Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Foto: Joacim Hedell
Läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus åtalas för dråp
2010-02-01En läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna åtalas för dråp på en patient. Åklagaren anser sig kunna bevisa att hon gett ett litet barn en dödlig dos läkemedel. (Ny version 16.45)
Chefsåklagare Peter Claeson anser sig kunna bevisa att den dråpåtalade läkaren gett en hjärnskadad liten flicka en hög dos av narkosmedlet tiopental och att det orsakade hennes död. Hans bedömning är att det inte var medicinskt motiverat att ge henne läkemedlet och att det inte har getts av misstag.
Åtalet grundas på "... dels de rättsmedicinska och medicinska utredningarna, dels vittnesuppgifter som lämnats av de personer som var närvarande i sjukhussalen i anslutning till att barnet avled", enligt ett pressmeddelande från åklagarmyndigheten.
– Sammantaget anser jag att bevisläget är sådant att jag kan förvänta mig en fällande dom, säger Peter Claeson i pressmeddelandet.
För nyhetsbyrån TT utvecklar han sin syn på läkarens agerande.
– Jag har svårt att ha en egen uppfattning om motivet men jag tror att läkaren gav injektionen för att korta flickans lidande, för barnet självt och för hennes anhöriga. Det skedde dock på ett olagligt och uppsåtligt sätt, säger han.
Peter Claeson dömer också ut det utlåtande från Socialstyrelsen som sade att inga fel begicks i vården av flickan.
– Deras utredning kunde inte svara på frågan hur flickan kunde få en dödlig dos av tiopental men vi har i vår utredning fått svaret på frågan, säger han till TT.
Skriv kommentar
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Det är klart att man kan sätta en stämpel som heter hemlig på en handling om man vill. Det har emellertid ingen betydelse (annat än en påminnelse om att vara noggrann vid prövningen). Så i den meningen är det bäst om folk slutar använda begreppet eftersom man ändå måste pröva sekretessen varje gång någon begär ut en uppgift i handlingen. Det är alltså uppgifter som kan sekretessbeläggas, inte handlingar.
Vidare heter det inte sekretesslagen längre.
I övrigt verkar vi vara överens
Anmäl kommentar
..., 19:21; handlingar kan beläggas med hemligstämpel. Handlingar kan vara hemliga eller kvalificerat hemliga enl. sekretesslagen. Det är dock föga troligt att en förundersökning skulle hemliggöras på detta sätt. Hemligstämpeln används för t.ex. underrättelsematerial.
Håller med om att den stackars drabbade familjen måste fredas från de synnerligen osmakliga och ibland rasistiska påhoppen son florerar på detta forum. Varför plockar inte moderator bort dessa inlägg?
Anmäl kommentar
läkare,19,14, 6 februari 2010
Det är inte så att jag tycker man skall "utstå törst" för att det skall gå fortare, men ibland vid organsvikt då patienten inte kan utsöndra vätska kan den ju faktiskt få lungödem om man tillför mer vätska än patienten själv kan svälja och då kan det uppstå förfärliga kvävningskänslor. Man kan om patienten verkar törstig fukta munnen med torkar. Man måste se på patenten hur den har det, patienten skall inte behöva lida vare sig av andnöd,törst eller smärta eller annat obehag. Symtomen måste lindras vare sig det är en som inte borde varit född eller om det är en gammal människa. Vi måste få använda oss av de preparat och metoder som vi känner till. Ibland händer det att symtomen kräver så starka doser av läkemedel att döden skyndas på men kan man kalla den som håller i sprutan för mördare. Om man inte använder sig av de läkemedel och övriga metoder som finns för att lindra symtom för att man inte vill utsätta sig för att bli kallad mördare, kan man då bli åtalad för att ha sett att någon lider men inte ingripit?
Anmäl kommentar
Det finns inget som heter "hemligstämplat" i Sverige. Det är en missuppfattning. Man kan sekretessbelägga uppgifter, men det måste göras en ny prövning varje gång uppgiften begärs ut.
Förmodligen så har förhören inte tagits med i det slutgiltiga förundersökningsprotokollet för att de inte gett något som behövs i beviskedjan eller för att det finns någon annan person eller någon annan skriftlig bevisning som säger det bättre. Förhören finns i den sk. slasken där man kan begära ut dem om man vill. I vilket fall som helst så har läkaren och dennes advokat garanterad partsinsyn vilket innebär att de kan läsa förhören om de vill.
Kan inte folk lägga ner a) konstiga konspirationsteorier och b) försöken att smutskasta flickans familj, som redan lidit tillräckligt av sjukvårdens felhantering.
Anmäl kommentar
Jag tror man ska vara försiktig att uttala sig kategoriskt. "Anhörig dropp", måste en pat utstå törst för att det ska gå fortare? Jag vet att vissa anser det men vad är det självklara i det?
Patientsäkerhet borde väl innebära att jag som blivande pat ska känna mig säker på att vården sätter mig i centrum. OM jag inte vill dö ska jag väl inte behöva vara orolig att ngn anna ska tyka att det är bättre med mig som död än levande, för ngn tycker att mitt liv inte har ngt värde, eller? Är jag kraftigt prematur och ännu inte i princip påbörjat livet kan det kanske vara naturligt att det aldrig riktigt just påbörjas.
Pröva det här juridiskt och slopa sedan allmän vård för kraftigt prematura.
Anmäl kommentar
Namn 23:40 dessa förhör saknas (hemligstämplade?) i förundersökningsprotokollet.
Anmäl kommentar
Namn 11:43
Intressant! Vet du att de är det eller antar du det bara? Finns källa?
Anmäl kommentar
Varför är förhöret med den rättsmedicinske assistenten på RMV och den anestesiolog som svarade för narkosen i samband med MR-undersökningen HEMLIGSTÄMPLADE i förundersökningen?
Anmäl kommentar
Nej, jag kan hålla med dig om att dokumentation skall vara A och O. Detta måste arbetsgivaren också inse, att tid till dokumentation SKALL avsättas.Jag såg inte tv:n.Men jag har min egen erfarenhet, inom det området. När det gäller handikappsvården så har man börjat dra in där och det är stora summor,föräldrar går på knä, barn sätts åter på institutioner, fast under förtäckt flagga. Detta kommer ju naturligtvis att leda fram till det du beskriver nedan. En tanke vill jag väcka, varför stödjer vårt politiska system selektiv abort, samtidigt som de stödjer Utilitarismens framfart? Till er som vill läsa mer om vilken ideologi som våra politiker har så föreslår jag Herbert Spencer, då får ni kanske en inblick i vart vårt politiska system för oss mot.
Anmäl kommentar
Namn 07:57, jag har jobbat i USA i 20 år inom sjukvård på olika akutsjukhus och har aldrig sett något liknande som pågår nu i Sverige. Du har helt rätt, i vanliga fall skulle föräldrarna stämma sjukhuset för all fel som gjordes i samband med mödrarvården, förlossningen och den neonatala eftervården FÖR ATT KUNNA HA RÅD med barnets eftervård i hemmet (såg du programmet i TV igår kväll om barnet med CP och den ensamstående mamman i Danmark?). Att man skulle slarva på det här viset med dokumentation och neka till allt (och sedan hänvisa till den bristfälliga dokumentationen som bevis) skulle aldrig accepteras i USA. Jag vill inte påstå att man ska sträva efter det amerikanska systemet, men ribban ligger betydligt högre där vad gäller patientsäkerhet och personligt ansvar.
Anmäl kommentar
Jag känner med läkaren,övrig personal och ffa föräldrarna. Men jag mår illa utav vart vi är på väg. Snälla låt det inte bli som i USA.Släpp inte in det "skitet" här. Låt inte vissa professioner skapar sig en rikedom på andras elände. Än så länge så ser vi en människa bakom varje individ. Bort med den här ideologin.Låt den stanna på andra sidan Atlanten. Så kan våra politiker leva där när de lämnar riksdagen.
Anmäl kommentar
Ett. många föräldrar uttrycker stark önskan att resperatorn skall stängas av när de ser vilket elände barnet har i sin dödskamp. Sedan händer det allt som oftast att föräldrarna efter börja fundera på om man kunde ha gjort på något annat sätt, om det var något fel som begåtts o.s.v. Detta säger jag i egenskap utav förälder. Det som egentligen är det fula i hela denna historien, är inte vad föräldrarna har gjort utan vad advokaterna och juristerna gör. När ska dagens ljus gå upp för alla vad det är för system som är på väg in. Detta är UTILITARISM, professioner som vill ha makt,status och ffa pengar. Detta är nya affärsidéer.
Anmäl kommentar
Namn 14:34 - det du talar om är inte tillämpligt här.
Du måtte inte arbeta i vården, du tycks inte känna till begreppet hjärndöd.
Anmäl kommentar
Har ni aldrig hört talas om "anhörigdropp"? =
Dropp som blir satt på patient som egentligen är utom all räddning, men som blir satt på grund av anhörigas ångest att patienten inte kan dricka eller äta. Tyvärr förekommer det lite då och då.
Anmäl kommentar
Sondmat och placebo natriumkloridlösning till ett döende barn? Det låter otroligt. Är det så man gör? Har aldrig hört något liknande och har varit läkare på akutsjukhus i nästan 25 år.
