Åtal orsakar intensiv debatt

Utan att på något sätt uttala mig i detta enskilda fall vill jag framföra att läkare har innehar tjänster som innebär ett stort förtroende från såväl samhälle som patienter och deras anhöriga. Att inneha förtroende innebär att "domen" kan bli hårdare för dessa personer än vad "domen" kan bli för människorsom inte innehar samhällets förtroende. Det finns således inte enbart plus förknippade med förtroende- och statusfyllda tjänster. Som patient/medborgare har man "rätt" att vara okunnig/"dum". Det har man inte på samma sätt som läkare.

Anmäl kommentar

Läkare 18:48

Sluta spekulera i juridik om du inte förstår det. Bortom rimligt tvivel är inte 99 %. Egentligen ska man inte försöka kvantifiera sådana begrepp överhuvud taget. Men om man gör det brukar man i doktrin snarare prata om 93-94 % (om jag minns rätt).

Ditt långa resonemang om uppsåt håller inte heller, orkar inte förklara varför, men det är helt fel. Läkare är lika kvalificerade att diskutera juridik som åklagare eller jurister i allmänhet ska föra komplicerade medicinska resonemang.

Hur det går i rättegången vet ingen. Hon kan frias eller fällas, vilket beror helt på tolkningen av de medicinska experterna och vittnesbevisningen. Det tråkiga är att det ser ut som att människor i vården redan har bestämt sig och kommer att se det som en stor skandal vad som än händer. 

Anmäl kommentar

Skulle hon fällas, vilket jag ser som bortom rimlig tvivel, är tingsrätten bara en hållplats till nästa instans Hovrätten, där det som jag ser det är omöjligt att tänka sig en fällande dom. Anna jurist, du vet ju att för att bli fälld i allmän domstol krävs ändå iaf 99%ig säkerhet och särskilt om den åtalade är en i samhället betrodd person och utöver det jobbar inom vården där döden redan är en väntad utgång med eller utna hjälp av läkaren, samt att hon är där ohh gör vad hon gör i sin yrkesutövning. DÅ kommer mycket att krävas för att ngn ska kunna säga att hon inte bara hjälpt till för en snabbare död utan haft uppsåtet att faktiskt döda. Det går inte att bevisa att barnet skulle ha överlevt om det inte fick den aktuella inj även om det skulle gå att få vittnen att ange att läkaren gett en inj, som sedan antas vara tiopental. OBS åklagaren har inte ngn alternativ brottsrubricering som ex vis vållande till annans död, där uppsåt inte krävs.
Åklagaren anser alltså att han kan bevisa uppsåt. Tycker han att det annars är ointressant, om det varit utan uppsåt? Ja kanske finns det en tanke bakom att brottsrubriceringen begränsats.
Kommer den här diskussionen att leda till att man som i vissa andra länder ser barn föda före en viss vecka som livsodugliga beroende på den för tidiga födseln och inte er dem hjälp för fortsatt liv. Det skulle kanske vara enklast och bäst. Ex vis Alla födda före v 26 får leva bara på egen kraft, och kan då förväntas dö mycket snabbt. 

Anmäl kommentar

Det är för fällande dom naturligtvis inte tillräckligt att rätten finner gärningspåståendet "sannolikt". Beviskravet är väsentligt högre än så: det ska vara ställt bortom rimligt tvivel att den åtalade förfarit precis såsom åklagaren påstår i gärningsbeskrivningen. I detta ligger bl.a. att åtalet ska ogillas om rätten finner att patienten rimligen kan ha avlidit av andra orsaker än vad som framgår av åklagarens gärningsbeskrivning. I den offentliga delen av förundersökningen finns inga uppgifter som sammantaget visar att den misstänkte gett barnet tiopental.

