I dag är en gastric bypass-operation den överlägset bästa behandlingen mot typ 2-diabetes. I genomsnitt botas 85 procent av patienterna – ofta mycket snart efter ingreppet, innan de hunnit gå ned i vikt.
Enligt forskare i Lund är det långt ifrån utrett vad detta beror på. Allmänt anses en ökad utsöndring av det insulinstimulerande hormonet GLP-1 spela en viktig roll i sammanhanget.
am när något sägs alltför tvärsäkert. Det kan finnas någon i dag okänd faktor som visar sig ha stor betydelse, säger Nils Wierup, docent i experimentell endokrinologi vid Lunds universitet.
Forskarna vill operera ungefär 30 grisar. Hälften av dem ska få fett- och kolhydratrik kost och utveckla typ 2-diabetes. Resten får en mer balanserad kost.
När grisarna är sju månader ska de gastric bypass-opereras, men endast till hälften. På detta sätt kan forskarna studera vilken betydelse tarmen respektive magsäcken har för ingreppets effekt.
Vid ingreppet behåller den bortkopplade magsäcken sin blodförsörjning. Forskarna vill nu studera vad det innebär.
I magsäcken bildas ghrelin, ett aptitstimulerade hormon vars nivåer i blodet minskar efter gastric bypass. Andra hormoner som kan vara intressanta i sammanhanget är till exempel GIP, ett hämmande hormon med påverkan på bland annat blodcirkulationen, och GLP-2, vars effekter egentligen inte är utredda.
Därför kommer forskarna att ta blodprover på grisarna i samband med ingreppen både när grisarna fastar och vid olika tidpunkter efter måltider.
Men att mäta hormonnivåer via blodprov ger endast en halv bild, anser Jan Hedenbro, docent och obesitaskirurg vid Skånes universitetssjukhus i Lund.
– Det visar endast hur mycket hormoner det finns per milliliter blod – inte hur mycket hormoner som faktiskt produceras och inte heller hur mycket som förbrukas.
Därför kommer forskarna även att ta vävnadsprover från tarm, magsäck, lever och bukspottkörtel i samband med ingreppen, för att få veta hur många hormonproducerande celler varje organ har. Även blodtillförseln till dessa organ ska undersökas.
På sikt kan projektet i bästa fall mynna ut i nya behandlingar mot typ 2-diabetes. I dag finns GLP-1-analoger på marknaden, och det kan finnas fler hormoner att utnyttja för behandlingar.
Det är också möjligt att projektet kan ge underlag för en mer exakt kirurgi, där fetma opereras på ett visst sätt och patienter med typ 2-diabetes på ett annat.
– I dag opererar vi inte alls patienter med diabetes om de inte har viktproblem. Det är möjligt att vi får kunskaper för en skräddarsydd kirurgi för flera grupper av patienter, säger Jan Hedenbro.
Annika Lund