Under de första åren på 2000-talet drabbades hundratals barn i asylsökande familjer av uppgivenhetssymtom. Problemet fick stor uppmärksamhet och ledde bland annat till att regeringen tillsatte en nationell samordnare för att kartlägga omfattningen.
Situationen stabiliserades efter 2006, i takt med att de drabbade familjerna beviljades uppehållstillstånd.
Nu larmar svenska barn- och ungdomspsykiatrer om att antalet drabbade på nytt ser ut att öka. På barn och ungdomspsykiatriska kliniker runt om i landet vårdas åter asylsökande barn med djup uppgivenhet och stark motorisk påverkan. Många av dem kommunicerar inte med omgivningen och behöver sondmatning.
– Precis samma sak upprepas igen. Jag har ett nytt barn som ligger här som patient, och jag har hört flera kollegor som har sett sådana här barn igen. Det gör mig orolig, säger Lars Joelsson, ordförande för Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri och verksam vid Strömstads sjukhus, till Dagens Medicin.
Tillsammans med Torgny Gustavsson från föreningens flyktinggrupp har han skrivit till Socialstyrelsen för att göra myndigheten uppmärksam på situationen.
– Vi skulle vilja att Socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet tar tag i det här och undersöker problemet. Hur många barn är det egentligen?
Lars Joelsson hade flera apatiska flyktingbarn som patienter under den förra vågen och såg ett tydligt mönster. Barnen blev apatiska när familjerna fick beslut om utvisning och tillfrisknade när de beviljades uppehållstillstånd.
Nu vill han ha igång en diskussion om hur de asylsökande familjerna behandlas av samhällets instanser.
– Det här kan inte bara vara sjukvårdens ansvar. Från politiskt håll måste man se att när man fattar beslut om att utvisa de här barnen får det sådana här konsekvenser. Regeringen, Socialstyrelsen och Migrationsverket måste agera tillsammans och fundera på hur vi ska kunna hjälpa dem.