Behandling med blodförtunnande medel är en svår balansgång. Dosen som behövs av warfarin, som i Waran, varierar mycket från person till person.
– Vårt mål har varit att ta fram en modell så att vi bättre kan förutsäga vilken dos varje patient behöver, säger Niclas Eriksson, verksam vid forskningscentret UCR i Uppsala.
Han har studerat warfarinbehandlade patienter med fokus på gener och har tagit fram en modell för att beräkna dosbehovet.
Studierna visar att två gener förklarar en stor del av patienternas olika dosbehov. Tre varianter stod tillsammans för 40 procent av variationen. När faktorer som längd, vikt och etnicitet togs med kunde ungefär hälften av dosvariationen förklaras med beräkningsmodellen.
– Jag tror att den kan fungera bra i klinisk praxis, framför allt för att hitta dem som bryter ned warfarin långsamt. Ofta sätts de in på för hög dos, som måste sänkas, säger Niclas Eriksson.
Nya apparater som kan visa om patienterna har de aktuella genvarianterna på bara några timmar gör det enkelt att införa metoden i vårdverkligheten, tror han.
En amerikansk studie har också visat att beräkningsmodellen ökar tiden som patienterna låg inom de rätta koagulationsvärdena.
Svenskar som behandlas med warfarin är jämförelsevis mycket välkontrollerade, men det finns utrymme för förbättringar, enligt Niclas Eriksson.
– Nu kommer nya antikoagulantia som är väldigt bra, men Waran kommer finnas kvar länge.