”Ett litet genombrott för svensk forskning på guch”

– Jag pratar kanske i egen sak men jag ser årets möte som ett litet genombrott för svensk guch-forskning. Olika forskargrupper från olika delar av landet presenterade flera intressanta studier, säger Mikael Dellborg.

Mikael Dellborg lyfter bland annat fram en undersökning gjord av läkarstudenten Maria Thilén i Uppsala och kollegor. Baserat på data från samtliga svenska guch-enheter och registret Swedcon visade forskarna att det går att åstadkomma klara symtomförbättringar hos patienter över 65 år genom att sluta förmaksseptumdefekter, som är det vanligaste upptäcka hjärtfelet hos vuxna.

– Huruvida man väljer att behandla sådana här fel kan variera. Ofta så känner sig patienterna inte sig så påverkade för att de vant sig vid sämre ork. Men efter att man stängt hålet mellan förmaken så kan vissa få tydliga symtomförbättringar, säger Mikael Dellborg, som är verksam vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

I andra studier, där han själv medverkat tillsammans med bland andra Annika Rosengren, Zakarias Mandalenakis och Maria Fedchenko i Göteborg konstaterade forskarna att barn och unga vuxna med medfödda hjärtfel hade en klart ökad benägenhet för stroke.

Den här risken varierade med svårigheten på hjärtfelet, där de mer komplicerade felen var kopplade till upp till 50 gånger ökad risk för sådan stroke, vilket forskarna misstänker bero medfödda kärlmissbildningar i hjärnan.

– Eftersom det här var unga individer, upp till 45 år, så är den absolut risken ganska liten. Men det här är något som man in sjukvården bör ha i bakhuvudet om någon guch-patient söker med misstänkta strokesymtom, säger Mikael Dellborg.

En tredje studie han lyfter fram är utförd i Umeå av bland andra Camilla Sandberg och Bengt Johansson. Slutsatsen i den undersökningen är att patienter med komplexa hjärtfel som lottats till att få träna på en träningscykel i hemmet fick bättre kondition än dem som enbart fått allmänna träningsråd.

– Det verkar löna sig bättre än vi trott med träningen. Skillnaden är att vi mätt uthålligheten vid 75 procents belastning, vilket är en mer relevant parameter för vardagsaktiviter, än maxbelastning, vilket vi använt tidigare, säger Mikael Dellborg.

Han puffar också för en studie från Schweiz där patienter med mycket svåra hjärtfel, som enkammarhjärtan, visade sig klara sig förhållandevis bra när de transporterades upp på hög höjd, över 3 500 meter över havet.

– I Schweiz som ju är ett bergigt land har man haft ett bekymmer med hur man ska se på tunn luft i den här patientgruppen. Men när man nu testade detta under kontrollerade former visade sig att patienterna klarade det bättre än forskarna trodde. Förmodligen har patienterna anpassat sig till låg syrehalt i blodet och därför kanske inte påverkas så mycket, säger Mikael Dellborg.