Register gav intressanta besked om läkemedel vid hjärtsvikt

– För gamla beprövade läkemedel görs det ju i princip inga randomiserade studier, men vi kan få ny kunskap genom att analysera data i våra register, säger hon.

Under årets ESC-kongress lyfter Maria Schaufelberger fram tre sådana studier inom hjärtsviktsområdet. Det handlar dels om en studie från Danmark som pekar på att patienter med hjärtsvikt i sinusrytm som behandlas med läkemedlet digoxin hade samma överlevnad som andra patienter.

– Det ger ett positivt besked, eftersom läkemedlet varit ifrågasatt då en del tidigare studier pekat på att läkemedlet snarare försämrar överlevnaden, säger Maria Schaufelberger, som är överläkare vid medicinkliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra i Göteborg.

I en annan registerstudie från Danmark tittade forskare närmare på hjärtsviktspatienter som stod på acetylsalicylssyra, ASA, i lågdos.  Forskarna konstaterade att de patienter som stod på ASA och även en ACE-hämmare inte hade sämre överlevnad än patienter som stod på ACE-hämmare utan ASA.

– Det finns belägg för att ASA påverkar effekten av ACE-hämmare negativt. Vissa forskare har varit väldigt kritiska mot den här kombinationen. Men nu visar de här resultaten att det inte verkar farligt att ta bägge läkemedlen samtidigt vilket också det är ett positivt resultat då många patienter står på denna kombination, säger Maria Schaufelberger.

I en tredje studie är det hjärtläkaren Pär Parén i Göteborg som analyserat utfall hos sviktpatienter som står på vätskedrivande behandling.

– Behandlingen är nödvändig för att lindra symtomen men samtidigt är det jobbigt för patienterna med den vätskedrivande effekten. Diuretika kan också ha en negativ neurohormonell verkan, påverka njurfunktion och saltbalans, säger Maria Schaufelberger.

Nu indikerade resultaten att patienter som var nyligen utskrivna från sjukhus, hade uttalade symtom och då hade diuretika hade en bättre överlevnad än de som inte hade diuretika. Men för patienter i öppenvården var diuretika kopplad till minskad överlevnad, framför allt hos dem med lindriga symtom.

– De här fynden verkar logiska då patienter sannolikt är mer övervätskade när de just sjukhusvårdats och då har nytta av behandlingen, säger Maria Schaufelberger.

Vidare indikerade samma studie på en ökad överlevnad för patienter som hade hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion om de stod på diuretika vid utskrivning från sjukhus.

– För den här formen av hjärtsvikt är evidens för behandling mycket låg eftersom det inte gjorts några randomiserade studier vid denna indikation. Ur det perspektivet är den här typen av studier nödvändiga, säger Maria Schaufelberger.

Ur det övriga programmet lyfter hon fram en fas 2-studie av en ny typ av mineralkortikosteroidantagonist. I dag rekommenderas att patienter får sådan behandling.

I den nya studien blev resultaten för det nya läkemedlet finerenon inte bättre jämfört med den etablerade mineralkortikosteroidantagonisten eplerenon, sett till att minska biomarkörer för hjärtsvikt. Men när man tittade på för studien sekundära kliniska parametrar, så fanns det en effekt.

– Resultatet är inte förvånande med den primära endpoint som man valt vilken var lite märklig. Men resultaten visar att behandlingen är värd att studera vidare. Och en sådan fas 3-prövning har precis satt igång, säger Maria Schaufelberger.

Flera andra stora randomiserade studier av patienter med hjärtsvikt visade på neutrala eller direkt negativa resultat.

En prövning visade att det inte gav någon effekt att övervaka eventuell vätskeansamling i lungorna med hjälp av en så kallade impedansmätare kopplad till en sviktpacemaker eller defibrillator.

– Det här konceptet låter bra i teorin, men nu är det här den femte studien som inte kunde visa något resultat. Så frågan är hur lönt det är att gå vidare med det, säger Maria Schaufelberger.

I en annan studie, som var världens hittills största genterapistudie vid hjärtsvikt, såg man inte heller någon effekt av interventionen.

– Här var tanken att man skulle tillföra ett enzym till  hjärtmuskeln för att på så sätt stärka hjärtats pumpförmåga. Att man inte såg någon effekt kan möjligen bero på att man valt fel doser. En annan förklaring som lyftes upp när studien diskuterades var att regleringen av kalcium är så komplex och att det kan finnas andra mekanismer som är viktigare, säger Maria Schaufelberger.