Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Apotek

Privatläkare nekar oftare till utbyte av originalläkemedel

Publicerad: 28 oktober 2009, 09:37

Privatläkare är mycket mer benägna att neka till generisk substitution än vad landstingsanställda läkare är. – Det är uppenbart att privat­läkare har ett annat för­skriv­nings­mönster, säger nationalekonomen David Gran­lund.


Ämnen i artikeln:

LäkemedelLäkemedelsföretagLäkemedelsverketFörskrivning

Genom att sätta ett kryss i en ruta på receptet kan läkare förhindra att apoteken byter ut ett dyrare originalpreparat mot en billigare ”kopia”, vilket kallas generisk substitution.

Men skiljer sig denna förskrivning åt mellan privat- och landstingsanställda läkare?

Den frågan ställde sig David Granlund, lektor vid Umeå universitet samt forskare vid Handelns utredningsinstitut.

– Flera länder i Europa och stater i USA har generisk substitution, men så vitt jag vet är det ingen som har undersökt om det finns sådana skillnader, säger han.

Utgångspunkten var 350 000 recept som förskrevs i Väster­bottens läns landsting under åren 2003 till oktober 2006.

– Egentligen var det över sex miljoner recept som förskrevs under denna period. Även om jag har en bra dator så skulle den nog börja protestera varför jag mer eller mindre slumpmässigt valde ut 350 000 av dessa recept.

För att jämförelsen skulle bli rättvis justerade han för en rad faktorer, som patienternas ålder, kön, bostadsort, sjuk­vårds­distrikt, och så vidare. Sedan jämförde han olika ATC-grupper, det vill säga vissa givna läke­medel, med varandra.

Det visade sig att sanno­lik­heten att privatläkare skulle sätta ett kryss i rutan där de nekar till ett byte var 50–80 procent högre, än om läkaren var anställd av landstinget.

– Exakt vad det beror på vet jag inte, men man kan tänka sig flera olika anledningar.

En möjlig förklaring, enligt David Granlund, är ekonomisk. För privat­läkarna baseras inkomsten på antalet patienter och att tillåta byte kan leda till färre patienter, eftersom det tar tid att förklara för patienterna vad ett byte innebär.

En annan förklaring skulle kunna vara att privatläkarna har starkare band till läke­medelsindustrin, eftersom dessa inte regleras av en arbetsgivare på samma sätt som för lands­tings­anställda läkare.

– Många av de regler som styr detta har formuleringar som ”trolöshet mot huvudman”, men privatläkarna är ju ofta sin egen huvudman.

En tredje anledning kan vara att det – trots allt – fanns skillnader mellan patienterna, fast David Granlund justerade för en mängd olika faktorer.

– Man kan tänka sig att patienter som går till privatläkare är mer krävande, en sak som det är omöjligt att justera för i en studie som denna, säger David Granlund.

Han såg också ett samband mellan privatläkarnas förskrivningsmönster och patientens ekonomiska situation. Ju lägre andel av läkemedelskostnaden som patienten fick stå för själv, desto mer benägna var läkarna att neka till att det förskrivna preparatet byttes ut.

– En tolkning är att privat­läkarna bryr sig mer om patienternas ekonomi, än om landstingens.

Få recept med nekat läkemedelsutbyte

Det fanns en tydlig skillnad mellan privat- och landstingsanställda läkare när det gällde att säga nej till generiskt utbyte. Men skillnaden var inte så stor i absoluta tal. Bara i 2 procent av recepten från landstingsanställda nekades det till byte.
Motsvarande siffra bland privatläkarna var cirka 3 procent.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev