Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kongresser

Strålning kontroversiell bot för tumör i levern

Publicerad: 1 november 2006, 10:42

Vid Radiumhemmet har patienter med levertumörer behandlats med stereotaktisk extrakraniell radioterapi, med till synes mycket goda resultat. En underutnyttjad metod, hävdar vissa. Otillräckligt belagd, säger andra.


– Våra patienter är de första i världen med så lång tumörkontroll som upp till tolv år efter en helt icke-invasiv behandling, säger Peter Gunvén, docent och överläkare på Radiumhemmet vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Han har sedan metodens införande i början av 1990-talet, tillsammans med dess upphovsmän, docenterna Ingmar Lax, sjukhusfysiker, och Henric Blomgren, onkolog, vid ett fåtal tillfällen använt stereotaktisk strålbehandling,  SRT  , mot levertumörer i botande syfte. Tekniken används även i annan behandling, bland annat mot njurcancer och den är en vidareutveckling av den teknik som från början utvecklades för behandling av hjärntumörer, se också Dagens Medicin nr 7/05.

Peter Gunvén ser flera fördelar i behandlingssättet.

– Förutom vinster för patienten, som oftast mår bra vid behandlingen och inte kräver någon egentlig vård, är metoden förhållandevis billig, säger han.

Strålningsbehandlingen kostar enligt honom endast en femtedel av vad en leveroperation kostar, vilket delvis förklaras av att narkos och inläggning inte krävs.

Ser stor potential för strålning

Peter Gunvén har strålat omkring 15 patienter i botande syfte.

– De flesta patienter som jag har behandlat har av allt att döma lika ofta en lokal tumörkontroll som efter högklassig leverkirurgi, säger han.

Imponerad över de goda resultaten ser han en mycket större potential för behandlingen. Det är enligt honom särskilt vissa patientgrupper som kan dra nytta av metoden.

– Vi vill i nuläget inte rutinmässigt ersätta operation, men för patienter som saknar alternativ till kirurgiskt av olika skäl, är metoden väsentlig, säger Peter Gunvén.

Metoden begränsas av att levern är strålkänslig. Därför kan strålning vara olämplig vid multipla eller stora tumörer, eftersom omgivande lever då skulle få för stor stråldos. Dessutom är en skrumplever extra strålkänslig.

Ram minimerar rörelserna

Strålkanonen som används vid  SRT  är densamma som funnits länge.

Patienten ligger i en ram som minimerar hans eller hennes rörelser och därmed ökar precisionen av bestrålningen, vilket minskar biverkningarna. En vakuummadrass fixerar bålen och tatueringsprickar på olika ställen på kroppen stäms av mot laserstrålar från ramen så att patienten ligger exakt likadant i lådan från gång till gång.

Andningen, som får tumören att röra sig, begränsas av en platta som försiktigt pressas mot patientens maggrop. Ett tredimensionellt koordinatsystem lokaliserar tumören noga i förhållande till strålapparaturen och behåller läget mellan behandlingarna. I regel görs totalt tre till fyra behandlingar, som ges varannan dag.

Tekniken är inte så svår att lära, menar Peter Gunvén.

– Det svåra är att veta vilken den maximala stråldosen är, eftersom man behandlar så många olika mål och tumörtyper i levrar med olika god funktion.

Tekniken används i dag löpande världen över, men patienttillströmningen till strålkirurgi i botande syfte är fortfarande relativt låg. På Radiumhemmet har runt 500 levertumörer strålbehandlats av skiftande skäl, dock ofta sent i sjukdomsförloppet när det inte finns möjlighet till bot.

Lars Lundell är professor i kirurgi och ansvarar för leverkirurgin vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Han förvånas över att inte alla, däribland Peter Gunvén, deltar i de konferenser för sjukhusen i landstinget, som förs en gång i veckan rörande patienter med leversjukdomar. Peter Gunvén menar i sin tur att han hellre gör sin multidisciplinära bedömning i samråd med den sjuke.

Saknar vetenskapliga rapporter

Vid leverkonferensen granskas beslutsunderlaget kritiskt och därefter förs en diskussion om bästa behandlingsmetod, vilka samtliga ska vara vetenskapligt väl dokumenterade, enligt Lars Lundell. Till den senare hör ännu inte  SRT  , anser han. Främst saknar han vetenskapliga rapporter som redogör för resultaten av metoden.

– Men jag tycker att metoden är intressant och jag välkomnar vetenskapliga protokoll, en tydlig redovisning av hittills erhållna erfarenheter, liksom jag välkomnar Peter Gunvén att anmäla patienter till konferensen och delta! säger han.

Intensiv forskning pågår inom området och Lars Lundell påpekar vikten av att använda rätt kanaler och instrument för verksamheten:

– Det gagnar inte patienterna om var och en snickrar i sin egen lilla bod.

Maria Bång

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev