Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Apotek

"Att döma förskrivare av p-piller för medhjälp till brott är långsökt"

Publicerad: 6 maj 2009, 05:35

DEBATT: Socialstyrelsen bör bli bättre på att biträda förskrivare med aktuella nationella riktlinjer vid förändrad lagstiftning, skriver Peter Gröön, landstingsjurist.


Ämnen i artikeln:

Förskrivning

När jag i höstas inför en föreläsning för förskrivare av p-piller pratade med vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand via telefon om hans synpunkter i frågan återkom han flera gånger till principen om frivillighet. Grunden till Hammarstrands argumentation torde finnas där – att det inte finns någon frivillighet när det gäller sexuellt umgänge för personer under 15 år och detta leder till brottsbalken samt vidare till hans tolkning om medhjälpsansvar för dem som ordinerat p-piller. Finns då denna oklarhet i lagstiftningen?

En viss diskrepans finns i lagstif­t­-ningen vad gäller möjlighet till sexuellt umgänge för unga, kontra sexualbrott. Att sex med barn under 15 år enligt 6 kapitlet brottsbalken kan ge straffansvar gäller alla över 15.

Om vi tar bort allt sexuellt tvång finns dock vissa skillnader beroende på gärningsmannens ålder. Frivilligt sex mellan ungdomar nära 15-årsgränsen har lagstiftaren haft en annan inställning till i både den gamla och den nya sexualbrottslagstiftningen.

I den gamla lagen fanns en särskild regel om åtal om sexuellt umgänge skedde mellan två personer, varav den ena under 15, som var nära i ålder och utveckling. Åtal fick då bara väckas om det fanns särskilda skäl och var påkallat ur allmän synpunkt. Normalfallet, frivilligt sex mellan en 14-åring och någon mellan 15 och 17 år skulle inte leda till åtal.

I den nya sexualbrottslagen kom i stället en ansvarsfrihetsregel som slog fast att en åtalad inte skulle dömas till ansvar om det var uppenbart att gärningen inte inneburit ett övergrepp mot den unga, att parterna var nära i ålder och utveckling.

Orsaken till att en ansvarsfrihetsregel kom var inte att man fann fel på den gamla regeln, men den hade en begränsning. Om åklagaren, trots att han/hon inte borde åtala, ändå gjorde det, stod domstolen inför fullbordat faktum att döma till ansvar om det sexuella umgänget blev bekräftat. Genom att i stället ge domstolen möjlighet att inte döma till ansvar genom en ansvarsfrihetsregel utökades domstolens möjlighet att besluta i målet.

Denna förändring ifrån åtal påkallat ur allmän synpunkt till en ansvarsfrihetsregel avsåg dock inte att ge åklagarna fritt spelutrymme. I propositionen till ny sexualbrottslag (se sidan 115) fastslogs i jämförelse med den gamla regeln att:

”En ansvarsfrihetsregel inne­bär dock att åtal inte skall väckas om angivna omständigheter är för handen, eftersom gärningen då inte bör föranleda ansvar, men möjliggör samtidigt för domstolen att, i det fall åtal ändå har väckts, ogilla åtalet på grund av att gärningen inte bör föranleda ansvar”.

Åtal bör därför inte väckas när det sexuella umgänget har varit frivilligt och båda parterna är nära 15-års- gränsen. Den nya regeln praktiseras i Högsta Domstolens avgörande NJA 2007 sidan 201.
om åtal trots detta väcks – kan då förskrivare som ordinerat p-piller till partner/offer ha ett ansvar för medhjälp?

Först måste klargöras på vilken grund en förskrivare ordinerar p-piller. En förskrivare gör en bedömning utifrån bland annat en restriktiv lagstiftning som grundar sig på Socialstyrelsens regelverk. Barnmorskors förskrivning kan dessutom bara ske efter specifik utbildning som också regleras i föreskrift hos Socialstyrelsen.

För det andra, vari ligger medhjälpen i själva sexualbrottet? Hammarstrand tycks mena att förskrivaren har som syfte att underlätta det sexuella umgänget. Detta torde dock inte alls vara förskrivarens syfte. Denna har i stället andra syften:

» Förhindra oönskad graviditet.

» Mildra medicinska komplikationer.

Att den första punkten torde in­rymma sexuellt umgänge kan inte falla på förskrivaren. Förskrivarens medhjälp finns alltså endast på det medicinska planet och legitimiteten för detta kommer från Socialstyrelsen.

Man hade önskat att det i propositionen till sexualbrottslagen stått vad som gällde vid förskrivningen av p-piller till unga. Remissinstanserna hade sålunda kunnat vara mer alerta. Då hade man, på samma sätt som skedde i propositionen gällande bland annat sprututbyte till injektionsmissbrukare (proposition 2005/06:60), kunnat markera att hälso- och sjukvårdspersonalen inte gjorde sig skyldiga till, i det fallet, medhjälp till narkotikabrott genom att de tillhandahållit hjälpmedel, det vill säga sprutor till injektionsmissbrukare.

Mikael Hammarstrand har via sina påpekanden i ämnet rört om i grytan där olika lagar inte är helt kompatibla. Frågan är dock om detta är tillräckligt för att lagstiftningen behöver ändras? Syftet med den nya sexualbrottslagstiftningen är fortfarande att det är en skyddslag för unga och inte en förbudslag. Det skydd för unga som samhället ska tillhandahålla måste innefatta att även de under 15 år kan få det stöd och den hjälp som deras situation kräver.

Att döma förskrivare för medhjälp måste betraktas som långsökt och långt från lagstiftarens intentioner. Däremot aktualiseras att Socialstyrelsen bättre bör biträda förskrivare med aktuella nationella riktlinjer vid förändrad lagstiftning.

Peter Gröön

Peter Gröön
är landstingsjurist vid smittskydds­enheten i Stock­holms läns landsting.

Detta har hänt

Vice chefs­åklagare Mikael Hammarstrand i Gävle har sagt att han är beredd att åtala den som skriver ut p-piller till flickor under 15 år för medhjälp till våldtäkt. Det har skapat oro och problem på ungdomsmottagningar.

Ämnen i artikeln:

Förskrivning

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev