Det blev trots allt en nyanserad debatt om ett infekterat ämne när Dagens Medicin ordnade en debatt med rubriken Hyrläkare – vän eller fiende?

En som inte tvekade om svaret på den frågan var hyrläkaren Helena Willes.

– För mig är det självklart att vi är räddande änglar.

Hon är allmänläkare och arbetade många år som anställd på vårdcentral. Men när den alltför höga arbetsbelastningen och de ständiga organisationsförändringarna blivit övermäktiga, tog hon efter stor vånda klivet att bli ”dyrläkare” som hon kallar sig.

– Min erfarenhet är att fördelarna med hyrläkare överväger. Vi kortar patienternas väntetider och kan se på deras problem med nya ögon, sade Helena Willes, som arbetar på Rent-a-doctor.

För den månghövdade skaran åhörare som lockats till debatten pekade hon på flera vinster med sin nya roll. All arbetstid går till patientarbete eftersom man inte måste gå på möten eller ta ställning till organisationsfrågor. Dessutom får man en skälig ersättning och mer fritid.

– Förhoppningen är att kollegorna får sådana arbetsvillkor att det inte längre finns något behov av oss, sade Helena Willes.

Men det saknades inte åsikter om nackdelarna med hyrläkare. Försämrad kontinuitet var ord som återkom flitigt i debatten.

– Den lägre kontinuiteten gör att uppföljningen faller mellan stolarna och att läkemedelshanteringen sköts med vänster hand, om den sköts alls, sade Eva Jaktlund, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, som dock poängterade att felet inte behöver vara hyrläkarens utan bero på förutsättningarna.

Hon var en av dem som var mest kritisk. Hennes egen vårdcentral har lyckats vända trenden från att ha varit beroende av hyrläkare till att numera klara sig med enbart anställd personal. Det handlar om att erbjuda drägliga arbetsvillkor, svarade hon när moderator Mikael Nestius, Dagens Medicins chefredaktör, frågade om framgångsreceptet.

Debatten kom mycket att handla om själva grogrunden till hyrläkarsystemet - läkarbristen, även om det rådde delade meningar om någon sådan alls existerar eller om det bara handlar om en snedfördelning av läkare över landet och mellan specialiteter.

Många ansåg dock att det i dagsläget när mindre orter har stora problem att rekrytera inte skulle fungera utan hyrläkare. Fast de ska endast användas för att fylla luckor vid arbetstoppar och sjukfrånvaro, det var alla eniga om – till och med Stig Engcrantz, vd för hyrläkarföretaget Dedicare. Han förnekade bestämt att bemanningsföretagen slår mynt av den rådande bristsituationen.

– Vi ska stå för högst 1-3 procent av bemanningen. En för stor läkarbrist är inte önskvärt för oss heller.

Hyrläkarna kan också bli något av ett arbetsmiljöproblem, menade Margareta Petrusson, personaldirektör i Landstinget Gävleborg, som hyrt in många läkare de senaste åren.

– Det är inte alltid så roligt om det hela tiden kommer nya medarbetare som ska läras upp. Dessutom ger de högre kostnader eftersom vi vet att hyrläkare tar fler prover, även om kostnaderna även minskar av att vi inte behöver stå för vidareutbildning och liknande, sade hon.

Helena Willes tyckte att hon oftast blir väl bemött på nya arbetsplatser, även om reaktionerna på hennes val att bli hyrläkare har varierat.

– Vissa säger grattis, en del tycker att jag säljer mig. Men de flesta är uppskattande eftersom jag underlättar deras arbetssituation.

En kvinnlig hyrläkare i publiken kände dock inte igen sig i den bilden.

– Ibland har jag knappt blivit insläppt genom dörren, sade hon.