Totalt har cirka 16 000 barn från åtta länder, varav 1 800 från Sverige, deltagit i studien, Idefics. Barnens kroppsmasseindex, BMI, och kroppsmått har kartlagts och studerats i förhållande till blodtryck, kolesterolsammansättning och insulinresistens.
Enligt Staffan Mårild, överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg och en av forskarna bakom studien, är det först på senare år som man börjat titta efter sådana riskmarkörer hos så små barn.
– Vi ser signifikanta skillnader mellan barn som är normalviktiga och de som är feta. Det finns en anhopning med flera avvikelser samtidigt hos barn med övervikt och fetma. Slutsatsen man kan dra är att fetmans påverkan på hälsan börjar redan tidigt i livet, säger han.
Däremot tror Staffan Mårild inte att det behöver betyda att överviktiga barn är dömda för all framtid.
– Troligtvis går detta att påverka. Syftet med studien är att uppmärksamma föräldrarna på riskerna för framtida ohälsa så att de kan ändra sina barns vanor, säger han.
Hittills har Staffan Mårild tittat närmare på tre av de klassiska riskmarkörerna för hjärt-kärlsjukdom.
Den första är blodtryck. De normalviktiga barnen hade ett värde på omkring 100/63 mmHg medan de med fetma låg på i genomsnitt 110/67 mmHg. Den andra är kvoten mellan triglycerider och HDL-kolesterol, det så kallade goda kolesterolet. De normalviktiga hade en signifkant lägre kvot än barn med fetma. Den tredje riskmarkören är insulinresistens. För att mäta den används en metod som kallas homeostasis model assessment, Homa. Nivån för de normalviktiga låg på ett värde strax under 1 medan barnen med fetma låg på 1,7.
– De förändringar man ser hos barnen är fortfarande mindre än dem man ser hos vuxna med fetma. Sådana här avvikelser utvecklas sannolikt gradvis med åldern. Men det är ett begynnande embryo som ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar och diabetes, säger Staffan Mårild.
Idefics är ett stort europeiskt forskningsprojekt om barns hälsa och livsstil. Studien är femårig och påbörjades 2006. Åtta länder, från Cypern i söder till Sverige i norr, är med.
De första resultaten har visat på stora skillnader mellan länderna, där fetma var vanligast i söder och avtog norrut. 19 procent av pojkarna i Italien var feta medan motsvarande siffra i Sverige låg på 2 procent.
I det sammanhanget kan det verka som att barnfetma inte är något stort problem i Sverige. Nyligen kom också en studie från Umeå universitet som visade på att fetman bland fyraåringar har minskat.
Men Staffan Mårild framhåller att minskningen som visades i den studien var relativt liten. Andelen barn med fetma är fortfarande hög jämfört med 1980-talet då barnfetman låg på endast 0,5 procent.
Fetma är inte heller jämnt fördelat i befolkningen.
– Föräldrar med högre utbildning och högre socioekonomiskt status har blivit mer medvetna om hälsoriskerna vid övervikt och fetma. BMI följer en väldigt tydlig socioekonomisk gradient där barn med låg socioekonomisk status har högre BMI och därmed ökad risk för att utveckla sjukdom. I vissa stadsdelar i Göteborg och Stockholm är siffran på barnfetma uppe i 10 procent, säger han.
Andrea Björkman