Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kongresser

Ju fler mutationer desto bättre immunterapi

Publicerad: 31 Maj 2014, 07:23

Jedd Wolchok, till höger, ordförande i den vetenskapliga programkommittén. Till vänster är Nina Bhardwaj, vid Mount Sinai Hospital i New York, och Louis Weiner, vid Georgetown University Medical Center i Washington DC, som bägge också talade på sessionen.

Foto: Carl-Magnus Hake

Asco 2014. Immunterapi är det hetaste inom cancerforskningen just nu. Därför var det inte så konstigt att en inledande utbildningssession på fredagen blev en fullsatt tillställning.


Ämnen i artikeln:

ASCO

– Bara för fem år sedan skulle det ha varit otänkbart att så många skulle samlas för att lära sig om immunförsvaret på en Asco-kongress, sade Jedd Wolchok i sin inledning apropå den stora uppslutningen.

Han är en ledande klinisk forskare inom immunterapi vid melanom och dessutom ordförande i den vetenskapliga programkommittén för årets Asco-kongress.

Under två timmar fick åhörarna lyssna på flera aspekter av hur immunterapi fungerar mot cancer.

– En viktig skillnad mot vanlig cancerbehandling är att vi inte behandlar tumören utan patienten, sade Jedd Wolchok, som till vardags är verksam vid Memorial Sloan Kettering Cancer Center i New York.

Denna aspekt kan till exempel innebära att patienter vars tumörbörda faktiskt blir större efter en inledande behandling med en immunterapeutisk antikropp ändå kan få se tumören krympa och sedan helt försvinna. Det tar tid för immunförsvaret att reagera på behandlingen och börja angripa tumören.

Lawrence Fong, vid University of California i San Fransisco, berättade om två andra tilltalande perspektiv på immunterapi – den breda och långvariga effekten.

– Det visar sig att samma immunterapeutiska läkemedel kan fungera vid flera olika tumörtyper som är inbördes väldigt olika. Och bland patienter som svarar på behandlingen sitter svaret i mycket längre än vad vi är vana vid för andra målriktade läkemedel, sade han.

Varför effekten är bred antas bland annat bero på att immunförsvaret reagerar på fragment av muterade proteiner som visas upp för immuncellerna på ytan av tumörcellerna. Det spelar egentligen ingen roll vilka de här mutationerna är, huvudsaken är snarare mångfalden av dem.

– Ju fler mutationer en tumör har desto bättre verkar den svara på immunterapeutisk behandling, sade Lawrence Fong.

Varför varar då effekten så lång tid?

– En viktig anledning är förmodligen det immunologiska minnet och att immunförsvaret lär sig adaptera till förändringar i tumören, sade Lawrence Fong.

Alla cancertyper är dock inte kända för att svara så bra på immunterapi. Ett vanligt exempel är bröstcancer. Men detta är en sanning med viss modifikation, enligt Sylvia Adams, vid NYU Langone Medical Center i New York.

Hon framhöll att stora infiltrat av immunceller ofta ses i tumören vid trippelnegativ bröstcancer, alltså bröstcancer som varken uttrycker östrogen- eller progesteronreceptorer eller proteinet Her2.

– Storleken på dessa infiltrat är omvänt kopplat till prognosen hos patienterna. Det här är någonting som vi förhoppningsvis kan använda i framtiden för att ta fram bättre behandlingar för patienterna, sade Sylvia Adams.

Jedd Wolchok avslutade sessionen med att bland annat berätta om några av de autoimmuna biverkningar som immunterapi kan resultera i. I vissa fall, inte minst med det omtalade melanomläkemedlet ipilimumab, kan dessa göra att behandlingen måste avbrytas.

– Det gäller att verkligen vara uppmärksam på patienten. Ju tidigare man sätter in behandling, som kortison och immunsupprimerande läkemedel, desto mer ökar chanserna att man får biverkningarna under kontroll, sade han.

Behandlingen av biverkningar av immunterapi hyser också ett av behandlingens stora mysterier, enligt Jedd Wolchok.

– Det vore naturligt att tro att effekten på tumörer skulle bli sämre när man sätter in immunsupprimerande behandling. Men det ser vi inte alls, sade han.

Jedd Wolchok avlivade slutligen en myt om effekten av så kallade PD1-hämmare, den ännu experimentella immunterapi som seglat upp som allra hetast inom området.

– Det har framförts att uttrycket av signalmolekylen PD-L1 på ytan av tumörcellerna skulle vara en biomarkör för vilka patienter som har nytta av behandlingen. Men så är inte riktigt fallet. Det finns patienter vars tumörer saknar denna peptid men som ändå får effekt, sade han.

Relaterat material

Nu samlas cancerproffsen i Chicago

Carl-Magnus Hake

Reporter

carl-magnus.hake@dagensmedicin.se

Ämnen i artikeln:

ASCO

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev