När vi träffar Göran Hägglund i hans rymliga hörnrum på socialdepartementet återstår det två veckor till kristdemokraternas extra riksting. Ett riksting där hans framtida öde kommer att avgöras. Allt talar dock för att Göran Hägglund kommer att besegra sin rival Mats Odell och bli omvald som partiledare.
Trots att det har stormat en del de senaste månaderna upplever Göran Hägglund inte att han har blivit ifrågasatt i sin roll som socialminister.
– Även från dem som är kritiska i partiet får man höra att Sverige aldrig har haft en bättre socialminister och att jag gör ett fantastiskt arbete som socialminister innan de sedan kritiserar mig på andra områden.
Har kritiken mot dig fått dig att tänka någonting kring dig själv som ledare?
– Det gör jag varje dag. Den ledare som slutar fundera på hur man fungerar och hur man kan bli bättre kommer ganska snart att upphöra att vara ledare.
Vad har du lärt dig av dina funderingar?
– Dels handlar det om att låta saker och ting ta tid, också när man själv vill åstadkomma förändringar snabbt. Att människor mognar i ställningstaganden i olika hastighet. Och det gäller att ge tid för en sådan process.
Sedan Göran Hägglund tillträdde som socialminister har det blivit allt fler överenskommelser mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, på vårdområdet.
– Det är inte en slump utan det beror på att vi har funnit att det här är ett väldigt effektivt sätt att arbeta.
Det innebär att makt har flyttats från myndigheterna till regeringen. Enligt Göran Hägglund har denna förflyttning av makt varit nödvändig.
– För att ta itu med de uppenbara problem som vi har haft på olika områden behövde vi hitta nya vägar när de gamla myndighetsrutinerna inte var de mest verksamma medlen.
En bärande ingrediens i överenskommelserna mellan regeringen och SKL har varit stimulanspengar i belöning till de landsting som lyckas nå regeringens mål. Från S-styrda landsting har det kommit kritik mot att regeringen har förvandlat sjukvården till en enda stor tävling. Men Göran Hägglund försvarar tävlandet.
– Vi har en roll att spela för att driva på utvecklingen och för att åtgärda de problem som patienterna ser och möter i sin vardag. Att avstå från att knyta överenskommelser till en morot tror jag skulle göra att utvecklingen skedde långsammare. Resultaten talar sitt tydliga språk, det är det här som ger effekt.
När Göran Hägglund blickar tillbaka på 2011 ur ett sjukvårdsperspektiv nämner han minskad dödlighet i hjärtinfarkt och stroke, ökad tillgänglighet i vården och minskade vårdköer som det han gläds mest över. Inför 2012 lovar han att arbeta för att minska regionala och socioekonomiska skillnader i vården.
Vårdvalet i Stockholm har fått kritik för att ersättningssystemet för vårdgivarna inte tar hänsyn till socioekonomiska faktorer, vad tycker du om det?
– Jag tror att det är klokt att landstingen själva beslutar om ersättningssystemen och de ska göra det efter det som de vill åstadkomma. Ett av de viktigaste målen måste vara att alla personer oavsett socioekonomiska förhållanden får den vård som är ändamålsenlig för dem själva. Och här kan vi ju se att vårdvalet har bidragit till att personer som kommer från områden som har en lägre socioekonomisk status går till doktorn mer än vad de gjorde tidigare.
Ett annat löfte inför 2012 är att skapa en bättre struktur för vårdens myndigheter.
Stefan Carlsson har lovat radikala förslag när han presenterar sin utredning i april, vågar du fatta radikala beslut om vårdens myndigheter?
– Vi är beredda att göra kloka förändringar som är stora eller små beroende på hur de här förslagen ser ut. Vi är beredda att förändra organisationen på ett sådant sätt att vi åstadkommer ännu bättre resultat i vården.
Är det för många kockar i soppan i dag?
– Ja, det är det, det finns för många vårdmyndigheter.