En majoritet av plaggen som försvinner, 60 procent, är personalkläder, som bussaronger, byxor och rockar. En del kastas fel och hamnar i soporna, annat ligger i personalens skåp under lång tid och regi­streras då som svinn.

– Vi måste ha rotation på kläderna.­ Om ett plagg inte återgår till tvätten inom 90 dagar registreras det som förlorat, säger Jane Holm, textil­controller på Karolinska universitetssjukhuset.

Hon gissar att det bakom de låsta­ dörrarna i personalskåpen i omklädningsrummen ligger en hel del kläder som personal glömt eller lagt på hög, och som därför registrerats som saknade.

Klädsvinnet i Stockholms läns landsting, med både patient- och personalplagg, beräknas uppgå till 10 miljoner kronor om året. Det är en kostnad som avdelningarna och mottagningarna får stå för. Eftersom alla plagg har små insydda chip i sömmarna kan tvätten se varifrån plagget försvunnit och skicka räkningen till rätt ställe.

Enbart från akuten på Karolinska i Solna försvinner runt 200 blåa mjukisbyxor när patienter får dem med sig hem då de egna är blodiga eller trasiga. I andra fall har patienterna på sig sjukhuskläderna när de åker till andra vårdinrättningar.

– Inom äldrevården på Dalens sjukhus finns säkert gott om landstingskläder, tror Jane Holm.

För att få ner kostnaden för ­svinnet av patientkläder, framför allt byxor, som ska ersättas med 96 kronor,­ vill Jane Holm införa särskilda hemgångskläder.­ Dessa är av sämre kvalitet än patientkläderna­ och kostar därför mindre. I dag finns de i ett set med gröna mjukis­byxor, en t-shirt, trosor och strumpor.­

– Men jag vill dela på setet och köpa byxorna separat för en tjuga. Det skulle få ner kostnaderna för svinnet av patientbyxor, säger Jane Holm.