Barnpsykiatriska föreningen rivstartade med ett antal föredrag på Riksstämmans första morgon. En av talarna var forskaren Mike Zyto vid Beroendecentrum i Malmö. Han har undersökt hur många av de barnpsykiatriska patienterna som hamnar i kriminalitet.
I en studie har han jämfört knappt 5 000 pojkar samt 3 000 flickor födda 1998 eller tidigare som behandlats inom barnpsykiatrin i Stockholms län med matchade kontrollpersoner. Sökningar i polisens brottsmisstankeregister visade att de barnpsykiatriska patienterna hade dubbelt så många noteringar som kontrollpersonerna som inte behandlats inom barnpsykiatrin.
En man i publiken ställde den brännande frågan om den ökade risken för kriminalitet kan bero på att barnpsykiatrin gör fel, eller till och med gör skadliga saker som ökar brottsrisken?
Mike Zyto gav ett diplomatiskt svar.
– Det är lite laddat. Man vill inte stigmatisera barnen, vilket gör att det blir lite av en strutsmentalitet. Man bortser från problematiken eftersom man inte vill säga att ”ditt barn ligger i riskzonen för kriminalitet och narkotika”. Det handlar om att barnpsykiatrin måste våga se krasst på problemet, sade Mike Zyto.
Diskussionen bland åhörarna kom att handla mycket om huruvida behandling med centralstimulantia kan minska risken för kriminalitet.
– Vi ser att framför allt en utåtagerande problematik med dålig impulskontroll är kopplad till mekanismer som ger högre brottsfrekvens. Eftersom dålig impulskontroll är en del av många psykiatriska diagnoser är det frestande att tro att behandling med centralstimulantia skulle kunna påverka brottsstatistiken, sade Mike Zyto.
Debatt väckte även en studie från Jämtland som visade att risken för BUP-patienter att hamna i kriminalitet senare i livet ökat påtagligt de senaste decennierna. Studien visade också att var tredje patient från barnpsykiatrin senare hamnar inom vuxenpsykiatrin, och missbruk och kriminalitet är de mest bidragande faktorerna.
Ulf Engqvist, socionom och forskare vid Karolinska institutet, Solna, som genomfört studien betonade att det krävs ett förbättrat samarbete mellan barnpsykiatrin och exempelvis skolhälsovården för att fånga upp barn i riskzonen.
– När jag ser hur mycket skolproblem spelar in i det hela slås jag av att det behövs ännu mer samarbete och kunskapsutbyte, sade han.