Resultaten är kända sedan i maj förra året och blev då mycket omskrivna. En fas 2-studie visade hoppingivande resultat för läkemedlet, men de har alltså inte kunnat bekräftas i den avgörande fas 3-studien.
Den som drabbas av diabetes typ 1 har ofta antikroppar riktade mot proteinet GAD65, som finns i de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Diamyd är ett vaccin baserat på GAD-alum, en form av GAD65, och tanken var att vaccination av personer som just fått sjukdomen skulle fördröja nedbrytningen av betacellerna. Men i den senaste studien med 334 patienter mellan 10 och 20 år konstateras att halterna av C-peptid, ett mått på insulinproduktion, inte påverkades signifikant efter 15 månader.
Studierna har letts av Johnny Ludvigsson, professor emeritus vid Linköpings universitet. I artikeln som nu publiceras i tidskriften New England Journal of Medicine frågar han och de övriga forskarna sig varför fas 3-studien misslyckats med att visa en statistiskt säkerställd effekt.
En förklaring som de lanserar är att effekten kan vara årstidsberoende. De deltagare som vaccinerades i mars och april – den period då deltagarna i fas 2-studien vaccinerades – fick ett positivt resultat. En annan förklaring kan vara att svininfluensavaccinering pågick när studien genomfördes – de som inte vaccinerades mot influensan inom 150 dagar svarade bättre på GAD-behandlingen. Pojkar fick dessutom större effekt än flickor, poängterar forskarna.
– Vi har inte alls gett upp, utan tror fortfarande på att GAD-alum kan visa sig bli en viktig del både när det gäller att förebygga och behandla typ 1-diabetes, säger Johnny Ludvigsson i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Läs abstract: