Ny pacemaker höjdpunkt på årets kongress

– Det finns vissa patientgrupper där en sådan apparat kan vara av särskilt värde. Det handlar bland annat om patienter som ofta drabbas av infektioner relaterade till sina konventionella pacemakrar. En annan grupp är de som haft flera pacemakrar insatta och där blodkärlen är igensatta eller obstruerade, säger hon.

Den nya typen av pacemaker är stavformad och fästs med kateterteknik i höger kammare. Det behövs inga elektroder, inga sladdar och ingen dosa under huden.

I den aktuella studien, se mer på länken nedan, följdes över 500 patienter i USA. Slutsatsen var att apparaten fungerade bra och var säker, åtminstone i det korta perspektivet.

– Svagheten i undersökningen är att den inte är randomiserad. Vi kan inte utesluta att man valt ut patienter med lägre risk för komplikationer. Men det ser lovande ut, säger Carina Blomström Lundqvist, som är professor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Hon tror att vi kommer få se mer av liknande tekniker i framtiden.

– Det finns redan defibrillatorer som man kan sätta under huden utan att man behöver ha sladdar i vensystemet till hjärtat. Dessa har visserligen nackdelen att de bara kan chocka och inte korrigera mindre allvarliga rytmrubbningar genom pacemakerstimulering. Men genom att kombinera dessa två tekniker kan man få bredare användningsområden, säger Carina Blomström.

Inom läkemedelsbehandling vid förmaksflimmer lyfter hon fram en studie från Frankrike av Gilles Montalescot och medarbetare. Den visade att patienter som behandlades med den nya orala blodförtunnaren apixaban och som lottats till att få en särskild utbildning om värdet av att ta sin medicin inte fick bättre följsamhet eller prognos än patienter i en kontrollgrupp där sådan utbildning inte gavs.

– En tolkning är att det kanske inte behövs så intensiva utbildningsinsatser med de nya orala blodförtunnarna eftersom de är så lätta att ta, åtminstone jämfört med warfarin där användningen är kringgärdad med många restriktioner, säger Carina Blomström Lundqvist.

När det gäller ablation av förmaksflimmer puffar hon för en studie som presenterades av Luigi Di Biasi, verksam i New York. Resultaten pekar på nyttan av att också isolera vänster förmaksöra hos patienter med persistent flimmer.

Efter ett år var 56 procent fria från flimmer bland dem som fått utökad behandling, jämfört med 28 procent i kontrollgruppen som enbart fick konventionell lungvensisolering.

Fynden är intressanta men inte helt lättolkade, anser Carina Blomström Lundqvist.

– Ett frågetecken är att patienterna som fick isolering av förmaksörat inte fick ökad förekomst av blodproppar. När förmaksörat isoleras borde blodflödet där stagnera och ge upphov till proppar. Så frågan är om man verkligen fått en tillräcklig isolering av förmaksörat eller om man fått bättre isolering på andra ställen i förmaket. Här behövs fler studier, säger hon.