– Trots att det finns tydliga nationella riklinjer är det lite slående hur stor variationen är när det gäller i vilken omfattning vissa åtgärder görs i olika delar av landet. Andelen patienter med tjocktarmscancer som genomgår så kallad multidisciplinär konferens varierar till exempel mellan 20 och 89 procent i landstingen, säger Göran Zetterström, utredare på Socialstyrelsen och ansvarig för den nya rapporten.

Han och hans kollegor har utvärderat hur sjukvården lever upp till de så kallade kvalitetsindikatorer som angavs i de nationella riktlinjerna för bröst-, prostata- och tjock- och ändtarmscancer från 2007.

Bäst i klassen är bröstcancersjukvården som i stor utsträckning lever upp till de nivåer som Socialstyrelsens experter anser är rimliga.

– Men det finns förbättringpotential, till exempel att man kan minska antalet omoperationer för att analys av operationsprepat visar att det finns kvar cancer i bröstet, säger Göran Zetterström.

När det gäller prostatacancer är landstingen generellt sämre på att leva upp till önskvärda nivåer. Socialstyrelsen lyfter till exempel fram att fler patienter borde genomgå skelettundersökning för att hitta eventuella metastaser hos patienter med högrisktumörer.

Vidare borde fler patienter med lågrisktumörer genomgå så kallad aktiv monitorering och fler patienter med mellanrisk- och högrisktumörer borde genomgå botande behandling med strålning eller kirurgi, anser experterna.

Vid tjock- och ändtarmscancer pekar rapporten på att sjukvården har förbättrats på flera områden under de senaste åren.

– Landstingen kan dock förbättra vården ytterligare genom att bedöma alla patienter med multidisciplinär konferens både före behandlingsstart och efter operation. Fler patienter skulle också kunna ingå i behandlingsstudier, säger Göran Zetterström.

Socialstyrelsen har också analyserat socioekonomiska skillnader i cancervården. Och inte överraskande hittade man flera belägg för att resultaten generellt är något sämre för personer med lägre utbildning jämfört med patienter med högre utbildning.

Detta var särskilt tydligt vid tjock- och ändtarmscancer, där skillnaderna fanns vid samtliga undersökta kvalitetsindikatorer. Här fick patienter med lägre utbildning även i lägre utsträckning rekommenderade behandlingar och diagnostiska åtgärder. Ändtarmscancer opereras till exempel om i högre utsträckning på grund av komplikation hos lågutbildade än hos högutbildade. Och när högutbildade opereras för tjocktarmscancer går tarmen i lägre utsträckning sönder.

– Varför just tjock- och ändtarmscancer sticker ut vet vi inte. Det fanns liknande olikheter vid de andra två diagnoserna. Lågutbildade män som har högrisk prostatacancer genomgår till exempel i lägre utsträckning skelettundersökning för att hitta eventuella metastaser. Men skillnaderna är generellt inte lika tydliga vid bröst- och prostatacancer, säger Göran Zetterström.

Nu vill Socialstyrelsen se åtgärder för en mer jämlik sjukvård.

– Vår utvärdering visar att sjukvården måste ta hand om patienter med lägre utbildning på bättre sätt, till exempel genom att öka tillgången till diagnostik och behandling men också genom olika stödjande åtgärder för att patienterna ska komma mer till rätta i vården, säger Göran Zetterström.

Vad som är orsaken till de socioekonomiska skillnaderna har Socialstyrelsen inte gått in på i den nu aktuella rapporten. Tidigare forskning på området har dock pekat på att patienter med lägre utbildning generellt söker sjukvård senare och är skörare med flera andra sjukdomar.