Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Forskning

Gammalt blod en fara för hjärtpatienter

Publicerad: 20 juni 2006, 14:01

Månadsgammalt transfusionsblod ökar risken för dödsfall efter hjärtkirurgi. Ju längre blodet har lagrats desto högre är riskerna. Det har amerikanska forskare funnit. Men resultaten får kritik av en svensk expert.


Hur väl blod avsett för transfusion klarar lagring har varit omdiskuterat bland forskare. Generellt anses blod klara en maximallagring på omkring 40 dagar från det att det tappats från en givare. Det är den gräns som exempelvis Sverige tillämpar.

I tidskriften Anesthesia & Analgesia presenterar nu amerikanska forskare från Duke University Medical Center i Durham och Columbia University i New York en studie som tyder på risker med att använda allt för vällagrat blod vid blodtransfusion. Hjärtopererade patienter löper en kraftigt förhöjd risk för dödsfall, längre intensivvård på sjukhus eller njurkomplikationer om de får blod som lagrats mer än 31 dagar jämfört med om de får färskare blod som lagrats maximalt 19 dagar.

Resultaten baserar forskarna på en registerstudie av 321 amerikanska hjärtpatienter som genomgått förnyad by pass-operation eller klaffkirurgi. Patienterna delades in i olika grupper i förhållande till åldern på det transfusionsblod de fick under operationen. Åldern på blodet i den färskaste gruppen var 1 till 19 dagar, i grupp två och tre hade blodet lagrats 20 till 26 dagar respektive 27 till 30 dagar medan blodet i den fjärde och minst färska gruppen hade lagrats 31 till 42 dagar.

Jämförelsen visade att en fjärdedel, 25 procent, av alla patienter i den grupp som fått det längst lagrade blodet dog efter operationen. I den grupp som fått det allra färskaste blodet dog däremot bara 4 procent av patienterna.

Skillnaderna var ännu mer framträdande när det gällde njurskador efter kirurgin. Hela 45 procent av patienterna i gruppen som fått det mest lagrade blodet drabbades. Endast 7 procent av dem som fått färskt blod fick samma typ av njurskador.

Även när det gäller eftervård på intensivklinik var skillnaderna märkbara. Patienter som fått det äldsta blodet behövde i snitt sju dagars vård medan de som fått färskare blod skrevs ut från intensivvården efter 3,5 dag.

Forskarna vill inte dra några långtgående slutsatser av sina resultat. Men, hävdar de, resultaten styrker ändå teorier som finns om att transfusionsblod försämras under lagring. Eventuellt tror de att detta kan bero på att den syrelagrande kapaciteten försämras med tiden eller att äldre blod sätter igång skadliga immunförsvarsmekanismer hos mottagaren vilka också försämrar syreförsörjningen.

Den svenske hematologen Per Ljungman, professor och klinikchef vid enheten för hematologi vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, är också skeptisk men anser att grundprincipen i de amerikanska resultaten trots allt kan stämma:  - Färskare blod är förstås bättre, säger han men lägger samtidigt fram en stor brasklapp gällande studiens kvalitet.  - Jag känner mig väldigt tveksam till de stora skillnader som redovisas i studien. För att kunna dra några gällande slutsatser av resultaten skulle det krävas minst tio gånger så många patienter, helst i form av en stor kvalitetsregisterstudie av alla transfusionspatienter i befolkningen.

Per Ljungman vill också framhäva de skillnader i blodhantering som finns mellan USA och Europa och som kan ha påverkat resultatet.  - I Sverige och resten av Europa filtreras nästan allt transfusionsblod och renas från vita blodkroppar vilka, om de inte tas bort, går sönder och försämrar kvaliteten på blodet. Detta är inte så vanligt i USA där studien är gjord, förklarar han.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev