– Det har funnits lite av en uppgivenhet på det här området, att det ändå inte hjälper. Den litteraturgenomgång som nu görs visar att det är meningsfullt, och kostnadseffektivt, att främja goda levnadsvanor - men att man behöver kunskap om hur, säger Margareta Kristenson, professor i socialmedicin och folkhälsovetenskap vid Linköpings universitet.
Hon är sakkunnig i arbetet med riktlinjer för levnadsvanor, som diskuterades på stämman i går, torsdag.
En orsak till att myndigheten nu lyfter fram levnadsvanor är att det är stora skillnader över landet hur aktivt sjukvården jobbar med sjukdomsförebyggande insatser.
De nya riktlinjerna blir unika på så sätt att de går tvärs över alla diagnosgränser och är riktade till hela sjukvården. Målet är att ge läkare och annan vårdpersonal svart på vitt vilka metoder som fungerar bäst för att påverka patienter att välja sundare vanor på fyra områden: matvanor, fysisk aktivitet, tobak och alkohol.
Riktlinjerna är speciella också på så sätt att de går ut på att inte bara förändra beteendet i sjukvården, utan också hos patienterna – vilket kan ses som ett intrång i den personliga integriteten.
– Men det handlar inte om att övertyga patienter på ett paternalistiskt sätt att ändra på sina liv, utan om att erbjuda hjälp, säger Kerstin Nordstrand, projektledare för riktlinjerna på Socialstyrelsen.
Margareta Kristenson påpekar att det vore oetiskt att inte informera om vad man själv kan göra för att minska risken för sjukdom.
– Det visar sig också att patienterna vill få dessa råd i betydligt högre omfattning än de ges.
Att det är viktigt att ge råd om levnadsvanor har förvisso tagits upp i tidigare riktlinjer. Nu handlar det om hur detta ska ske, vilka interventioner som behövs för att hjälpa människor att ändra beteende i olika situationer.
– Vi utgår från hela livscykeln, från fostret och den gravida kvinnan, till den vuxne rökaren som ännu inte har någon sjukdom, till patienten som har en sjukdom relaterad till rökning, berättar Kerstin Nordstrand.
Med hjälp av prioriteringssiffror ska riktlinjerna tydliggöra vilka åtgärder som fungerar bäst. När hjälper ett enkelt råd – och när krävs ett mer omfattande rådgivande samtal, eller mer kvalificerade interventioner?
Riktlinjerna väntas vara färdiga om ungefär ett år.
– Jag hoppas att det ska bli lika självklart att efterfråga levnadsvanor som att ta reda på vilka mediciner patienten äter, säger Margareta Kristenson.