Anmäl kommentar
Att stänga av en respirator och det får tillföljd att patienten dör efteråt är mord/dråp.
Det räcker med att läkaren VET att handlingen KAN leda till död för att uppsåt skall uppstå och läkaren kan dömmas för dråp/mord.
se läkartidningen:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13694
Anmäl kommentar
"Kan den bästa läkaren på jorden göra fel i en stressad utsatt situation som denna"
Svar nej. Sprutorna är för tydligt märkta för det. Däremot kan sprutorna blivit felmärkta under en stressad situation. Fast nu handlar åtalet om att medvetet förkortat livet några minuter på ett hjärndött eller nästan hjärndött barn med jättedoser tiopental. Om en erfaren läkare skulle vilja göra detta hade hon inte givit mer än som behövdes med alla papper i ordning.
Anmäl kommentar
Kan den bästa läkaren på jorden göra fel i en stressad utsatt situation som denna.Sannolikt inte enligt många insändare nedan men fullt möjligt.
Anmäl kommentar
Var dödsorsaken föräldrarnas matningsförsök?
"Föräldrarna vill att dottern får mat. Läkaren avråder. Senare ger hon dock med sig.
”Hon fick mat och i samband med det så kunde jag se på övervakningsskåpet att hon började få en konstig hjärtrytm som hon inte hade haft under hela dagen innan. Och sedan så slutade eller gick hjärtat långsammare och sedan så slutade det att slå. Och så konstaterade jag att hon var död.”
http://www.dn.se/sthlm/lakaren-flickan-hade-varken-angest-eller-ont-1.1037916
Anmäl kommentar
Anstiftan till mord/dråp är ett brott.
Misstanke om detta brott har nu komit till allmän kännedom i pressen och är därför kännt av både polis och åklagare.
Flera gånger har vittnesmål redovisat hur föräldrarna och övriga anhöriga har uppmanat läkaren att döda barnet.
"Pappan bad mig upprepade gånger att avsluta det här, så säger han. Det var fler i den här familjen som satt i rummet som också bad mig att avsluta." expressen 2 jan
Åklagare och polis har nu kännedom om misttanke om att brottet anstiftan till mord/dråp har begåtts och förväntas utreda detta.
Anmäl kommentar
Susanne Flyborg:
Avseende överprövning av ett ärende så är det en sak men jag talar om en granskning av en enskild åklagares handläggning. Finns en sådan motsvarighet till granskningen av vårdpersonalens ev felbehandlingar.
När det gäller att vissa suicid har förekommit efter åtal där vederbörande är den åtalade eller den utsatte. I dessa lägen får konsekvenserna av ett dödsfall lika förödande konsekvenser för dennes familj såsom ett dödsfall i sjukvården. Dessutom kan det här gälla helt somatiskt friska personer. I dessa lägen och i många andra fall så skall det finnas en objektiv instans som granskar dessa ärenden såsom det anförs att domstolen är för granskningen av misstänkta fall av grovt vållande, allvarlig försumlighet dråp och mord.
När det gäller flyget så fick man en klart högre säkerhet när alla piloter uppmanades rapportera in incidenser, utan att de skulle dras inför rätta eller hotas av hembesök av div poliser. Detta gäller granskningen av läkare i allmänhet. I många andra organisationer inriktar man sig mer på systemet man arbetar inom och att försöka åtgärda systemfel, vilka är de absolut vanligaste förekommande orsakerna till fel i sjukvården. Personer kommer alltid att göra misstag oavsett i vilken organisation man arbetar inom. Det är då viktigt att åtgärda de länkar i systemet som skulle kunna ha minskat dessa risker.
Gällande detta fall så tror jag att det är ytterst osannolikt att läkaren har givit en totalt överdriven överdos inför blickarna från de anhöriga. Varför inte ge en tillräckligt hög dos som just är tillräckligt för att förkorta livet. Det verkar snarare som om någon, utan medicinska kunskaper och utan förmåga att räkna på den lägsta dödliga dosen, har givit denna injektion, om nu någon har givits överhuvudtaget eller om det kan beror på någon annan analytisk felkälla.
Anmäl kommentar
Kan inte annat än hålla med om uppfattningen att man många gånger blir förvånad över åklagare/polis utredningar. Åklagare får ibland reprimander vissa föera per år, men det skrivs inte lika mycket om det som det gör om läkare. En reprimand för en åklagre är inte mer än en disciplinpåföljd för en läkare men mer osynlig.
Belägg för sluttande plan, det är ju svårt att belägga när det inte finns ngn insyn och uppgifter om fall. Det får bli genom de pat man personligen möter.
Ja, jag har kännedom om flera patienter som blivit helt återställda, tack vare att anhöriga har protesterat mot avbrytande av den vård som bedömdes meningslös, då det bara skulle förlänga patientens döende.
Att inte ta tillvara och lära av dessa fall borde i sig vara brottsligt! och de rapporteras ingenstans.
Borde inte iaf det lex Mariaanmälas?
Anmäl kommentar
Susanne Flyborg
Vilka belägg finns det för att vi skulle vara på ett sluttande plan?
Om du studerar åklagarmyndighetens agerande och resultatet av granskningar av den samma ser du att åklagare och polis sällan får någon "reprimand" på grund av misstag.
Är det inte minst lika viktigt att åklagare som begår misstag granskas som att sjukvårdspersonal får den behandlingen?
Som det är nu blir det bara formella konsekvenser för åklagare och polis om agerar rent brottsligt och det är ytterst ovanligt att den egna granskningen faktiskt leder fram till domar.
Egentligen är väl inte bristande granskning av åklagare och polis ett argument för att det samma skall gälla sjukvården men jag måste säga att jag redan idag tycker att det verkar fungera bättre i mitt gebit.
Anmäl kommentar
@ ej anestesiolog; är även ej jurist? Åklagare har en överprövningsenhet, faktiskt två instanser. Först är det enheten utvecklingscenter(UC) som geografiskt finns på tre orter. Vilken ort man ska klaga till beror på vilket brott som avses då de har specialiserat sig. Dråp o vållande till annans död tex har landat i Göteborg, tjänstefel i Malmö osv. Så ett misstänk brott anmäls till polis, därefter bedöms det av en åklagare, det beslutet kan överpröavs av UC och därefter finns möjlighet att få ärendet överprövat av Riksåklagaren. Det finns en stor skillnad och det är att förundersökningen inte är hemlig efter att ett beslut fattats. Inom vården är det svårt för även den berör att få veta vilka handlingar den bygger på pga sekretess. Den bristen på öppenhet gör vården svårare att granska och därför ännu mer angeläget att avbrytande av livsuppehållande beh rapporteras. Idag vet ingen, inte ens SoS hur vanligt det är, på vilka grunder besluten fattas, om "vi är på det sluttande planet" som man brukar uttala oro för.
Anmäl kommentar
Jo, om en läkare skall behandla men även granskas för felbehandlingar varför skall då inte en åklagare åtala men granskas för "felåtalningar". Torde vara lika rimligt! Jag hoppas att detta fall kan vara ett trendbrott i det avseendet. "Åklagare står inte över lagen" i analogi med tidigare inlägg av annan person avseende läkares tillhörighet i Svea Rikes Lag. Åklagare har nämligen en SKYLDIGHET att även lyfta fram sådant som talar till den åtalades fördel. Om detta undanlåtes att göras resp om utredningen & tolkningarna av denna är tydligt bristfälliga så skall det utredas. Varför av "åklagarnas tillsynsmyndighet" (nu finns nog ingen sådan & om den skulle finnas så måste det vara en liten forntida embryologisk kvarleva) när en blodtörstig antagonistisk åklagare stridlystigt skulle kunna försöka förinta denna felande länk i kedjan.
Det var bara en tanke - Franke
Anmäl kommentar
Hanna, vad menas med din insinuation? Hur är Flyborgs uttryckta önskemål om att säkerställa kvaliteten på livsavgörande beslut .. otydligt och osannolikt?
Anmäl kommentar
Jo, om någon eller några anhöriga vid upprepade tillfällen försöker uppmana läkaren att "avsluta detta", dvs ge en dödlig injektion, borde det då inte vara åtalbart som anstiftan till mord/dråp, oavsett om läkaren eller en anhörig har givit en dödlig injektion. Vad har åklagaren gjort av denna tråd??? Det finns säkert någon usk som har hört detta också och därmed finns "ett starkt case", som en annan person uttryckte det.
Anmäl kommentar
Hej Suzanne! Hört talas om följande skrivregel:
En framställning ska vara kort, tydlig och sannolik.
Testa den!
Anmäl kommentar
@16.13; Jag antar att ordet "anmäl" misstolkats. Jag menar "rapportera" för kännedom. Egentligen precis som ALLA suicid ska rapporteras till SoS, för kännedom. Därmed kan man bilda sig en uppfattnign om det finns ngt ssk mönster, ngn ssk svaghet som man bör åtgärda. Det blir därmed som en kvalitetskontroll - även om jag tycker det fallerat när det gäller suiciden. OM det skulle gälla beslut om avbrytande av behandling är det ngt som den enskilde läkaren eller teament faktiskt aktivt tar ställning till varför det skulle kunna vara en "kvalitetsfaktor" som skulle kunna granskas. Idag vet vi ingenting om frekvens, bekgrundsfakta till beslutet, med vilken noggrannhet beslutet fattats, finns socioekonomiska skillnader vem som man satsar vidare på(vi som jobbar kliniskt tror oss väl se att det är uppenbart men objektiva data behövs). Tycker verkligen allmänheten och kollegor att detta är oväsentligt. VILL vi ha dessa beslut i dunkel med den misstro som sannolikt följer från patienter o anhöriga. Patienter ska väl våga söka vård!
