Samma dag som Anders Behring Breivik får sin dom i Oslo tingsrätt, höll den norske traumakirurgen Pål Aksel Naess ett föredrag om arbetet på Ullevåls sjukhus i Oslo med att ta emot skadade från regeringshögkvarteret och Utøya.
Han inledde med att påminna den välfyllda salen med åhörare från hela kirurgsverige om att vara beredda på att det mest osannolika kan inträffa.
– Man kan vara helt säker på att det som man inte förväntar sig - det kommer att ske. Även i ett annars fredligt land.
När omfattningen av katastrofen började stå klar för sjukhuspersonal infann sig en känsla av panik, som dock snabbt förbyttes i febril aktivitet, berättade Pål Aksel Naess. För att bereda plats för de skadade utrymdes hela akutmottagningen på en kvart, och efter 45 minuter hade man fått fram 15 respiratorplatser på sjukhuset.
Under ett lopp av 19 minuter inkom sju personer som skadats av bomben i regeringskvarteren, och två och en halv timme senare började offren från Utøya att anlända.
För att undvika kaos och stress försökte man intala personalen att arbeta med varje patient precis som om det bara handlade om en enstaka olycka, och försöka tänka bort omfattningen av katastrofen.
– Det var viktigt att ge beskedet att de skulle göra exakt samma sak som vanligt och glömma omständigheterna runtomkring. Dem fick någon annan ta hand om, sa Pål Aksel Naess, och berättade att personalen på Ullevål är väl tränade eftersom de tar emot traumafall dagligen.
Kapaciteten räckte till att max sex operationer kunde pågå samtidigt, och de första 15 timmarna opererades totalt 16 patienter. Pål Aksel Naess var dock självkritisk: Kanske hade fler patienter kunnat opereras i ett tidigt skede.
– Vi var kanske för restriktiva. Vi valde att avvakta med vissa patienter eftersom vi inte visste hur många vi skulle få in. Vi behövde också tänka på att inte slita ut personalen.
Detta lär dock ha varit ett marginellt felsteg. Den norska sjukvården har över lag fått stort beröm för hanteringen av skadade, och Pål Aksel Naess pekade ut några av orsakerna.
Flera gånger framhöll han vikten av ett väl fungerande triage-system, det vill säga hur patienterna sorteras och prioriteras beroende på skadenivå.
Ullevåls sjukhus, som är traumacentrum i den aktuella delen av Norge, behövde bara ta emot de allra svårast skadade patienterna medan de med lindigare skador dirigerades till bland annat Oslos så kallade skadelegevakt.
En stor del av triageringen gjordes av ambulanspersonal och anestesiläkare redan på skadeplatsen, vilket medförde att personalen på Ullevål inte behövde ägna tid åt att sortera patienter utan kunde lägga all tid på traumakirurgi.
Även här gällde principen ”business as usual”. En framgångsfaktor var att man följde exakt samma triagesystem som till vardags, och inte började skicka svårt skadade traumapatienter till mindre sjukhus som inte har samma traumakompetens, enligt Pål Aksel Naess.
– Det är väldigt intressanta tankar och jag tror att vi i Sverige kommer att få tänka om en hel del. Vi har mycket att lära, framför allt när det gäller triageringen, kommenterade Louis Riddez, som är ansvarig för traumavården vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna och som ordnade föreläsningen tillsammans med kollegan Per Örtenwall från Göteborg.
Trots att attentaten skedde mitt i semestertider var det förhållandevis lätt att mobilisera personal, och att den extrema situationen framkallade en särskild mobilisering, berättade Pål Aksel Naess och lade skämtsamt till:
– Även i det socialdemokratiska Norge kunde man säga: gör detta - och så gjorde de det! Det fungerade i några veckor, sen gick det tillbaka till det normala, sa han och lockade publiken till skratt.
Läs mer om Kirurgveckan i länkarna till höger.