Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Almedalen

Svårt sprida lyckade exempel

Publicerad: 2 juli 2013, 11:43

Peter Nylund berättade om sin väg fram till en tarmcancerdiagnos.

Foto: Daniel Stiller/Bildbyrån

Lyckade projekt i cancervården måste omvandlas till vardag och spridas på nationell nivå. Det var en av slutsatserna vid ett cancerseminarium på tisdagsförmiddagen.


När Peter Nylund berättade om sin sex månader långa väg för att få sin tarmcancer diagnostiserad, var det påtagligt tyst i publiken. Efter väntan, ovisshet och många turer i primärvården vände han sig till den privata vården och fick en diagnos. Hur länge han hade fått vänta annars vet han inte.

– Jag hade ju inte kommit in under det året i alla fall. Man kan ju sia hur länge som helst om vad det skulle ha inneburit, sade han och undrar fortfarande om hans stomi hade kunnat undvikas om hjälpen kommit snabbare.

Hans historia blev inledningen på Nätverket mot cancers och Dagens Medicin seminarium ”Bättre cancervård, var god dröj? Vem tar ansvar för att patienten får vänta?" i Visby under tisdagen.

Peter Nylund trodde att primärvården behöver få mer stöd för att cancerpatienter ska diagnostiseras snabbare. Onkologisjuksköterskan Eva Åstradsson berättade om ett projekt i Östergötland med just den inriktningen. Bakgrunden var patienter och anhöriga som inte visste vart de skulle vända sig. Men också frustrerade och osäkra läkare.

En viktig del i projektet var att ansvaret för utredning togs över av sjukhuset, i stället för att ligga hos primärvården. En annan var att team med både läkare och sjuksköterskor från kirurgi, onkologi och palliativ vård diskuterade remisserna och patienten fick snabb återkoppling.

– Vår grundinställning från början hos mig och min kirurgkollega var att utredningen ska gå fort. Men min absoluta uppfattning efter det här projektet är att man ska ha med sig patienten från början. Det kan bli en vecka extra, men patienten ska inte känna sig övergiven, sade Bärbel Jung, överläkare och kirurg som varit delaktig i projektet.

Hon kallade arbetssättet ett paradigmskifte. En av de saker som märktes var att träffsäkerheten blev många gånger bättre när teamet på sjukhus avgjorde vilka undersökningar som behövdes än när primärvården remitterade misstänkt tarmcancer till röntgen. Men nu är projektet avslutat och framtiden ännu oviss.

– Våra belackare säger att det är dyrt. Jag tror att det här blir billigare i längden, sade Bärbel Jung.

Projektet i Östergötland är en försöksverksamhet med statliga pengar och en försöksverksamhet som har utgått från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Gunilla Gunnarson, SKL:s samordnare av cancerstrategi, talade med emfas om att lyckade projekt måste spridas. De som jobbar i projektet ser att det är bra och långsiktigt sparar pengar, konstaterade hon. Ändå sprids de inte – något hon är trött på.

– Jag har själv dragit slutsatsen av de här projekten, att ska jag starta några fler projekt, så ska jag sitta med sjukhusledningarna innan, öga mot öga, och vi ska ha klara spelregler för vad som händer sedan när projekten är klara, sade hon.

Roger Henriksson, professor och chef för Regionalt cancercentrum Stockholm/Gotland, framhöll vikten av att utvärdera saker ordentligt innan arbetssätt i projektform blir standard i vården. Men han instämde liksom övriga i panelen i att det ofta är svårt att få lyckade exempel spridda. Och här har de som arbetar inom sjukvården och fastklamrandet vid klinikgränser en stor del av ansvaret, ansåg han.

– Vad beror det på att det inte funkar? Det beror på oss läkare, och sjuksköterskor är lika stora kålsupare i det sammanhanget. Man slår vakt om sin egen profession eller sin egen klinik.

Lisa Blohm

lisa.blohm@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev