Flera apparater har de senaste åren lanserats för så kallad kontinuerlig glukosmätning, där en sensor under huden indikerar blodglukosnivån i realtid. Flera studier har också visat att sådan mätning kan gynna blodsockerkontrollen hos svårbehandlade patienter med typ 1-diabetes.
Enligt franska forskare har det dock funnits frågetecken för om mätarna fungerar lika bra i den kliniska vardagen som i de vetenskapliga studierna, som oftast varit relativt korta och där användningen av apparaterna varit hårt uppstyrd.
Men de farhågorna verkar ha varit ogrundade enligt en ny randomiserad studie som forskarna gjort.
I studien lottades 197 patienter med svårkontrollerad typ 1-diabetes till tre grupper där glukosmätningen utfördes på olika sätt:
- Patientstyrd användning av kontinuerlig glukosmätare. Deltagarna uppmanades att använda mätarna fortlöpande under hela studiens gång men framför allt under perioder då blodsockermålen inte nåddes.
- Deltagarna använde kontinuerlig glukosmätare efter mer strikta anvisningar från sina läkare. Under de första tre månaderna uppmanades patienterna att använda mätarna ungefär halva tiden. Därefter instruerades de att trappa upp användningen om blodsockermålen inte uppnåddes eller om de drabbats av hypoglykemier.
- Konventionell blodsockermätning med teststickor.
Efter ett år hade patienter i båda grupperna som använde kontinuerlig blodglukosmätning fått ungefär lika stor sänkning av det långsiktiga blodsockret HbA1c.
Åtgången av sensorer var dock 34 procent lägre i gruppen där användningen var mer styrd av läkarna, vilket enligt forskarna gör detta tilvägagångssätt mer kostnadseffektivt.
Patienter som använde konventionell blodglukosmätning fick ingen sänkning av HbA1c.
I studien användes ett system för kontinuerlig blodglukosmätning från företaget Abbott, där sensorer byts ut var femte dag.
Läs hela originalstudien: