Om ett hjärta skulle stanna under behandling i den stora tryckkammaren på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, skulle det ta ungefär sju minuter att föra ut patienten och påbörja behandling med defibrillator.

Att använda elektrisk apparatur i den höga syrehalten innebär en risk för antändning. Men nu har anställda vid tryckkammaren och enheten för medicinsk teknik på Karolinska tillsammans med tillverkare av tryckkammare och defibrillator lyckats ta fram en apparat som certifierats för att användas av personal inne i tryckkammaren.

Även om ett hjärtstopp hittills aldrig har skett i tryckkammaren så ser den medicinskt ledningsansvarige överläkaren Bengt Eriksson defibrillatorn som en patientsäkerhetsfråga.

– Överallt där man behandlar svårt sjuka patienter måste man kunna ta hand om komplikationer, säger Bengt Eriksson.

Eftersom marknaden är liten är intresset hos tillverkarna för att utveckla speciellt anpassad medicinsk teknik för tryckkammare inte så stort.

Under fyra år har aktörerna på Karolinska arbetat med att anpassa en defibrillator till tryckkammaranvändning. De har tagit fram metoder för att utvärdera medicinteknisk utrustning för tryckkammare, där standard tidigare saknats.

Defibrillatorn har prövats vid ett tryck motsvarande 50 meters djup och den har gått igenom tester för elsäkerhet, brandoch explosionsrisk. Knapparna har anpassats så att de inte ska påverkas av det förhöjda trycket och därmed riskera att pressas ner.

– För att undvika att exponera personalen har vi utvecklat en enkel självmanövrerad robot som vi styr från utsidan till att trycka på knapparna, säger Peter Kronlund, perfusionist och tekniskt ansvarig för tryckkammaren.

Endast Karolinska universitetssjukhuset har den här lösningen, trots att tryckkammarbehandling erbjuds på fyra andra sjukhus i landet.

Tre av dessa sjukhus saknar tillgång till defibrillator i sina tryckkammare. Tryckkammaren på Helsingborgs lasarett används inte till intensivvård och överläkare Christer Hammarlund, som är medicinskt ansvarig, bedömer att det därför inte finns ett behov.

– Vi har hållit på i 25 år och det har aldrig skett ett hjärtstopp. Patienterna är också så väl syresatta att det ger oss minst tio minuter att föra upp dem till ytan igen och defibrillera utan risk för skador, säger Christer Hammarlund.

I tryckkammaren på Sahlgrenska universitetssjukhuset Östra i Göteborg finns möjlighet att använda defibrillator, men där har de ansvariga valt att lösa det genom att endast föra de sladdar som ska fästas på patienten in i kammaren och lämna defibrillatorn utanför.

– Vår personal har bevittnat att en defibrillator som stått orörd helt plötsligt börjat brinna så det är klart att det färgar oss, säger Joakim Trogen, vårdenhetschef för tryckkammaren.

Han tycker att riskerna med att ta in en batteridriven apparat i tryckkammaren väger tyngre än tillverkarens garantier.

Enligt Bengt Eriksson på Karolinska tillåter tillverkaren av sjukhusets tryckkammare inte den lösning som används i Göteborg, därför har de fått gå en annan väg.