Anmäl kommentar

Rune: Vi har fri bevisvärdering vilket innebär att tex utom rimligt tvivel kan vara ett oerhört svagt resonemang. Som jurist är det underhållande att se att så många medicinare verkar tro att domstolarna har enorma beviskrav, vore det så skulle aldrig någon fällas. Domstolar gör heller aldrig anspråk på att fastslå sanningen utan prövar bara om ett gärningspåstående är sannolikt. Vad en domstol anser styrkt kan en annan inte anse styrkt. Därför som hovrätter och tingsrätter kan komma fram till helt olika domslut i samma mål. Dömandet sker av människor och människor tycker olika. Det är viktigt att komma ihåg detta för annars blir domstolarnas agerande obegripligt.

Anmäl kommentar

Jag har svårt att tro att folk minns smådetaljer av vad som hände. Jag arbetar mycket på intensivvårdsavdelning och hjärtintensiv och jag skulle inte för fem öre komma ihåg hur många uppdragna sprutor det fanns i en patientsal under t.ex. ett hjärtstillestånd för ett halvår sedan.

Anmäl kommentar

Det tråkia här är att de flesta verkar mer intresserade rätt sida vinner i prövningen än att sanningen om vad som faktiskt hände kommer fram. Naiv som jag är tycker jag detta är tragiskt.

Anmäl kommentar

Anna: För att rätten skall bifalla åtalet fordras att det inte finnns ett rimligt alternativ till åklagarens gärningspåstående. Gör det det så faller åtalet.

Anmäl kommentar

Till Postad av: Namn, 19:34, 4 februari 2010   

En åklagare behöver inte bevisa precis varenda steg i ett händelseförlopp. Min bedömning, som jurist med erfarenhet av allvarliga brottmål, är att den här bevisningen som presenteras i stämningsansökan leder till fällande dom i vilket fall som helst men det här fallet är ett specialfall, stora viktiga grupper i samhället har tagit parti för den åtalade, domstolen vill ha enormt mycket mer på fötterna för att fälla än vad den brukar kräva osv. Så jag tippar på en friande dom faktiskt.

Anmäl kommentar

"Om läkaren säger sig både a dragit upp pentothal i sprutan och själv kasserat detta har hon ett problem"

Hans jag förstår inte. Den som har problem är då åklagaren och den man borde tycka synd om. Det är visserligen även synd om läkaren. Men med tanke på alla miljoner hon kommer att få i skadestånd så är frågan hur synd om det är för henne.

Anmäl kommentar

"säger läkaren att hon inte gett det så har hon inte" - är detta ett axiom som gäller alla läkare eller bara den specifika läkaren i detta fall? Hur är det med andra yrkesgrupper?

Anmäl kommentar

Om läkaren säger sig både a dragit upp pentothal i sprutan och själv kasserat detta har hon ett problem. Återstår då att någon anhörig smuglat in pentothal och gett det i ett obevakat ögonblick. eller att en vårdpersonal i hemlighet dragit upp pentothal i en spruta och injicerat det - medan ingen såg det.

Anmäl kommentar

Jurist: Du menar väl "ja resp nej"???

Anmäl kommentar

Såvitt jag förstår har läkaren sagt att hon kasserat pentotale, så det kan ju knappast ha getts av någon. problemet är då analyssvaren, men de kan ju ha sin förklaring som framgått.

Anmäl kommentar

Innan fantasin skenar iväg hos somliga. Säger läkaren att hon inte gett det så har hon inte. Att anhöriga skulle gett det låter långsökt. Dessutom borde då läkaren sett att sprutan var tom. Fanns det tillräckligt med tiopental i sprutan överhuvudtaget för att ge detta provsvar. Enligt provsvaret hade man dragit upp tiopental till minst tio patienter.
Så troligen finns ingen mördare utan bara fria fantasier hos somliga. Om en patient kommer in med kramper ger man ofta tiopental. Under en MR måste man ge det då man måste ligga helt still. Inte journalfört visserligen slarvigt men vanligt då det är skarpt läge. Rätt svar = dålig journalföring felaktigt provsvar = ingen mördare. Verkligheten är sällan lika spännande som fantasin. Tråkigt dock att en god läkare ska behöva ta stryk för somligas behov.

Anmäl kommentar

Hur länge var läkaren på rummet om "någon annan" givet thiopental.Hur många anhöriga var det på rummet och varför skulle då de först med okunskap om läkemedelsnamn och biv först ge en spruta och sedan anmäla en läkare.Eller var det en usk eller ssk som "smög" sej in och gjorde det.Eller var det ingen alls.Barnet dog plötsligt och mätinstrumentet för koncbestämningar i blodet är inte tillförlitligt eller går inte att värdera på så små barn. Det börjar likna en Agatha christie-roman.Oavsett om läkaren är skyldig eller ej är det bra att man utreder det hela ordentligt.Expertis tas in för och emot.Hoppas att sanningen kommer fram för både läkare och anhöriga så att alla kan gå vidare.De har det säkert svårt allihop.

Anmäl kommentar

Tänker sammanfatta mina tankar rörande detta mål.

Jag har nu läst förundersökningen, med den erfarenhet jag har av sådana händelser måste jag säga att det är anmärkningsvärt vad som skett.

Det må finnas olika läger/sidor i denna fråga, ur en jurist perspektiv finns det bara ett.

I FUP går att läsa:

Överläkare P (rättsläkare) får in ett flickebarn som denne obducerar. P och Kemist G finner Tiopental i blodet på flickan, enligt dem 1000 ggr mängd som normalt skall finnas där. Som jurist går det inte att förstå sig på vare sig mängd/metod/ämne. När P kontaktar den misstänkte, säger denne att någon Tiopental har inte givits flickan.
Som jurist är man i högsta grad ovan att läsa journaler, det kan dock konstateras att Tiopental inte finns med i journalen.

Som jurist ställer man sig följande frågor:

Borde inte Tiopental antecknas i journalen? (oavsett om det är 1000 mg eller 1 mg)

Händer det att läkare glömmer att de ger så starka preparat?



Om svaren är NEJ resp.  JA, skall läkaren frias.

Anmäl kommentar

JC, jag håller med dig att det kommer att bli omöjligt att utesluta att någon annan var involverad. Det var förmodligen någon mörk figur i hörnets skugga som gjorde det har. Hoppas att de tar fast honom/henne. Det kan kanske rädda den åtalade men jag tror att allmänhetens förtroende för sjukvården lämnar inte rättegången oskadd.  Synd att allt det här kunde ha undvikits med god dokumentation. En dyr läxa för Astrid Lindgrens.

Anmäl kommentar

Av förundersökningen framgår det att den misstänkte dragit upp en spruta med tiopental och lagt den på ett bord som behovsmedicinering mot kramper. Hon förnekar dock att hon gett detta till barnet. Det utesluter inte att någon annan tagit sprutan och injicerat innehållet i barnets blod. Att någon annan skulle ha förfarit så kan anses mer eller mindre sannolikt. Men det är inte så osannolikt att rätten kan avfärda det. Och då faller åtalet.

Anmäl kommentar

Hur tänker åklagare Peter Claesson? Förmodligen så här: Sannolikheten för att någon annan än den misstänkte läkaren skulle ha gett patienten tiopental är så liten att man i praktiken kan bortse från den. Detta är åklagarens främsta tankefel. Det visar på en häpnadsväckande brist i logiskt tänkande och förståelse för hur människor beter sig. Det finns inga uppgifter i utredningen som sammantaget utesluter någon annan gärningsman än den misstänkte.

Anmäl kommentar

Det är dags att återupprätta åklagaren Elisabeth Brandt, förundersökningen har ju visat att hennes yttrande var riktiga!

"– Flickan fick i sig en vedertagen cocktail som används vid aktiv dödshjälp, säger åklagaren Elisabeth Brandt.

Anmäl kommentar

Åklagaren påstår att den misstänkte läkaren gett barnet tiopental med uppsåt att barnet skulle dö. Läkaren förnekar detta och påstår att hon inte gett tiopental utan en koksaltlösning. Åklagaren måste med andra ord kunna bevisa att det var tiopental, och inte koksalt, i den spruta som läkaren gav. Det som förekommer i den offentliga delen av förunersökningen utesluter inte att läkaren injicerade koksalt och att en annan person gett tiopental. Om tingsrätten tillämpar ett högt beviskrav så är det sannolikt att den misstänkte frias.

Anmäl kommentar

Förutsatt att uppmätningen av tiopental i kroppen är korrekt och att man kan anta att döden inträffat som följd av detta tiopental har antingen
1) ett fel begåtts inom ramen för den givna sjukvården, (dvs ungefär vad som journalförts), i klartext: man har givit fel läkemedel eller för mycket läkemedel
eller
2) någon har tagit flickans liv, avsiktligt eller oavsiktligt, utanför vårdens ramar.

Socialstyrelsen har uteslutit 1) vilket ju inte är så svårt, det är i stort sett bara att läsa journaler.
Återstår alltså 2). Detta skulle kunna ha gjorts av läkaren eller av någon annan som vistats i barnets närhet under den aktuella tidsperioden. Hjälpmedlet var i det här fallet tiopental men hade teoretiskt sett lika gärna kunnat vara en kniv.

Jag har svårt att förstå hur detta skulle kunna påverka övriga läkares inställning till palliation. Ingen hävdar ju att barnet fått tiopental för att inte lida medan det dog en naturlig död.

(Utan att vara alltför insatt i målet så är det svårt att tro att en läkare skulle riskera sitt eget samvete och sin frihet för en döende patient om hon inte hade mycket starka personliga bindningar till patienten alternativt är en fundamentalistisk eutanasianhängare. Men det är nog tingsrätten bättre på att bedöma.)

Anmäl kommentar

Jag menade att någon möjligen har en fördold/förtäckt agenda att piska "syndabocken" då patienternas (mödrarvård och vård av barnet) vård var så pass misslyckad och utfallet så pass allvarligt.  Finns inte begreppet "hidden agenda" i det svenska språket eller råder alltid saklighet och objektivitet? Jag har svårt att tro att det är farmakologiska underligheter eller moraliska frågor om dödshjälp som driver den rättsliga processen.

Anmäl kommentar

Nej - fallet handlar inte om feleller försummelser i sjukvården. Sådana frågor utreds av Socialstyrelsen. Målet handlar i stället om huruvida den misstänkte läkaren gett barnet tiopental med uppsåt att barnet skulle dö. Tingsrätten skall endast ta ställning till den frågan.

Anmäl kommentar

Visst handlar fallet om fel i sjukvården, (vilket familjen har genomgående utsätts för) bristande dokumentation, motsägelsefulla vittnesmål och bevismaterial, bemötande (citat i en läkartidning skriver att IVA-läkaren beskrev barnets pappa som "tjatig"), med mera.

Det ligger en hund begraven.

Anmäl kommentar

rune läk,jag tror faktisk att du har fel där. Det handlar om att en kedja av bevis där allt vägs samman.  Om beviskraven var så så höga som du tycks anse, skulle nog få fällas i domstol.

Anmäl kommentar

Frågan bör vara: Vilken rätt har patienten i vården? Kan någon svara på detta?

Med eller utan jurister,så är sjukvården till för patienten, alltså medmänniskan, och inte för staten. Medmänniskan ger mandat till makten att verkställa förutsättningarna för en fungerande sjukvård. Medmänniskan kan kräva upprättelse i en rättsstat. Medmänniskan kan faktiskt också be att få sin sak prövad i domstol.

Allt annat är och förblir fel! Detta måste även läkarna inse. Läkarna är inte bäst på juridik. Läkarna är bäst på sjukvård. Låt var och en sköta sitt. Klart det är rätt att åtala!