Jag förstår att IVAläkare tycker det blir onödigt jobb, för ibland- många- vissa har hittills fattat beslut "på känn" och kunnat vara säktra på att ingen vågat ifrågasätta deras "kompetenta beslut". Som psykiater har det blivit en självklarhet att skriva o motivera beslut till Länsrätten och bedömas och motivera sig mot rättens sakkunnigläkare. Då måste man tänka till! Det vore bra om det började gälla - tänka till o motivera sig alltså- även vid direkt livsavgörande beslut!
Anmäl kommentar
Tyvärr verkar det inte som åklagaren har förstått experternas utlåtanden. Alternativt har han känt sig så illa tvungen att väcka åtal att han misstolkat dem medvetet på ett sätt som inte går att klandra ur juridisk synvinkel.
Anmäl kommentar
För fällande dom fordras bl.a. att åklagaren kan bevisa att den misstänkte läkaren var den person som injicerade tiopental i patientens blod. Läkaren har erkänt att hon kort tid innan barnet avled drog upp en spruta med tipoental och lade sprutan på ett bord nära patienten som behovsmedicin. Hon har ostridigt därefter injicerat en vätska i patientens blod. Läkaren påstår att sprutan innehöll koksalt medan åklagaren påstår att den innehöll tiopental. Om åklagaren inte kan styrka att sprutan innehöll tiopental så faller åtalet. En central fråga blir då: Är det ställt utom rimligt tvivel att den vätska läkaren injicerade strax innan barnet avled innehöll tiopental? Vad säger läsarna?
Anmäl kommentar
Åklagaren stöder sina slutsatser på yttranden från experter. En analogi från straffrätten: Det är domstolen som avgör om en gärningsman vid tidpunkten för en brottslig handling led av en allvarlig psykisk störning. Domstolen bygger naturligtvis sitt ställningstagande på expertutlåtanden. Så förhåller det sig även när en åklagare tar ställning i sådana medicinska frågor som aktualiseras i detta ärende.
Anmäl kommentar
Namn, 21:21: Nu är det förstås inte poliser och åklagare som gjort analyserna och dragit slutsatserna. Detta har gjorts av div. olika experter. Det råder en missuppfattning här om att polis och åklagares sätt att arbeta. Dessa myndigheter använder experter inom alla områden som granskas, t.ex. vården.
Anmäl kommentar
Problemet med Lönnqvists alternativa förklaring är att den inte bara kräver att provet skulle vara kontaminerat, vilket kanske kan vara fallet. Mer osannolikt är dock första ledet, att medlet skulle tillförts flickan av någon som inte journalfört det, t.ex. i samband med MR-undersökningen. Det skulle, som Lönnqvist säger, vara försumligt, inte brottsligt. MEN varför har ingen kollega då trätt fram och sagt till polisen: "Hej, det var jag som någon dag tidigare gav det ej journalförda narkosmedlet." Finns det ingen sådan person faller väl Lönnqvists teori.
Anmäl kommentar
Lägger man ut citat finns det alltid en risk man bara väljer vad som stödjer sin tolkning.
Jag tyckte det här var en rätt dumm försök till att bortförklara ansvaret av läkaren.
"- Det ser jag som en högst möjlig alternativ förklaring. Det är ju tyvärr så att vi inte alltid som vi ska noterar de läkemedel och de doser som är givna. Det är försumligt, men det finns inget brott i det, säger Per-Arne Lönnqvist till TT"
Även det från http://www.dn.se/sthlm/matvarde-misstankt-barnlakare-barnsjukhus-1.1038438
Anmäl kommentar
Ja, jag håller med, men hur gör man med några poliser och en åklagare utan ngn kunskap i dessa frågor.
Anmäl kommentar
(Detta har påpekats av mig flera gånger i våras)
DN i dag:
Per-Arne Lönnqvist, specialistläkare samt professor i barnanestesi och intensivvård:
"Det mycket höga mätvärdet kan ha blivit en effekt av att sönderfallande celler med fettrika membran kan ha kommit i kontakt med det blodprov som togs, enligt Lönnqvist.
- Det prov som man tror är ett blodprov är inte längre det, utan ett blodprov kontaminerat med vävnadsvätska som mycket väl kan ha helt andra koncentrationer eftersom Pentotal är så oändligt mycket mer lättlösligt i fett än det är i vatten, säger Lönnqvist, som i polisförhöret ger räkneexempel på hur mätvärdet kan ha påverkats."
http://www.dn.se/sthlm/matvarde-misstankt-barnlakare-barnsjukhus-1.1038438
Anmäl kommentar
"Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves"
Det gäller uppenbart även inom rättsväsendet.
Anmäl kommentar
Åklagaren kanske också borde ägnat tid åt etiska ansökningar för djurförsök? Det kanske krävs för att slutgiltigt svara på frågan?
Anmäl kommentar
http://www.dn.se/sthlm/matvarde-misstankt-barnlakare-barnsjukhus-1.1038438
Nu rör det på sig.
Anmäl kommentar
Namn, 20:32, 2 februari 2010
har extremt rätt.
Läkarförbundet framstår alltmera som en dammig antikvitet från svunnen tid. Bakåtsträvande, och maktfullkomligt. Se annan debatt på DM.
Anmäl kommentar
Alernativet är anarki, och att egna rätts-system uppstår. Finns det redan massor av exempel på. Är det ett bättre alternativ?
Av två onda ting - vad är minst ont? Pest eller kolera?
Å ena sidan vill samhället vara rättssäkert, men å andra sidan vill sjukvården vara utan juridisk inblandning!
Åsna mellan hö-tappar? Ja, vad skall man tro?
Anmäl kommentar
Namn, 19:57; jag är nog av motsatt uppfattning. Inte så att jag vill ha det amerikanska systemets extrema civilrättsliga processer med absurda skadeståndsbelopp. Men ett problem i vården är faktiskt bristande incitament när det gäller att höja vårdens säkerhet. Personligt ansvar och kostnader för vårdgivaren vid fel är faktiskt ett bra sätt att höja säkerheten. Man pratar om problem med "defensive medicine", men frågan är om det inte snarare borde kallas "safe medicine". Som patient har man rätt till en optimalt säker diagnostik och behandling.
För övrigt, vore det inte på tiden att vi införde certifiering med återkommande kunskapskontroll av vårdpersonal på samma sätt som i bl.a. USA och läkemedelsförteckningar med full spårbarhet (som Läkarförbundet nyligen motsatt sig)?
Anmäl kommentar
Barnet dog strax efter den fått mat mot den anklagande läkarens inrådan.Meningen med detta får läsaren tolka själv. För övrigt blir man bara trött. Somliga vill ha sjukhusvård ala USA. Ger visserligen gott om jobb till jurister men till vilken nytta och till vilket pris. Om juristerna vinner detta mål kommer sjukvården anpassa sig. Detta har redan hänt då det gäller bilolyckor man kör förbi. Då det är säkrare än att stanna och bli anklagad för att man gjort något fel. Ingen vill göra fel. Det enda säkra är att göra så lite som möjligt i alla lägen. Välkommen in i juristernas värld.
Anmäl kommentar
Det är i utgångspunkten inte konstigt att injicera NaCl till en patient om det är indicerat. Läkaren har emellertid själv angett att det INTE fanns någon medicinsk indikation att ge det NaCl hon säger sig ha gett. Hon har i förundersökningen inte gett någon rimlig förklaring till varför hon drog upp pentotal i anknytning till händelsen. Ingen tycks ha gett pentotal - allra minst den läkare som säger sig ha dragit upp pentotal i samband med händelsen. Dock är det ostridigt att barnet dog strax efter läkarens injektion och att stora medel av pentotal - dvs. det läkemedel som den misstänkte drog upp i en spruta - sedan påträfats i den avlidnes blod. Den misstänkte skall för närvarande betraktas som oskyldig - men det är naivt å säga att det inte finns avsevärda indicier mot henne.
Anmäl kommentar
4. Pentothal kan användas för att hindra krampanfall som inte är ovanliga vid hjärnskador. Dessa kan vara mycket plågsamma för främst bevittnande anhöriga och man vill snabbt kunna göra något.
Anmäl kommentar
Förundersökningen innehåller en stor mängd för läkaren graverande uppgifter. Att hävda motsatsen är naivt. Men föreligger rimligt tvivel skall hon trots allt frikännas.
Anmäl kommentar
Rune läk, 17:51.
Jag har fortfarande svårt att se hur nämnda händelser skulla utgöra indicier.
1. Att vätska t ex NaCl injiceras är inget konstigt, inte heller att en döende patient skulle ha råkat dö strax efteråt. Om vätskan var en våldsam överdos tiopental hade sannolikt döden inträffat inom sekunder och inte minuter.
2. Att läkemedel dras upp i sprutor för att snabbt kunna användas vid behov är vanligt vid intensivvård. Det kan ta onödig tid att ta fram ett läkemedel man vill omedelbart kunna använda, särskilt om flaskorna förvaras inlåsta.
