Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fysioterapi

Terapi botade kronisk värk i ryggen

Publicerad: 12 oktober 2005, 07:46

Samhället kan spara stora pengar i sjukersättning om kvinnor med kronisk värk i nacke och rygg behandlas med en beteendeinriktad kombination av sjukgymnastik och psykoterapi, visar en ny svensk studie. Antalet sjukdagar minskade i genomsnitt med 200 över tre år, jämfört med "sedvanlig" behandling.


Kronisk värk i nacke och rygg dominerar bland orsakerna till sjukskrivning och förtidspensionering. Forskningsunderlaget är dock litet om olika behandlingars långtids-  effekter när det gäller att få de sjukskrivna att gå tillbaka i arbete.

I en treårsuppföljning av en behandlingsstudie visar nu forskare vid Karolinska institutet i Solna att ett multidisciplinärt rehabiliteringsprogram med inriktning på beteendeförändring har potential att reducera samhällets kostnader för de aktuella diagnoserna.  Förbehållet är dock att behandlingen inte fungerar lika bra för män som för kvinnor.

1,3 miljoner per sjukskriven kvinna  - Jämfört med sedvanlig behandling minskade kostnaderna under perioden enligt våra beräkningar med 1,3 miljoner kronor per kvinna som deltog i rehabiliteringsprogrammet. I summan ingår insparat produktionsbortfall, men även kostnader för själva behandlingen, säger beteendevetaren Irene Jensen, professor vid enheten för personskadeprevention vid Karolinska institutet.  Hon och hennes kollegor står bakom den aktuella studien som i somras publicerades i tidskriften Pain, 2005;115(3):273-83.

I undersökningen ingick 97 män och 117 kvinnor, alla sjukskrivna för kronisk, icke-specifik, värk i nacke och rygg. Deltagarna lottades till ett av fyra behandlingsalternativ:

-Kognitiv beteendeterapi, där deltagarna fick jobba problem- och målorienterat med svårigheter i vardagsliv i relation till värken.  - "Beteendeorienterad" sjukgymnastik, där deltagarna hjälptes att ändra sitt beteende så att funktion, muskelstyrka och kondition förbättrades.  - Multidisciplinär rehabilitering bestående av båda behandlingarna ovan.   - Kontrollgrupp bestående av sedvanlig behandling, där deltagarna inte fick någon extra behandling utöver den som den "vanliga" hälso- och sjukvården erbjöd.

Vid en uppföljning tre år efter avslutad behandling var det svårt att hitta statistiskt säkra effekter, eftersom de olika grupperna var relativt små. Undantaget var den multidisciplinära kombinationsbehandlingen, där forskarna såg en tydlig skillnad jämfört med kontrollgruppen.

- Baserat på så kallad per protokollsanalys såg vi en signifikant minskning av antalet sjukdagar med 201 i gruppen som fick kombinationsbehandling. Här såg vi också en icke signifikant halvering av antalet förtidspensioneringar jämfört med kontrollgruppen, säger Irene Jensen.

Hon anser att samhället skulle kunna spara stora pengar om större kraft lades på denna typ av rehabilitering. Men ett av problemen i dag är, enligt Irene Jensen, att det är dålig samordning mellan arbetsgivare och försäkringskassan även om en rehabiliteringsplan finns.

Rehabiliteringen bet inte på män  Men forskarna såg också ett tydligt könsmönster. Bland män sågs ingen effekt alls. Här verkade antalet sjukdagar snarare öka, beroende på vilken grupp som studerades. Kvinnor föreföll dock få en minskad sjukskrivningstid i alla tre behandlingsgrupperna.   

Varför tycks då inte rehabilitering fungera för män?  - Om vi haft större grupper tror jag att vi skulle se klarare effekter även för män. Samtidigt är det utan tvivel så att män svarar sämre. Från min egen kliniska vardag kan jag till exempel känna en skepticism bland många män mot att gå till psykologen för att behandla ryggen. Män är också minde benägna att gå tillbaks till arbete på halvtid, säger Irene Jensen.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev