När Gunilla Bolinder, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, inledde ett välbesökt symposium om sociala medier avslöjade hon att hon inte är någon större entusiast av fenomenet.
– Jag är inte med på Facebook eller några communities och jag är nästan fientlig till de nätdagböcker som mina barnbarn använder, sade hon.
Ändå kunde hon presentera en mängd exempel där sociala medier utgör stora möjligheter för vårdanställda och forskare. Hon nämnde bland annat en blogg där barnläkare i avidentifierad form beskriver patientfall, och en facebookgrupp för att fler ska ge blod.
Gunilla Bolinder talade också om de ändrade strukturer som sociala medier medför.
– Gränser mellan arbete och fritid suddas ut. De suddar också ut gränserna mellan läkare och patienter, sade hon och syftade på att patienter i dag ofta är mycket kunniga om sina sjukdomar.
Läkaren Jonas Klang talade vid samma symposium om att twittra. Ännu är det få läkare som twittrar i Sverige, berättade han.
För att visa hur Twitter fungerar skickade han ut en hälsning från publiken till sina följare på Twitter. Snart hade han fått svar som ”Hejhej alla vitrockar!”. En åklagare hälsade tillbaka att läkare måste fotografera när de möter patienter som har blivit utsatta för misshandel. Beskrivningar av hur patienten ser ut håller inte i rätten när två år har förflutit, förklarade åklagaren, och fick på så vis ut ett viktigt budskap till åhörarna i publiken genom Twitter.
Jonas Klang beskrev Twitter som en motsats till Facebook. Medan Facebook går ut på att hålla kontakt med gamla vänner går Twitter ut på att skapa nya kontakter.
Katrin Hruska, ST-läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, har valt att ägna sig åt en annan sorts sociala medier.
- Jag twittrar inte och jag är ingen bloggare. Mitt fokus har varit att skapa ett nätverk för akutläkare, sa hon.
Hon berättade att hon först försökte göra mailinglistor till akutläkare i Stockholmsområdet. Det visade sig snart vara svårt att få rätt e-postadresser från sjukhusen eftersom ST-läkare inom området ofta byter sjukhus.
I stället skapade hon då ett nätverk med hjälp av sajten Meduniverse. Till skillnad från Twitter är det ett slutet nätverk där man kan ställa in vilka som har tillgång till diskussionerna. Katrin Hruska lyfte fram forumets möjligheter för att sprida information och starta diskussioner och debatter, men också för att planera fysiska möten.
Konsulten Britt-Marie Lindblad talade om hur sociala medier används av patienter. Hon konstaterade att patienter vill veta allt om sin sjukdom, utbyta erfarenheter och är intresserade av forskning.
Hon berättade att patienter som bloggar ofta blir kontaktade av journalister, läkare, sjuksköterskor och politiker som vill veta mer. Genom kontakt med exempelvis en politiker kan bloggaren vara med och påverka viktiga beslut. Britt-Marie Lindblad framhöll bloggar och nätverk som ett komplement till patientföreningar och en möjlighet för patienter att bli mer välinformerade.
Gunilla Bolinder underströk att symposiet fokuserat på de positiva aspekterna av sociala medier. Hon nämnde bland annat suicidråd över nätet som ett exempel på motsatsen. Och Jonas Klang såg det också som problematiskt att twittra som läkare, eftersom hans vardag innefattar både känsliga och sekretessbelagda uppgifter.