Spermier i fokus när het neuroforskning lyftes fram

– Jag är den enda på det här mötet som kommer att prata om spermier, sade hon i inledningen av ett anförande om hur stress kan påverka avkommans neuronala utveckling negativt.

Mycket av forskningen på det här området har handlat om hur stress hos mödrar kan påverka fostret. Stresspåverkan på mödrar anses också ha större betydelse än den på föder. Men åtminstone för möss, som hennes forskargrupp inriktat sig på, är stresspåverkan på hanarna via spermierna lättare att studera, enligt Tracy Bale.

I en studie som publicerades år 2013 visade forskarna att avkomman till mushanar som utsatts för stress själva fick lägre stresströskel trots att de aldrig umgåtts med sina fäder.

– Vi tänkte att orsaken måste finnas i spermierna, sade Tracy Bale.

Mycket riktigt kunde forskarna finna att spermier hos stressade mushanar innehöll högre nivåer av nio olika typer av korta RNA-molekyler. Genom att injicera dessa molekyler i befruktade musägg kunde forskarna framkalla samma typ av stresskänslig avkomma som blev resultatet när  ägg befruktades av stressade hanar.

Senare har de konstaterat att de här RNA-molekylerna bryter ner mRNA som finns i äggcellerna och som har betydelse för hjärnans utveckling.

– Det överraskande var att både spermier från möss i puberteten och från vuxna möss kunde påverkas. Tidigare har man trott mössen var mest känsliga under puberteten, avslutade Tracy Bale.

Ett annat forskningsområde som lyftes under sessionen handlade om tredimensionella cellmodeller för Alzheimers sjukdom. Det var Doo Yeon Kim vid Harvard Medical School som rekapitulerade en uppmärksammad studie hans forskarlag publicerade i Nature i höstas, se länk nedan.

Forskarna kunde där för första gången beskriva en preklinisk modell med mänskliga nervceller som försetts med mutationer för ärftlig alzheimer och där det både bildades så kallade amyloida plack och neurofibrillära tangles – två patologiska kännetecken som också finns i hjärnor från alzheimerpatienter.

Genom att behandla cellerna med läkemedel mot beta-amyloid blev bildningen av tangles också långsammare. Resultaten skulle därmed stödja den omtalade amyloidhypotesen om Alzheimers sjukdom.

– Våra mer uppdaterade data visar tydligare att de tangles som uppkommer i modellen påminner om de som finns hos patienter, sade Doo Yeon Kim.

För Dagens Medicin berättar han hur forskarna nu kommer att gå vidare:

– Vi hoppas studera hur de odlade cellerna eventuellt bryts och huruvida detta kan stoppas med olika läkemedel. Vi kommer också använda systemet för att screena fram tidigare okända substanser som möjligen kan ha effekt på sjukdomen.

Ett tredje område som avhandlades handlade om vilken roll som tarmfloran kan ha för uppkomsten av inflammatorisk sjukdom i centrala nervsystemet. Det var Lloyd Kasper vid Dartmouth College i New Hampshire som berättade om den egna forskargruppens och andras fynd på området.

Hans slutsats var att tarmfloran kan vara den viktigaste miljöfaktorn för uppkomsten av multipel skleros. Detta baserade han bland annat på att tarmfloran visat sig ha stor betydelse i ”träningen” av immunsystemet och att tarmfloran skulle kunna vara en slags gemensam nämnare för flera andra riskfaktorer för ms. Vidare hänvisade han till experimentella studier på möss som är känsliga för uppkomsten av ett ms-liknande tillstånd kallat experimentell autoimmun encefalit, EAE.

Kaspers grupp har identifierat en särskild bakteriekomponent, polysackarid A, som tycks skydda mot uppkomsten av EAE.