3. Att uppdragna läkemedel kasseras i stället för att användas är inte helt ovanligt, särskilt inte bland anestesiologer. Varje dag slängs massor av läkemedel på IVA och operation.
Anmäl kommentar
Läkaren uppgav att den döende flickan inte var smärtpåverkad eller visade tecken på ångest. Är det i ett sådant läge motiverat att dra upp en spruta Pentotal som behovsmedicinering? Pentotal är ett barbiturat som används vid induktion och underhållande av narkos - inte som behovsmedicin till ett döende spädbarn som tagits ur respirator.
Anmäl kommentar
läkarförbundet menade jag förstås
Anmäl kommentar
Håller med, Rune läk. Sedan kan man faktiskt vända på resonemanget också. Vad skulle hända om processen inte fick ha sin gång? Om Läkarkåren m.fl. lyckades förmå åklagaren att lägga ned så hade misstankarna förstås kvarstått. Nu kan hon frikännas och saken är ur världen, vilket alla tjänar på.
Anmäl kommentar
Det finns många indicier riktade mot den misstänkte läkaren: Läkaren har berättat att hon EJ uppfattat att patienten hade smärta eller ångest. Hon berättar att hon trots det drog upp pentothal (!) i anknytning till händelsen. Hon injicerade sedan en vätska i patientens blod och patienten avled strax därefter. Sedan påträffas mycket stora mängder tiopental i den avlidnes blod. Men ingen tycks ha givit det penthotal som den misstänkte läkaren drog upp i sprutan i anknytning till händelsen - allra minst hon själv. Vi bör vara försiktiga med att uttala oss i skuldfrågan - och den misstänkte skall förnärvarande betraktas som oskyldig. Men man måste vara ganska naiv om man inte inser att det i dagslägate föreligger betydande indicier mot den misstänkte.
Anmäl kommentar
Det är klart att mina synpunkter är ur ett medicinskt/naturvetenskapligt eller kanske rent logiskt perspektiv vad som rimligen bör kunna förklaras för att man ska kunna anse det påstådda händelseförloppet bevisat. Jag har inte försökt visa vad jurister brukar kräva för bevisning, då jag är dåligt insatt i detta.
Det torde vara av yttersta vikt för försvaret att inte bristande kunskap om naturvetenskap eller medicin ger fel dom. Risken finns att rätten tror att tiopentalnivåerna gör det omöjligt att ifrågasäta dråp eller att en injektion given till en döende patient skulle vara en oväntad observation.
Anmäl kommentar
Dr Z, 16:31. När bevis värderas inom juridiken görs en sammantagen bedömning. Inte olikt den medicinska diagnostiken med andra ord.
Anmäl kommentar
Det är en fråga för den skandinaviska realismen och dess förespråkare.
Anmäl kommentar
Det är delvis en sovietisk mentalitet både inom rättsväsendet och en del av läkarkåren samt en oförmåga att skilja på etiska aspekter därav som håller detta ärende uppe.
Dråp på ett djupt hjärnskadat barn? Herre Gud, quo vadis Suecia ? Är det fortfarande en konst i det här landet eller ett flockbeteende efter SoS riktlinjer?
Anmäl kommentar
Utöver de oväntade provsvaren vid obduktionen har tycks INGET avvikande ha noterats vare sig i Socialstyrelsens utredning eller i förundersökningen. Detta kan rimligen förklara åklagarens ovilja att närmare granska proverna eller RMV:s metoder.
Att läkaren själv skulle ha givit läkemedel är inte anmärkningsvärt och vittnesuppgifter om detta kan inte stärka misstanken om dråp, då inga vittnen har kunnat hävda att just tiopental givits.
I frågan om barnet dräpts finns ingen stödbevisning, utan åklagaren måste förlita sig helt på den rättsmedicinska utredningen och med denna bortom rimligt tvivel visa att:
- dödsorsaken var förgiftning med tiopental och inte hjärnskada, trots att hjärnskada först bedömdes vara dödsorsak
- tiopental givits i hög, men inte orimligt hög, engångsdos, med övertygande förklaring till varför given dos kan beräknas med säkerhet trots de även för förgiftning oväntat höga nivåerna
- läkemedlet givits inom ett tydligt angivet, relativt kort tidsintervall före döden och förklara varför varken ackumulation av långt tidigare givna doser eller injektion efter döden kan förklara provsvaren
- metoderna är pålitliga även hos svårt sjuka prematurer och vid undersökning långt efter dödsfallet.
Om åklagaren lyckas med detta kan vittnesuppgifter användas till att avgöra vem eller vilka som kan ha haft möjlighet och tillfälle att inom det aktuella tidsintervallet ha givit läkemedlet. I annat fall torde vittnesuppgifterna vara helt utan värde för åklagaren.
Anmäl kommentar
Vilken laglig rätt har en patient egentligen? (När det gäller rehab så är det ingen alls vad jag begriper. Vad gäller för övrigt)?
Detta måste verkligen upp på politikernas agenda = att tydliggöra människor rätt i sjukvården, och samhället. Skyldigheterna är ofta tydliga, men rättigheterna?
De som hävdar sin "rätt" blir ofta rättshaverister, förmodligen på grund av att det är för flummigt helt enkelt.
Anmäl kommentar
Heder åt åklagare Claeson, som så noggrant försöker utreda de mystiska sakerna vid denna händelse - det vore ju grovt fel att inte göra det! Hoppas han struntar i påhoppen från
en del läkare, etikprofessorer, landstingsråd och andra tyckare, som anser att läkare skall stå över lagen. Utred också andra underligheter som tystas ned på sjh och andra vårdinrättningar, t.ex. lagstridiga behandlingsbegränsningar och annat.
Anmäl kommentar
Till: Susanne Flyborg, 00:50, 2 februari 2010
Så här tycker du, enligt insändaren: - Anmäl till Socialstyrelsen alla fall när ni fattar beslut om avbrytande av livsuppehållande behandling, med utförlig och därmed begriplig motivering.
Min fråga:
Och varför det? Är riktlinjer och regelverk verkligen så otydliga, så tycker jag att detta fall för något gott med sig, nämligen en granskning av rutinerna och i bästa fall förtydliganden till verksamma läkare, OCH anhöriga, så att denna situation undviks i framtiden. Inga anhöriga vill väl känna ångest inför terminal vård, utan de flesta vill väl kunna känna förtroende och tillit för sjukvården. Det är jobbigt nog ändå, kan jag misstänka.
Flyborgs rekommendation verkar mest provokativ och harmsen, och utan den eftertanke och klokhet, som hon annars signalerar, och gjort sig känd för.
Jag skulle vilja förtydliga hennes rek med:
- Anmäl till Socialstyrelsen alla fall, när ni tycker er/ misstänker er/ handla mot givna riktlinjer.
Om man känner sig lugn med riktlinjerna och sitt handlande kan väl en granskning inte vara så farlig? I den mån medicinska åtgärder saknar stöd i rättssamhället (juridiken) så måste väl också läkarna vilja ha tydligare regelverk?
Är det så att varje människa, oavsett hur sjuk och hjärnskadad vederbörande är, har rätt till IVA under obegränad tid? Eller är det så att det finns tydliga regler för avslut av livsuppehållande åtgärder, och terminal vård?
Efter den debatt som detta fall ha genererat så kan man få uppfattningen att det är mycket av godtycke, typ: "nu gör vi så här". Provinsiellt. Hemmasnickrat. Godtyckligt. Klart att anhöriga undrar.
Men det kanske är fel?
Anmäl kommentar
Visst finns det olika omständigheter, där vissa kanske kan anses förmildrande. Hanne Kjöller på DN har tidigt tagit ställning i skuldfrågan. Att hon likt majoriteten inom sjukvården är kritisk mot åklagaren som är kanske inte så konstigt, hon har själv en bakgrund som ssk.
Frågan som skall besvaras, oavsett alla förmildrande omständigheter, är dock om läkaren gav en hög dos pento i syfte att barnet skulle dö. Detta är nämligen olagligt i vårt land.
Anmäl kommentar
Den går att beställa från Västerort.
Anmäl kommentar
Anders 12:32
Var har du läst förundersökningen ??
Anmäl kommentar
1.000 SEK och sen kan du se med egna ögon.
Anmäl kommentar
Hur mycket kostar det att få ut FUP?
Anmäl kommentar
Efter nu läst FUP har jag bilden klar.
A Bristerna i den rättsmedicinska undersökningen är synnerligen påtagliga och kommer aldrig att hålla i rättegång.
B Vittnen är inte samstämmiga och de verkar ha påverkats av varandra och de uttalanden som åklagarna gjorde i pressen strax efter gripande.
Som vanligt har polis och åklagare slarvat igenom förundersökningen. Det fungerar inte med maktmedel och skrämsel.
Bra att det blir rättegång så kan ni alla kan se vad det handlar om.
Anmäl kommentar
Dagens ledare i DN beskriver flera missförhållanden, ovilja att lämna ut förundersökningen (som är offentlig handling), vägran att göra den tillgänglig i elektronisk form m.m. Detta är allvarligt. På andra forum på internet redovisas att andra (privatpersoner, debatörer) förvägras tillgång till förundersökningen.