Men vad "lär vi oss av detta?" Att Sverige inte är en rättsstat? Att det finns frågor och debatter, som inte tål dagens ljus?
Om jurister, läkare och röstberättigade (den cyniska generationen exempelvis) samt politiker förespråkar aktiv dödshjälp i Sverige, så blir det så. Oavsett vad en och annan av oss pensionärer tycker. Men vi måste tåla debatten. Vi måste orka argumentera!

Anmäl kommentar

Den misstänkte läkaren uppger att hon inte gett patienten tiopental. Om detta är korrekt så har det ingen ingen betydelse för målet om någon annan gett patienten en dödlig mängd tiopental. Läkaren påstår att hon injicerat en koksaltlösning medan åklagaren påstår att hon injicerat tiopental. För fällande dom fordras bland annat att åklagaren kan UTESLUTA att någon annan person än den misstänkte läkaren gett patienten tiopental. Det kan bli en tuff match för åklagaren. 

Anmäl kommentar

Lindra, trösta och ommöjligt bota, det okommer att fortsätta att vara min ledstjänra.
kanske tur att jag nått pensionsåldern.
alternativet, som jag ser det är att vi tillåter aktiv dödshjälp.
År det månne detta som åklagaren vill gå till historien som att vara den som har satt igång debatten på allvar?
någon direkt nytta för sjukvården tror jag verkligeninte att han åstadkommit, snarare kommer ett antal patienter att få lida.
Men so what, de är ju snart döda och har ingen talan längre.

Anmäl kommentar

Vad spelar rätt och fel i vården för roll?

Patienten är inte till för vården, det är precis tvärtom. Detta är en attitydfråga!

Frågan bör vara: Vilken rätt har patienten i vården? Kan någon svara på detta?

Om jurister, läkare och vanliga medborgare (kan vara både läkare och jurister i och för sig) har olika definitioner av begreppen, är det klart att man inte ens kan samtala med varandra. Ett samtal förutsätter att man talar (och begriper) varandras språk, och vokabulär. Såvitt jag förstår har medborgaren, oavsett yrke, en skyldighet att följa lagen.

Det var rätt att åtala, den saken är helt klar. Oavsett utgången så kommer "vi att lära oss" av historien, som det brukar heta.

"Nu har vi lärt oss av detta, så nu går vi vidare...."
Hört det förr? Någon?
Vanligt förekommande inom stat, landsting och kommun.

Anmäl kommentar

Nedanstående resonemang (Namn 17:06) gäller också avstängning av respirator, stänger man av en respirator med avsikten att minska lidande är detta inte acceptabelt.

Som läkare INSER man då att patienten avlider och man gör sig skyldig till mord/dråp även om AVSIKTEN är att lindra.

Man får bara stänga av en respirator om formel hjärndödsdiagnostik genomförts eller man har en fyrkärlsangiografi som stöd.

Anmäl kommentar

Det är skillnad på etik och juridik...

Anmäl kommentar

Läkarförbundet och SFAI (Sveriges förening för anestesi och intensivvård) säger att detta rättsfall inte påverkar behandlingen av patienter på intensivvård och vid smärtlindring.

Dessa säger att det är läkarens intention med behandlingen som är avgörande dvs att lindra smärta, att rädda liv, får man negativa effekter av behandlingen (andningsproblem av morfin, hjärtarytmier av dopamin) och patienten avlider kan läkaren inte lastas för detta.

Detta är FEL, läkare varnas för att följa ovanstående.
Det räcker med att läkaren VET att läkemedlet KAN ha dessa effekter för att uppsåt skall uppstå och läkaren kan dömmas för dråp/mord.

Detta redogörs klart av  Lena Holmqvist, universitetslektor i straffrätt i dagens Läkartidning.
"– Men man får komma ihåg att uppsåt för en jurist inte behöver ha med avsikt att göra. Det räcker med att man insett vilken effekt handlingen skulle få och ändå genomför den, säger Lena Holmqvist."

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13694

Anmäl kommentar