Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Folkhälsa

Chefer och läkare ­behöver tydliga roller

Publicerad: 29 november 2012, 09:02

Landstingsdirektörer och verksamhetschefer upplever sin chefsroll som svagare än läkar­rollen. Men det är viktigt att båda rollerna får vara starka, säger psykologen Mia von Knorring.


Att vara eller inte vara läkare. Det är frågan. Åtminstone inom hälso- och sjukvården. Psykologen Mia von Knorring har i sin doktors­avhandling försökt förstå dynamiken mellan chefsrollen och läkarrollen. Hon har tittat på hur chefer, oavsett om de i grunden är läkare eller inte, hanterar sin chefsroll i relation till läkarrollen.

Hennes avhandling visar att både landstings­direktörer och verksamhetschefer i hög grad använder sig av begreppen läkare eller icke-läkare när de pratar om sitt eget ledarskap. De identifierar sig snarare som en del av läkarprofessionen, eller som någon som inte är en del av den, än som en del av en chefsgemenskap. Detta trots att vårdens chefer ska ha fått mer formell makt de senaste åren.

– Den egna chefsrollen tycks för många chefer vara underordnad den traditionella hierarkin, där läkare står högst. Det innebär att chefer pratar om sitt ledarskap i termer av ”som läkare tänker vi så här” eller ”jag är inte läkare, men jag gör så här”, berättar Mia von Knorring.

Hon har tidigare visat att chefer i hälso- och sjukvården använder sig av särskilda strategier för att leda läkare, något som Dagens Medicin skrev om hösten 2009. Det kan till exempel handla om att försöka påverka läkare för att få dem att ställa upp på olika saker, eller att dra sig undan chefs­rollen och lämna den till läkarna.

Samtidigt beskriver många chefer själva att detta inte är hållbart i längden. Det riskerar att underminera chefsrollen och skapa otydlighet i organisationen. Det kan i förlängningen skapa stress hos personalen och sämre kvalitet i vården.

Mia von Knorring betonar att både chefsrollen och läkarrollen är oerhört viktiga för svensk sjukvård. Därför är det också angeläget att båda roll­erna får vara starka, anser hon. Att ha inflytelserika och kompetenta medarbetare ska inte ses som något negativt.

– Men när rollerna är oklara finns en risk för att det kan uppstå en maktkamp, i stället för dialog och samverkan.
Medan läkare utgår från individer och enskilda patienter måste chefer förhålla sig till övergripande perspektiv på ekonomi, organisation och folkhälsa. För att de olika perspektiven inte ska skapa friktion är det viktigt att se det gemensamma syfte som chefer och läkare har, nämligen att ge god och säker vård. En ökad samsyn kring övergripande mål kommer nog att bli allt viktigare i takt med att vården möter allt fler äldre och multisjuka patienter, tror Mia von Knorring.

Hon anser att diskussionerna måste fokusera mer på vårdens gemensamma mål. Det handlar inte om att enbart styra och ställa. Chefer ska kunna ta sin roll på ett klokt sätt, så att medarbetarna får de bästa förutsättningarna att klara sina uppdrag ut­ifrån de resurser som finns, men också för att bidra till en god arbetsmiljö. För att chefer ska kunna göra ett bra jobb behöver de stöd, antingen de är läkare i grunden eller inte.

– Det handlar inte om att den ena rollen ska finnas på bekostnad av den andra. Men det är tydligt att det finns problem för chefer att ta sin chefsroll i relation till läkarrollen och att vi behöver ha en dialog om det för att klara hälso- och sjukvård­ens uppdrag, säger Mia von Knorring.

Avhanding: ”The manager role in relation to the medical profession”. Bland annat har 18 landstings- och region­direktörer samt 20 verksamhetschefer fått svara på hur de upplever sin chefsroll i relation till läkarrollen.
Abstract: http://hdl.handle.net/10616/41127
Lades fram: Den 12 oktober 2012 vid Karolinska institutet i Stockholm.

ANIA OBMINSKA

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev