vi är på väg, emot samma system som i USA, där dr måste betala försäkringspremier på över miljonen dollar/år för att försäkra sig mot rättegångskostnader från de rättegångar som startas av galningar som anser sig felbehandlade (ja, det finns galningar).
Detta är enormt kostnadsdrivande och leder till en otrivsel och ett obehag som gör att vi inte kommer få nya läkare i framtiden (vem vill hamna i ett sådant system?).

Anmäl kommentar

Dr W; Men istället för att göra systemet rättssäkert så avskaffar man det. Under förespegling att det stärker patientens ställning, så inför man istället ett system där alla utredningar sker i slutna rum utan insyn, där beslut inte kan överklagas och där disciplinpåföljder avskaffas (samtidigt som disciplinansvaret skärps för djurhälsovårdspersonal). Tankarna går till George Orwell..

Jag tror att straffrättslig prövning av felbehandlingar kommer att öka kraftigt som ett resultat. Vem vinner på det?

Anmäl kommentar

Namn 09:02 - tack för klarläggandet. Jag har inte haft full kännedom om alla detaljer, håller med om att detta inte fungerar tillfredsställande. En del av dessa misshälligheter borde gå att ändra på, men nu ska väl hela processen förändras.

Anmäl kommentar

Min personliga erfarenhet av händelseanalyser är att de inte alltid är så sanningsenliga. Ofta är det den inblandade personalen som gör analysen (tvärt emot SoS instruktion), och vem är kapabel att objektivt utreda sig själv när en katastrof inträffat?

Anmäl kommentar

Finns det sjukvård där vi gör rätt då?Nöjda patienter?Svar ja!Annars hade väl ingen velat arbeta inom det området.Självklart måste även vårt arbete granskas,det görs ju med hjälp av händelseanalyser.Vi arbetar hela tiden med att kritiskt granska vårt eget arbetet och förbättra rutiner.I närvaro av jurister känner man sej däremot som en kriminell (undantag finns när de efterfrågas)istället för en medarbetare som dagligen försöker att göra sitt jobb trots allt som oftast orimliga förutsättningar men som inget hellre vill än patienten det bästa.Om alla fel i sjukvården börjar hamna hos juristerna riskerar det att leda till motsatt effekt t ex svårt sjuka pat.med behov av smärtlindring,svåra beslut om att fortsätta behandla eller avstå för patientens bästa eftersom man har en jurist sittandes på ens axlar med armarna i kors.Litar ni inte på vår kunskap längre?vart är vi på väg?

Anmäl kommentar

dr W, ang. hsan så finns stora problem i hur processen fungerar. Den som får sitt fall prövat har t.ex. inte rätt att se de sakkunnigutlåtanden som ligger till grund för nämndens beslut, vilket kan tyckas helt absurt i en rättsstat. Om man vill överklaga till länsrätten så hämtas sakkunnigbedömning från, gissa, Socialstyrelsen! Alltså samma myndighet som har som policy, emot gällande lagstiftning, att ingen vårpersonal skall hållas personligt ansvarig. Därför anmäls t.ex. inga ansvarsärenden av styrelsen till nämnden för prövning. Nog finns det problem alltid.

Anmäl kommentar

Det krävs kraftigt höjda skatter om alla döende svenskar ska vårdas i respirator tills hjärtat slutat slå, alternativt en total privatisering av vårdsystemet där varje individ betalar försäkringsavgift utifrån eget val...

Anmäl kommentar

Helt rättslösa är väl ändå en överdrift. Det finns både patientnämnd, HSAN och polisanmälan. Rättslöshet tycker jag snarare gäller felhandlingar från polisen.

Anmäl kommentar

Jag tror det är hög tid att sluta tramsa. Harm och "granska mig inte" attityder är passerade.

Detta är vad som kommer alltmera. Inse detta och svälj. Varför skall sjukvården segla i en egen klass?

Folk i allmänhet, alltså medelklassen, alltså majoriteten i Sverige vill veta vad som gäller inom sjukvården. Vilka prioriteringar sker och varför? Vilken rätt har jag och varför?

Alltså: juridiken är på väg med stormsteg in i sjukvården! Synd att sjukvårdens olika företrädare inte begriper detta! Man hör i debatterna att olika företrädare med darr i stämma och harm i bröstet envist fastslår: "så har vi alltid gjort, således är det rätt"!
"Lita på mig, jag är dr, jag är ssk".

Men det räcker inte. Juridiken kommer i kapp. Det är bara pinsamt att sjukvårdens företrädare kämpar emot. I stället borde man bejaka juridikens närvaro, den kan till och med bli ett stöd för sjukvårdens olika aktörer. Den blir definitivt ett stöd för medborgarna, som hittills är/varit helt rättslösa! Sjukvården är till för medborgarna. Inte tvärtom!

Anmäl kommentar

Tycker polisen skall utreda alla dödsfall i Sverige, så att inga felbehandlingar, ickebehandlingar och resultallösa behandlingar (läs mord) slinker igenom systemet!

Och för att inga bevis skall undanröjas bör all personal på avdelningen (och VC) sättas i handfängsel och sättas i häkte tills utredningen är klar...

http://www.xtracareblogg.se

Anmäl kommentar

Men under utredning betyder ju inte att de har åtalat någon ännu eller?

Lekmanna juristerna håller förhoppningsvis som bäst på att utreda om det finns fog för föräldrarnas åsikt att barnet hade överlevt cancern med en tids respirator behandling.

Usch vilken svår situation för den behandlande läkaren, ser inte fram emot den biten av yrket.

Anmäl kommentar

Men jurister är ju faktiskt lekmän inom alla områden utom just juridik. Med detta resonemang skulle jurister endast kunna ägna sig åt andra jurister, och inget annat. Låter lite knäppt, eller hur? Klart att även den medicinska professionen måste kunna undersökas juridiskt. I sådana fall tar man hjälp av experter för att förstå enskildheter.

Anmäl kommentar

Problemmet är att jurister förstår sig inte dugg på avancerade medicinska bedömningar, då blir det helt fel som det blev och tenderar att öka. Således inte lekmän (läs jurister) ska uttala sig i medicinsak bedömningar! I annat fall blir de flesta läkare brotslingar snart (har inte gett antibiotika - utsatte  för pat död - mordrubricerat) och kommer sitta i fängelse. Vi får börja bygga ut våra fängelse i det här landet. Vi är ju inte lånt fran det...

Anmäl kommentar

Det är ingen som skall kunna undandra sig Svea Rikes lag. Varken läkare eller jämförbara.

Anmäl kommentar

Det är väl inte civilrättsligt utan straffrättsligt?

Anmäl kommentar

Var är vi på väg? Det är ytterst olyckligt om dödsfall inom sjukvården tenderar att göras om till civilrättsliga ärenden!
Jag efterlyser en saklig debatt med inlägg från sakkunniga experter inom området patientsäkerhet. Hallå därute var finns ni? Synnöve Ödegård och Per - Anders Sunesson hjälp till att bemöta denna utveckling.
Det finns en fara med den nya patientsäkerhetsutredningens förslag - att vi istället hamnar i händerna på åklagare och polis som har helt andra referensramar.

Anmäl kommentar

Herregud! Vållande till annans död??

Anmäl kommentar