Åklagarmyndigheten "hemligstämplande" av förundersökningen klandervärd.
Den enda möjligeten för svenska folkets insyn i detta ärende är nu att någon ellre några av de få personer (journalister) som fått tillgång till förundersökningen gör denna tillgänglig i elektronisk form för nedladdning (Pirate bay).
Noteras 1: Detta skedde i Arbogamålet.
Noteras2: Pirate bay blir vår enda möjlighet att få veta sanningen.
Anmäl kommentar
Ursäkta, men kommer osökt att tänka på alla aborter...... Och DÅ är det ingen som reagerar något nämvärt.....
Anmäl kommentar
Peter Claeson är ute och cyklar när han hänger ut USK.
Fräckt av honom att övertolka det hon säger.
Anmäl kommentar
USK har inte alls pekat ut läkaren!
Läs FUP!
Anmäl kommentar
Motivet
"föräldrarna bad mig att avsluta det här. Pappan bad mig upprepade gånger att avsluta det här, så säger han. Det var fler i den här familjen som satt i rummet som också bad mig att avsluta." expressen i dag
1, Vilka personer närvarande i rummet hade stark önskan att avsluta flickans liv?
2 Svar på 1 ger motivet
Anmäl kommentar
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fler-fragor-an-svar-1.1037908
Anmäl kommentar
Oavsett om det är läkaren usk eller anhöriga som gett tio så är provsvaret märkligt. Flera hundra ggr dödlig dos. Frågan är om det är så smart att ta blodprov i nära anslutning till infart oavsett ev cirkulation. Hade man tagit provet på andra benet hade man troligen fått ett mycket lägre provsvar. Att en läkare med mycket stor erfarenhet skulle ge en så stor feldos är otänkbart. Sedan är det lite märkligt att anhöriga först klagar om för lite läkemedel. När sedan barnet gått bort klagar om för mycket läkemedel. Sedan är det märkligt att USK från att inte minnas efter ett par månader plötsligt minns. Själv minns jag inget efter en vecka och det blir inte bättre med tiden. Troligen finns det ingen (mördare) finns det så är läkaren minst trolig. Det är kanske dags att börja vända alla stenarna.
Anmäl kommentar
Av egen erfarenhet vet jag en situation som är oklar mitt i känslomässigt inferno kan klarna senare. Och det var väl efter att dödsorsaken (förgiftning) blev känd som alla bitar föll på plats?
Anmäl kommentar
Nej, det finns ingen teknisk bevisning som binder läkaren till brottet. Det enda som finns är ett tveksamt och tämligen orimligt provresultat.
Jag har heller inte läst FUP så att jag kan uttala mig om vad UK:orna egentligen berättat. Läkaren har givetvis givit injektioner vid olika tillfällen.
Dessutom har inte familjen gjort samma uttalandeni anslutning till dödsfallet som senare. Ord kommer stå mot ord.
Anmäl kommentar
Men i detta fall var det ju inte bara familjen som blev vittne till injektionen. Att det finns en stor skepsis mot åtalet från vårdpersonalen är både förståeligt och väntat. Jag tycker dock det verkar som att åklagaren har ett ganska starkt case här, förmodligen mycket starkare än vad som gäller i många andra mordåtal. Det finns både starka indicier, många vittnen och teknisk bevisning samt en rimlig förklaring till varför det skedde (hon var kvar länge efter arbetstidens slut, förloppet blev mer utdraget än väntat, pappan uppmanade henne flera gånger att göra slut på lidandet).
Anmäl kommentar
@Ej anestesiolog 00,54; Mycket intressant poäng du tar upp, med att granska även målsäganden. Den aspekten förekommer alldeles för sällan i de flesta mål, där det kan ha stor betydelse. Exempelvis kan man konstatera att samma offer/målsäganden förekommer upprepat vid våldtäktsmål där ord strå mot ord, och spekulera i vad det beror på. Det finns många exempel. Tyvärr verkar det hittills varit tabu att ta upp och granska målsägaren - vilket kanske kan ändras på genom det här målet, om du får gehör för dina tankar som du nog inte är ensam om. Väldigt intressant. Visserligen värderas parternas trovärdighet men närmare analys av den brukar inte vad jag vet förekomma.
Anmäl kommentar
Tänk på följande scenario:
Du sitter med tio aggressiva anhöriga till ett litet barn som skadats inom vården, en medarbetare har redan fällts.Skulle du injicera en mångdubbelt mängd av dödande medel framför ögonen på tio vittnen ?????????????
Och tro att det inte skulle ifrågasättas???
Varför vill föräldrarna att det absolut måste tas reda på hur mycket Tiopenthal flickan fått??? När de visste att hon skall dö snart.
För att de visste att flickan fått för mycket Tiopenthal och vill sätta läkare dit.
Att sno en färdigdragen spruta när det är full cirkus runt barnet, tio hysteriska anhöriga, kan inte vara svårt.
Jag rekommenderar kameraövervakning av patienter som är medvedslösa så slipper vi problemet.
Anmäl kommentar
@chris ssk
Du skriver: "Döms hon har vi som sagt stora problem. Oavsett vilket läkemedel som används är syftet desamma; ångestlindra och smärtlindra. Problemet blir då att alla läkemedel som ges för antingen smärtlindra eller ångestlindra påverkar andningen negativt, alltså förmodligen så tidigareläggs dödstillfället."
Det du inte verkar ha förstått är att åtalet inte ifrågasätter gällande praxis för palliativ vård. Syftet med vården är, precis som du säger, att man ska ångestlindra och smärtlindra. Man vill inte med detta åtal sätta dit alla läkare som i livets slutskede ger höga doser läkemedel i syfte att göra just detta, även om det sekundärt kan leda till att livet förkortas något. Åklagaren påstår sig här istället kunna bevisa att läkaren AVSIKTLIGT har överdoserat tiopental i syfte att barnet ska avlida. Det ska alltså inte längre ha handlat om någon ångestlindring eller smärtlindring (med eventuellt påskyndad död som följd), utan istället att medvetet se till att barnet dör. Att avsiktligt döda en patient är i Sverige inte tillåtet, hur "god" avsikten än är.
Skulle hon bli fälld för detta skulle det alltså inte påverka vården, som har som praxis att smärtlindra och ångestlindra (men inte döda). Detta rör sig om ett extremfall där man vill påvisa läkarens uppsåt att döda.
Här är citat från SvD idag för att klargöra detta:
"Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, tycker att en intressant del av åtalet är att åklagaren tror sig kunna bevisa att det inte rör sig om ett försök till smärtlindring där döden blev en bieffekt, eller att det rör sig om ett misstag.
- Det är viktigt att framhålla att det inte verkar röra sig om vanliga vårdrutiner, utan att man misstänker tydligt uppsåt, säger Petter Asp."
Hoppas att alla förstår att åklagaren är skyldig att utreda och åtala detta om det finns någon misstanke om att läkaren har haft för avsikt att ta livet av barnet, hur absurt det än må verka för många här att läkaren skulle ha haft detta uppsåt.
Om läkaren har handlat enligt vad praxis säger, dvs att smärtlindra och ångestlindra, men alltså inte aktivt döda, så bör hon inte ha något att oroa sig för. Sen kan man självklart diskutera hur snyggt eller inte detta har skötts av åklagarväsendet, men det tycker jag är en annan diskussion.
Anmäl kommentar
Det räcker med ett fall för att känna bitterhet. Flertalet av patienterna & de anhöriga är helt underbara. Det finns dock ett fåtal patienter & anhöriga som är nycket agiterade, oförskämda, otacksamma oavsett vad som görs varav en del har en personlighetsstörning. Om det gäller mig själv, & jag antar att det även gäller dig som svarade upp på tidigare inlägg, så skulle jag inte vilja dras ned i smutsen om jag vore totalt oskyldig. Barnen får intrycket av dess förälder är en kallblodig mördare. De kan bli trakasserade & bespottade i skolan. För att detta skall ske måste det finnas en klar bevisning mot mig. Jag tror inte att detta är klart. Jag håller med Etikprofessorn Nils.L om att Classe inte kunde göra annat än att ta det till ett åtal dådet då handäggningen i sig skulle kunna vara åtalbar.
Har någon granskat familjen bakgrund??? Detta kommer att göras likväl som att Åklagaren handläggning kommer att granskas. Om denne då inte har tänkt på & utrett alla möjliga alt scenarier så bör detta vara åtalbart & förhoppningsvis värt en uthängning i medierna med risk för en likvärdig smutskastning av dennes familj.
Anmäl kommentar
Anmäl till Socialstyrelsen alla fall när ni fattar beslut om avbrytande av livsuppehållande behandling, med utförlig och därmed begriplig motivering. Då kan varje fall granskas retrospektivt. Frekvensen av dessa beslut blir känd och risken för godtycke minskar nog om man vet att man kan utsättas för den typen av eftergranskning. Idag hindras den av sekretess.
Anmäl kommentar
Värt att kommentera är att jag som psykiater kan konstatera att till synes normala anhöriga väntat att kalla på hjälp tills man varit övertygad om att makan/maken är död. Det finns exempel där anhörig är den som diskuteras med om avbrytande av livsuppehållande behanling trots att den personen är polisnamäld av den medvetslöse för allvarlig misshandel. I det fallet jag tänker på blev det dramatiskt då man lät den som polisanmält lämnas utan vård och han avled därför. Var väl praktiskt att kunna välja bort honom och den anhöriga riskerade därför inget åtal, för han dog ju av "sjukdom" och beslutet kom från vården. Det är mycket en läkare inte är insatt i. Alla anhöriga är inte goda och välvilliga.
Anmäl kommentar
23.25;
Det vi inom vården säger är "kom inte och lägg dig i vårt arbete som du ändå inte förstår". Vi har nog med som det är och vill inte ha mer administration osv som det skulle kunnna innebära och vem kan komma och säga att de kan det här bättre än vi som jobbar med det och ger vår själ för dem vi vårdar.
Ibland kan jag i efterhand se att besluten gått lite snabbt, men det är lätt att vara efterklok. Men ska man ställas inför rätta pga det? Man kan ju inte granska varje akut beslut.
Anmäl kommentar
Ni som jobbar på IVA; har ni ofta misstänkt att anhöriga medverkat till pats död?
Ej Anestesiolog, 00:22, 2 februari 2010 med flera ger uttryck för så mycket harm, så mycket indignation och bitterhet, att man med rätta kan fundera hur pass rent mjöl verksamheterna har?
Anmäl kommentar
Jag föreslår några lösningar inför framtiden. Förvara ej vid behovs läkemedel på rummet. Spring alt gå till det låsta läkemedelsskåpet när det krisar till & patienten behöver akutläkemedel. Det tar ett tag att dra upp men å andra sidan kan inga obehöriga, som skulle kunna vara "anhöriga", få tag på detta. Gällande pågående infusioner alt till vårdavd" medtagna" läkemedel kan detta lösas med att ingen anhörig får vara själv med sin döende familje- eller släkmedlem. Ett sista steg skulle kunna vara att ha övervakningskamera vid varje patientsäng. Om personalen snabbt måste gå till en annan patient får man först mota ut de anhöriga. Det sista steget är att snabbt tillskynda till patienten för att frigöra denne från alla kanyler samt infusioner & när detta är gjort tas en mängd blodprov samt något vävnadsprov. Först när detta är gjort kan de anhöriga framträda för ett slutligt avsked.
Slutligen tror jag inte alls att denne läkare skulle ge en momentan dödlig dos när de anhöriga sitter där!!! Själv brukar jag vänta tilla de går på toaletten. Ouuppps.. Jag hoppas att ni förstår att det sista var ett skämt, då jag inte vill ha ett åtal mot mig.
Personligen tror j
Anmäl kommentar
Om sjukvården misstänker att en patient (ett litet barn) vanvårdats eller, ännu värre, bragts om livet, av anhörig eller annan utomstående måste väl ändå sjukvården ha en skyldighet att polisanmäla detta?
Så har ju inte skett med detta flickebarn. Alltså torde ingen i sjukvården ha misstänkt något liknande heller. Detta är väl åklagarens utgångspunkt, antar jag. Münchhausen verkar krystat, enligt min mening.
Anmäl kommentar
23:25
Alla sjukvårdens företrädar som jag har hört är för en rättslig prövning. Många tycker dock att åklagarens bevisning verkar orimlig och att många fel har begåtts under utredningen.
När sjukvården fick reda på de höga mätvärdena var en polisanmälan redan gjord. Det innebär att åklagaren bör utreda alla möjliga misstänkta... Man kan alltså inte ha två poliutredningar kring samma händelse. Däremot skall åklagaren utreda "opartiskt".
Anmäl kommentar
Om sjukvården misstänker att någon annan har injicerat tiopental, måste man väl ändå förutsätta att sjukvården polisanmäler detta, eller försöker man smyga om det?
Jag tycker hela denna tragiska historia präglas av så mycket rädslor och ångest att frågan onekligen väcks: vad mera inom sjukvårdenär ute på tunn is?
Sjukvården måste kunna granskas av vårt rättssystem, sjukvården måste vara öppen, någon måste vara ansvarig (trots vad Läkarförbundet hävdar), i annat fall välkomnar jag all framtida prövning i domstol. Sjukvården och dess företrädare måste vara så säkra, så tydliga, så öppna och pålästa att en ångest som denna aldrig mera uppstår.
Om sjukvårdens företrädare frånsäger sig ansvar, mörkar och smyger kommer vi att få se fler historier som denna!
Varför är så många av sjukvårdens företrädare mot denna prövning? Vad är ni rädda för?
Anmäl kommentar
Vad är problemet med att detta prövas i domstol? Om nu praxis skiljer sig från svensk lag borde endera ändras, eller gäller inte lagen på ett sjukhus?
Det som är mest skrämmande i denna debatt är att så många anser sig stå över lagen!
P.S. Tiopental är ofta den verksamma substansen i sk avlivningsvätska som används av veterinärer...
Anmäl kommentar
Socialstyrelsen har efter sin utredning dragit slutsatsen att inget fel begåtts i vården- men man har inte kunnat finna någon förklaring till de höga värden som uppmätts hos en patient som vårdats på sjukhuset.
Men vården har varit god och getts enlig vetenskap och beprövad erfarenhet! Om farmaka giviets av andra medan barnet var inneliggande har vården inget ansvar för. Vården har inte uppgift att skydda barnet från att ev anhöriga ev stjäl medicin och ev inj den försvarslösa patienten.
För den som inte vet det kan det vara upplysande att chefen för tillsynen Staffan Blom har utbytts sedan detta uttalande. Kan naturligtvis ha helt andra orsaker.
Anmäl kommentar
"ångest och kramper" och läkaren uppmanades av barnets förälder att ge något lindrande, så sades det just på Aktuellt. Kort därefter inträdde döden, något hade injicerats. Det skall bli mycket intressant att ta del av domskälet, när det slutligen föreligger. Det luktar skandal över förfarandet. Hur kan det ha tagit nästan ett år att väcka åtal sedan läkaren anhölls? För mig låter det som att förundersökningens material är så invecklat eller bristfälligt magert att det inte räckt för åtal, men när nu så lång tid förflutit det måste komma upp i rätten för prövning oavsett halten.
Anmäl kommentar
"Enligt barnläkaren bad föräldrarna henne att "avsluta det här", eftersom de tyckte att situationen var så svår för dem att uthärda. Läkaren svarade då att det inte var hennes uppgift att avsluta flickans liv.
" expressen i dag
Motiv?
Anmäl kommentar
@Namn 21:43
Döms hon har vi som sagt stora problem. Oavsett vilket läkemedel som används är syftet desamma; ångestlindra och smärtlindra. Problemet blir då att alla läkemedel som ges för antingen smärtlindra eller ångestlindra påverkar andningen negativt, alltså förmodligen så tidigareläggs dödstillfället. Vad gör man om hon fälls? Kommer åklagaren börja granska alla vårdenheter som bedriver palliativ vård?
Detta handlar om värdighet för våra svårt sjuka och döende, de måste kunna få adekvat lindring.
Angående vittnen som sett läkaren ge en injektion, hur har man fastställt att det var pentothal som gavs?
Anmäl kommentar
Jag menar i detta forum. Exempelvis vet jag inte vad "de flesta" på KI eller SU anser. Om soc anser att tiopental är praxis, så kan ändå domstolen anse att det är olagligt.
Denna dr är taggad att försvara sig i en rättegång. Det är bra, ty hon kan ge en tydligare bild av vad praxis är åtminstone på hennes klinik. Oavsett detta så torde hon ha ett personligt ansvar, eller?
För övrigt är denna tragiska händelse så enormt ångestfylld, att det är svårt att resonera sakligt.
Anmäl kommentar
@Namn 20:50
De flesta? Vilka är de flesta? Socialstyrelsen har redan slagit fast att praxis följts, gå även in på http://www.sfai.se så finns riktlinjer för vad som gäller.
Man sederar patienten vid ångest som är ett vanligt problem hos döende. Har även varit med om att man sederat med propofolinfusion. Detta styrt och administrerat av anestesiläkare givetvis. På vårdavdelning lindras ångest oftast med dormicum eller stesolid (min egna erfarenhet).
Anmäl kommentar
DrZ
Tack!
Anmäl kommentar
Dura lex, sed lex...
Anmäl kommentar
Slutsatsen att barnet dog av en enorm överdos tiopental är tveksam av flera skäl:
1. I obduktionsprotokollet och i den ökända debattartikeln talas om mycket höga doser tiopental + morfin. Särskilt kombinationen tycks vara typisk för dödshjälp. Nu talas endast om tiopental. Om åklagaren anser sig ha förloppet klart för sig måste han även förklara morfinnivåerna.
2. Före provsvaren blev klara ansåg rättsläkaren att barnet dött av hjärnskada. När sedan höga nivåer läkemedel påvisades bedömdes plötsligt hjärnskadan vara sådan att barnet snart skulle ha dött av den. Slutsatsen att dödsorsaken var förgiftning tycks endast ha grundats på provsvar och inte ens på avsaknad av alternativ dödsorsak.
3. Beräkningar på uppskattad given dos av pentotal ger inte bara dödliga doser, utan doser som är så stora att de hade varit svåra eller omöjliga att ge.
4. Metabolismen av läkemedel långt efter döden är dåligt känd. Obduktionen gjordes så sent att det inte går att säga hur läkemedel tidigare inlagrad i vävnader ev återgår till blodbanan.
5. Metabolismen av läkemedel hos så små prematurer är ofullständigt studerad. Det är möjligt att höga nivåer fortfarande fanns av läkemedel givna långt tidigare.
6. Proverna har inte analyserats om och inte heller har hanteringen granskats, trots deras stora betydelse. Inte heller har vävnadsprover analyserats för jämförelse.
7. Någon omfattande metabolism av läkemedel har inte påvisats. Tiopental kan ha givits efter döden.
Vittnesuppgifternas värde kan ifrågasättas:
1. I bästa fall torde vittnen trovärdigt visa att något injicerats straxt före döden. Att vittnena, månader innan misstanken om dråp uppkom, skulle ha förstått och noterat vilket läkemedel som givits torde vara helt osannolikt.
2. Enligt läkarens utsaga föreslog anhöriga dödshjälp, vilket läkaren vägrade. Om detta stämmer fanns det andra i rummet som hade motiv att döda och senare även motiv att ljuga.
3. Inom familjen tycks ett hat mot sjukvården ha funnits; familjens blogg talar för det. Motiv kan ha funnits omedvetet eller medvetet att sätta dit läkaren.
Alltså: Barnet KAN ha haft enormt höga halter av tiopental i kroppen, vilket KAN ha givits omedelbart före döden och KAN ha dödat barnet. Läkaren injicerade något, vilket KAN ha varit tiopental. Är detta åklagarens bevisning? Har jag missat något?
Anmäl kommentar
Är det verkligen läkaren?
Anmäl kommentar
Vilken övervakning har man haft på det avlidna barnet mellan dödsögonblicket och det senare obduktionstillfället då blodprovet togs? Har någon utöver den rättsmedicinska expertisen haft åtkomst till kroppen?
Kan någon ha sprutat in tiopentalet i kärlet efter det barnet avled? Hur länge satt infarten kvar efter döden? Hur vet man att narkosläkaren inte sprutade koksalt på barnet för att flusha droppet? Om åtalet bygger på att anhöriga något halvår efter dödsfallet har ett minne av att narkosläkaren injicerat barnet strax innan det slutligen avled är åtalet helt obegripligt.
Anmäl kommentar
Re: chris ssk, 20:45, 1 februari 2010.
De allra flesta verkar överens om att tiopental inte är pallitiv vård. Men du hävdar motsatsen.
Eller är det missuppfattat? Brukar tiopental användas palliativt i livets slutskede?
Anmäl kommentar
1. Om det är som åklagaren presenterar förloppet, och
2. om den samlade läkarkåren anser att det är helt ok, så
3. accepteras detta alltså, vilket
4. givetvis vanliga människor vill ha en rättspraxis-prövning på! självklart!
Om rättssystemen i Sverige tycker det är ok att injicera som beskrivits, så är det väl bra att allmänheten får kännedom om praxis! Eller? Vill Läkarförbundet mörka? Tycker verkligen inte Läkarförbundet att det skall vara till allmän kännedom hur läkarna resonerar? Se annan debatt här på DM.
Anmäl kommentar
@Namn 20:10
Att flera här hävdar att detta är en etisk och vårdfråga är att det är så man bedriver vård i livets slutskede. En döende patient får den dosen han/hon behöver för att vara smärt och ångest lindrad, utan för den skull ta livet av patienten, dock så är risken att man tidigare lägger dödstillfället. Om juridiken kan i efterhand komma och säga att man är skyldig till dråp ligger den palliativa vården väldigt illa till. Det finns inga givna doser, dessa är individuella och påverkas av flera faktorer.
Anmäl kommentar
Så är det. Bittert för sjukvården. Verkligheten för övriga landet.
Anmäl kommentar
Frågan om den misstänkte gjort sig skyldig till dråp är en straffrättslig fråga och ska därför prövas i domstol.
Anmäl kommentar
Fantastiskt med dessa vittnen som kommer ihåg så mycket efter ett halvår.
Anmäl kommentar
Många av signaturerna hävdar, felaktigt, alltjämt:
- Detta är ingen juridisk fråga, utan en etiskt fråga och en vårdfråga. Juridik har som bekant inte särskilt mycket med etik att göra. Slut citat.
Man baxnar! Så okunnigt! Vilken av sjukvårdens representanter yttrar sig så ytligt egentligen?
SVAR:
1. Detta är i högsta grad juridik.
2. Juridik = regler och moral (etik) TILLSAMMANS.
Klart föräldrarna vill ha besked. Dom tycker något är skumt. Det tycker tydligen flertalet signaturer i denna tråd dessutom.
Det är synd om doktorn, självklart. MEN, rättsväsendet (den skandinaviska realismen, det är vad vi har) skall gälla även på sjukhus. Sjukvården måste begripa detta, helt enkelt. Doktorerna måste fatta! Läkarförbundet måste fatta!
Folk vill inte ha mörkanden och diffusa ansvar (vilket tydligen Läkarförbundet förespråkar, se annan debatt på DM). Folk vill ha klarhet och tydlighet. Om det så skall gå till domstol.
Det finns ingen anledning att ifrågasätta åtalet. Massor av åtal sker dagligen, där folk blir frikända. Varför skulle inte en doktor hamna där?
Anmäl kommentar
Det har påträffast mycket höga mängder i den döda flickans blod. Den misstänkte läkaren medger att hon i anslutning till händelsen dragit upp en spruta med tiopental "i fall hon skulle behöva använda den". Hon har sedan i åtta vittnens närvaro injicerat något i barnets blod. Men hon förnekar att hon injicerade tiopentalet. Då måste någon annan gjort det. Det är då ytterst anmärkningsvärt att INGEN av de åtta vittnena sätt någon injicera tiopentalet!
Anmäl kommentar
Detta vansinne måste upphöra nu!!!Kollegor vi måste protestera innan det är för sent.
Gör vi inte det nu så kommer det bara att fortsätta.
Domare, åklagare,politiker är utbytbara!!
Anmäl kommentar
@Mycket förvånad, mfl
Man måste respektera att åklagaren gör någonting, halterna i analysresultatet är extrema. Det går långt över vad som är rimligt, särskilt med tanke på att ingen har medgett att tiopental har getts. Därför är det rimligt att åklagaren tittar på ärendet.
MEN, det finns gott om åtgärder som hade varit bättre än de åklagaren vidtagit. Det finns många frågetecken som behöver rätas ut. Utifrån det material som jag sett så här långt tycker jag det finns all anledning att ifrågasätta åtalet.
Anmäl kommentar
Elisabeth Brandt uttalar sig i pressen om giftsprutor och Peter Claesson skriver en debattartikel där han pekar ur läkaren.
Sedan tar man och förhör vittnena.
Hur kan polis och åklagare vara så korkade!
Anmäl kommentar
Åklagarväsendet tycks ha en skruv lös. En lex Maria hade varit mer än tillräckligt. Detta är ingen juridisk fråga, utan en etiskt fråga och en vårdfråga. Juridik har som bekant inte särskilt mycket med etik att göra.
En intressant effekt av målet vore om sjukhusen radikalt ändrade sina gränser för när för tidigt födda barn ska behandlas/räddas. Vem vill bli måltavla för förtvivlade föräldras ångest?
Anmäl kommentar
Åtta vittnen tycks ha sätt att läkaren injicerade något i patientens blod och att barnet avled STRAX därefter. Läkaren medger att hon i anknytning till händelsen blandat en spruta med tiopental men förnekar att hon injicerat detta. Vem har då injicerat tiopentalet som läkaren blandade? Och varför har ingen av de andra åtta i rummet sett det?
Anmäl kommentar
Om det är korrekt att läkaren injicerat något i patientens blod omedelbart innan barnet avled frågar man sig: har hon lämnat en rimlig förklaring till detta? har hon t.ex. berättat vad det var för lösning hon injicerade och varför hon gav detta?
Anmäl kommentar
Läkaren förnekar att hon injicerat tiopental. Vid en snabb genomläsning av åtalet tycks det föreligga vittesmål från flera personer om att läkaren injicerat en vätska i patientens blod strax innan patienten avled. Med tanke på att tiopental är mycket snabbverkande så måste en alternativ gärningsman ha gett tiopental i mycket nära anslutning till att den misstänkte injicerade den aktuella vätskan. Det är i så fall synnerligen svårförståligt att det inte finns vittnen som sätt någon annan person injicera något i patientens blod.
Anmäl kommentar
@Hans Jansson
Känner till ett fall där en patient som var döende fick 180mg morfin iv på under en 3 timmars period för att överhuvud taget vara smärtfri. Ett annat fall fick en patient som i ren ångest och smärta skrek rakt ut(slutstadiet av lungcancer) 8mg iv morfin, patienten dog ca 30min senare. Vilken mängd är då den man normalt ger vid palliativ vård? Svaret är att det inte finns några normala mängder, man ger tills patienten är smärt och ångestfri.
Anmäl kommentar
Om så är fallet så bör självklart ansvarig läkare dömas, hur omtänksam hon än varit.
Anmäl kommentar
Som bl.a. bammat anestesiolog med erfarenhet som klinikchef såväl från såväl univeristetssjukhus osom nimdre lasartt.tycker jag, utifrån vad som framkommit., att detta är ett åtal mot riktar sig mothela Sveriges intensivvård.
