Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag06.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Forskning

Intryck från AT-tiden kan avgöra valet av specialitet

Publicerad: 23 Februari 2009, 15:50

Intresse, arbetsmiljö och trivsel styr valet av specialitet. Om det nu är ett val?


Ämnen i artikeln:

Barnpsykiatri

AT-tjänstgöringen kan vara utmanande nog, men nu banas också vägen för vilken specialitet som blir din.

Rose-Marie Axelsson, pedagogikforskare vid Linköpings universitet, har djupintervjuat läkare under de första fyra åren av karriären:

– Valet av specialitet skapar problem. För många handlar det nämligen inte om ett val, som de faktiskt trodde, utan en luddig process som styrs av rekommendationer och interna uppgörelser. I slutändan handlar det lika mycket om att bli vald, som att välja, säger Rose-Marie Axelsson om läkarnas berättelser.

De beskriver en tuff period i livet där de ska kombinera karriär och familjeliv, ofta med en partner i läkaryrket.

– Det verkar som om många får tänka om, och väljer bort specialiseringar som är väldigt jourtunga eller konkurrensutsatta. Det är en period som får stora konsekvenser, särskilt för kvinnorna, säger Rose-Marie Axelsson.

Alla känner till myterna om den benknäckande machoortopeden, tåliga kirurgen och känslige psykiatern. Men hur stor del av dem är sanna? Och har de som väljer specialiteterna dessa egenskaper från början, eller formas de efter år av vårdvardag och umgänge med likasinnade?

Ulla Holm, psykolog, docent i pedagogik och tidigare verksam vid Uppsala universitet, säger att det är svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.

– Jag tror att man attraheras av det som passar en själv. Att många vill bli neuro­kirurger till en början är nog en ungdomsfantasi som rättar till sig när man möter verkligheten, säger Ulla Holm, som i en studie av kirurger, allmänmedicinare och internmedicinare såg tydliga skillnader i intresse.

Kirurgerna valde för att de ville åtgärda och vara nyttiga, allmänmedicinarna på grund av sitt intresse för människor och internmedicin­arna för att det var en bred specialitet. Några av de senare hade i och för sig tänkt bli kirurger från början.

– Men inlärningstakten var för hög. De kastades ut i iskallt vatten direkt utan tillräckliga instruktioner, säger Ulla Holm vars internmedicinare hellre ville gå igenom en tjock journal i lugn och ro, fascinerade av det intellektuella detektivarbetet.

När Sylf, Sveriges yngre läkares förening, för några år sedan frågade 380 ST-läkare vad som styrde deras val dominerade tre saker: vad som verkade kul och intressant, vilken arbetsmiljö och arbetsbelastning som kunde väntas och – kanske viktigast av allt – intryck man fått under AT eller vikariat.

Barnpsykiatern Björn Wrangsjö, numera pensionerad, var under många år studierektor för ST-läkarna i Stockholm inom sin specialitet. Han känner igen vissa mönster bland dem som sökt sig till barnpsykiatrin.

– En grupp är aktiva och engagerade småbarnsmammor som är vana vid att det är lite stökigt och kan ordna upp det med självklar auktoritet. De gör en enorm nytta.

Att välja psykiatrin för att bli eftertraktad på arbetsmarknaden är däremot ett tveeggat svärd, menar han.

– Risken är att du hamnar på en klinik med åtta läkartjänster varav tre är besatta, säger Björn Wrangsjö.

Ämnen i artikeln:

Barnpsykiatri

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev