Isolerat högt blodtryck vid mätning på mottagning som inte motsvaras av förhöjt tryck vid 24-timmarsregistrering är väl studerat, men det finns ingen konsensus om det kliniska värdet av sådana iakttagelser. Det omvända fenomenet - normalt blodtryck vid mätning på mottagning i kombination med förhöjt blodtryck vid långtidsregistrering - är inte lika väl studerat. Forskare från Uppsala universitet studerade data från 578 män i åldern 70 år. Männen följdes upp efter i genomsnitt 8,4 år. Ingen av dem behandlades för högt blodtryck när studien inleddes. 72 kardiovaskulära händelser inträffade under uppföljningstiden, vilket motsvarar 2,37 per 100 personår. När forskarna justerat för serumkolesterol, rökning och diabetes medförde isolerat högt blodtryck dagtid (högre tryck än 135 mm Hg systoliskt och 85 mm Hg diastoliskt) vid 24-timmarsregistrering 2,8 gånger högre risk för en hjärt-kärlrelaterad händelse jämfört med normalt blodtryck både vid mätning vid motttagningen och långtidsregistrering. Som gränsvärde för högt blodtryck vid mottagningen användes 140 mm Hg systoliskt tryck och 90 mm Hg diastoliskt. Förhöjt blodtryck vid båda mätningarna innebar 2,9 gånger ökad risk. Båda riskökningarna var oberoende av varandra. En ökning med en standardavvikelse av det systoliska trycket vid registrering under hela dagen innebar en riskökning med 47 procent, en riskökning som var oberoende av systoliskt tryck uppmätt vid besök på mottagningen.

Sten Erik Jensen