Anmäl kommentar
Bevisningen synes bristfällig på en central punkt: Åklagaren åberopar inget vittne till styrkande av den vätska läkaren injicerade innehöll tiopental. Om läkaren injicerade någon ANNAN vätska, t.ex. koksalt eller annat läkemedel, så styrker inte det att hon även injicerat tiopental.
Anmäl kommentar
En eventuellt fällande dom bör inte leda till någon ändring av praxis.De mängder narkosmedel/smärtstillande som normalt ges vid palliativ vård i Sverige kan naturligtvis ges riskfritt i fortsättningen. Däremot kan man inte ge sådana mängder som det HÄR är tal om -då riskerar man naturligtvis att åtalas för dråp.
Anmäl kommentar
Detta handlar inte om palliativ vård så konsekvenserna för vården borde bli minimala.
Målet handlar inte om en normal behandling vid vård i livets slutskede utan om en dödlig (med god marginal) dos tiopental som det öht inte fanns skäl att ge och som inte finns med i journalen. Förutom att ingen medger att tiopental öht har getts så kompliceras fallet av att det är tveksamt om det alls varit möjligt att ge de stora doser tiopental som analysresultatet antyder samt att de mängder morfin som getts inte räcker till för att förklara morfinhalten i analysresultatet.
Man kan kortfattat säga:
Något är väldigt konstigt i det här fallet, men vad?
Anmäl kommentar
debatten är mycket märkligt, det är som om läkare och andra, vissa, helt slutar tänka; det är inte palliativ vård att ge jättedoser pentotal, om nu detta har skett. Detta har ingenting med palliativ vård att göra, fanns inga kramper heller då små doser pentotal hade varit motiverat. Det är klart det är fel att ge jättedoser pentotal! Bättre att sjukhuset direkt säger detta och medger att om detta skett är det inte bara fel, det är kardinalfel. Folk måste vara säkra på att deras bebisar inte blir dödade med jättedoser omedelbart dödande gift på sjukhuset.
Anmäl kommentar
Om man målar upp det logiskt så finns två läger:
1. Det är rätt att ge palliativ vård i form av för höga doser smärstillande, för att lindra smärta etc.
2. Det är inte rätt
Om domstolen kommer fram till alternativ 2 så kvarstår en fråga:
Är läkaren i fråga ansvarig?
Första stycket vill jag inte uttala mig om då det handlar mer om filosofiska ställningstaganden, men angående om det finnes att olagligheter har försigått så är jag av åsikten att den ytterst ansvariga ska ställas till svars. Om inte så går det aldrig få upprättelse för liknande tveksamma fall. Läkaren i fråga må varit en perfier person i händelsen men eftersom hon är ansvarig läkare så är det upp till henne att hålla koll på situationen. Det är det hon argumenterar för under löneförhandlingar och det är det hon får betalt för.
Faktumet att hon kom till jobbet utanför arbetstid var verkligen jättesnällt och välvilligt, men har tyvärr ingenting med sakfrågan att göra, och bör lämnas därhän.
Anmäl kommentar
Namn, 16:42:
Ett skrämmande scenario som du målar upp, men inte desto mindre verkligt. Risken är att patienter kommer bollas mellan specialister och olika ansvarsområden så länge att illa blir värre men det är väl där vi förtjänar att hamna om vi bara anmäler till höger och vänster. Tragiskt nog kommer inte samma personer skörda som sår...
Tyvärr tror jag din dystopi kommer inträffa inom en alltför snar framtid. Vissa politiker (KD) försöker skrattretande nog lösa problemet genom att införa en lag som skall tvinga alla att ingripa. Som om man kan lagstifta fram moral!
Anmäl kommentar
17:47
Visst är det intressant taktik från åklgarsidan att inte försöka ha läkaren hktad men i föräldrarnas första vittnesmål fanns ingen misstanke mot läkaren.
Jag undrar hur dom ska förklara denna ändring.
Anmäl kommentar
Att det är fråga om ett helt misslyckat chock- och sorgearbete är väl fullständigt klart för alla som arbetar inom fältet.
Och jo, valet står mellan att ge god vård även till döende barn eller att avstå från det. Inför hot om att varenda nyförlöst föräldrapar till neonatalbarn ska få förvrida sin sorg till detta vansinne där anmälningar haglat från dag 1, så är den enda slutsatsen att dödende barn- och vuxenpatienter får dö i sällskap av sina anhöriga enbart. Jag, som vårdare med vårdyrke och ett privatliv på min fritid, vill inte riskera att mina barn ska behöva ha en mor i fängelse för att ett barn med mindre än 50% chans att överleva, dör. Hade barnet fötts någon annanstans i världen hade det inte haft 50% chans. Många inom barnsjukvården jobbar där och brinner för det, därför att de själva har barn, som närmast råkat överleva.
Bara vansinnet att 10 anhöriga var inne hos det döende barnet och föräldrarna strider ju mot alla principer om hur föräldrar och barn behöver ha det i dessa svåra lägen. Att föräldrarna försökte få barnet förflyttat till Uppsala vittnar också om att deras bild var skev om hur sjukt barnet var. Barnet var ju med nöds näppe transportabelt till röntgen!!
Det är groteskt att RMV inte tagit fram ordentligt vetenskapligt underlag för dessa svårt sjuka barns behov av och förmåga att bryta ned de olika läkemedel som behövts. Särskilt hur läkemedel bryts ned postmortalt hos dessa mycket små. Hela ärendet är så osunt, att jag inte skäms för att lämna över vårdansvaret till en jurist på kontoret i fortsättningen. För är detta dråp (=råkade mörda) så är vi tillbaka till stadiet innan människor alls fick palliativ vård, för man ville inte göra narkomaner av döende!!
Anmäl kommentar
Åklagaren fortsätter att briljera!
Han lägger de intressanta vittnena (USK:an och föräldrarna) med yppandeförbud så att de inte kan tala med SoS och sedan förvånas han över att de inte kan komma fram till samma resultat som han själv.
Peter Claesson verkar vara en riktig mörkerman.
Anmäl kommentar
De anhöriga har sett att läkaren har sprutat in något. Fallet är klart de anhöriga pekar ut läkaren som den sjyldige, polisen har inte ingripit ännu. Varför
Anmäl kommentar
@Namn 16:54
Detta handlar inte om att ha ihjäl bebisar på sjukhusen. Detta handlar om man får lindra ångest och smärta i livets slutskede. Att du inte tycker det spelar någon roll om det är i livets slutskede eller inte visar din brist på kunskap om skillnad i smärt och ångest lindring i palliativvård.
Med resonemanget att det är dråp innebär det att all palliativvård är dråp. Man ger mycket höga doser av smärt och ångestlindrande till döende patienter så är det och ska vara det. Lagen kommer att behöva ändras om läkaren blir dömd om vi inte vill att våra anhöriga ska ligga och dö i smärtor och ångest, med andra ord ren tortyr.
Anmäl kommentar
Men debatten är absurd: man får faktiskt inte ha ihjäl bebisar på svenska sjukhus. Om en sjukvårdsutbildad person sprutar jättedoser till en bebis så att denna dör, vare sig detta sker i livets slutskede eller inte är saken helt uppenbart fel. Det är faktiskt dråp. Inga regler behöver ändras över huvud taget.
Anmäl kommentar
Kanske riskerar man nu att ingen vågar ingripa i en akut situation. För ung. 15 år sedan läste jag om ett barn i USA som blivit hängande i säkerhetsbältet i en bil som vurpat. Föräldern hade dött. Folk som passerade förbi vågade inte ingripa på grund av att de var rädda för att bli anklagade för att göra fel med barnet. Är det här vi nu har hamnat?
Anmäl kommentar
Detta är tacken för att läkaren tog av sin sällsynta fritid och jobbade gratis, för att stötta föräldrarna till det prematura barnet, i deras svåra belägenhet. Det är fullkoligt barockt att finna uppsåt till mord. Och dråp, skulle det motsvara "barmhärtighetsmord" i detta fall, eller vad? Så många som tycks ha varit inblandade framstår snarast läkaren som en perifer om än den utpekade medicinskt ansvarige personen. Annum horribilis. Det finns skäl varför gynekologi, obstetrik och det i någon mån angränsande pediatrik och neonatologi omges med de högsta försäkringspremierna i USA.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-teorier-i-spadbarnsfall_4036531.svd
Anmäl kommentar
Det hela verkar konstigt på något sätt. Jag har som USK suttit extravak många gånger, i olika situationer, på ett flertal Kliniker. Men har aldrig varit med om något liknande. Något stämmer inte ; vad är de ute efter ? Att förstöra förtroendet för Sjukvården ?? Min hälsning till Doktorn,i alla fall !
Anmäl kommentar
Även om dr inte blir fälld, så måste nog vård i livets slutskede granskas utifrån alla aspekter; medicinska, juridiska, mänskliga, ansvar.
Ingen vill väl ha en sådan här turbulens igen? Läkarförbundet kan inte blunda för detta.
Anmäl kommentar
Blir läkaren fälld kommer det att krävas ny praxis inom vården vid varje tillfälle smärtstillande medel ges i livets slutskede. Antagligen som ett skriftligt medgivande av närmaste anhörig.
Anmäl kommentar