Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Läkemedel

Nya vägar söks efter alzheimerfloppar

Publicerad: 9 november 2012, 09:04

Bakslag på bakslag – motvinden för utvecklingen av alzheimerläkemedel är ihärdig. Nu ska forskare testa något som kan vara etiskt tveksamt: att ge förebyggande medicin till friska äldre.


Behovet av ett läkemedel som bromsar Alzheimers sjukdom är oerhört, men att få fram ett sådant tycks allt längre bort.

Nyligen visade det sig att de två hetaste kandidaterna, antikropparna bapineuzumab och solaneuzumab, hade i princip noll effekt på patienternas minne och funktionsförmåga när de testades i större skala. Därmed sällade de sig till en lång rad motgångar på området.

En förklaring är att läkemedelsutvecklingen varit alltför ensidig, enligt Agneta Nordberg, professor i geriatrik vid Karolinska institutet.

Nästan alla kandidater har varit riktade mot ämnet beta-amyloid, som klumpar ihop sig i plack i hjärnan och tros vara drivande i sjukdomsutvecklingen. Enligt Agneta Nordberg handlar det om 20-tal antikroppar som testats, samt några så kallade gammasekretashämmare som stoppats på grund av biverkningar och dålig effekt.

– Det är olyckligt att många läkemedelsföretag har gjort ungefär samma sak. Misslyckandena visar att den approach man haft inte fungerar, säger Agneta Nordberg.

Sett i backspegeln tycker hon att företag och forskare hade för bråttom med att testa vaccinerna på stora patientgrupper. Först borde man ha studerat verkningsmekanismerna mer. För bapineuzumab till exempel tagit reda på om nervcellernas funktion förbättrades av, genom att med PET-kamera mäta hjärnans glukosmetabolism, som är nära kopplad till minnesfunktionen.

– Det hade gett en bild av möjligheterna att förbättra minnet. Nu hade man ganska dåligt på fötterna för att gå vidare till fas-3, säger Agneta Nordberg.

Bakslagen har gjort det tydligt att det krävs nya angreppssätt för att kunna bromsa sjukdomsförloppet. Kaj Blennow, professor och alzheimerforskare vid Göteborgs universitet, tror dock att läkemedel riktade mot amyloid fortfarande är det mest lovande spåret.

– Jag hoppas, kanske mer än jag tror, på det. Det finns ju inte mycket annat att gå på. Vi känner ännu inte till någon annan sjukdomsmekanism som vi kan angripa.

Liksom många experter menar Kaj Blennow att läkemedlen har testats för sent i sjukdomsförloppet, när det redan uppstått stora skador i hjärnan. Kaj Blennow drar en parallell till behandling av högt kolesterol.

– Det går inte att ta personer som haft fyra hjärtinfarkter och behandla med kolesterolsänkare under ett och ett halvt år, och tro att allt ska bli bra. Det är samma med måttlig demens. Det är lätt att vara efterklok, men man måste komma in tidigare, säger han.

Allt är heller inte nattsvart ­– det finns tecken på att antikropparna haft viss effekt.  Bapineuzumab påverkade två biomarkörer, bland annat mängden beta-amyloid i hjärnan, till det bättre. Och en analys av alla patienter i fas-3 antydde att solaneuzumab bromsade nedgången i kognitiv förmåga något hos patienter med lättare sjukdom.

Detta tar läkemedelsföretagen fasta på. I USA planeras tre studier där personer som ännu inte utvecklat sjukdomen ska få förebyggande läkemedel riktade mot amyloid. Två av dem inkluderar familjer med anlag för sällsynta, ärftliga former av sjukdomen. De har hög risk att bli sjuka, vilket gör det motiverat ge dem läkemedel även om de är fullt friska, tycker Agneta Nordberg.

Den tredje studien ser hon som mer problematisk. Den ska omfatta äldre utan minnesproblem men som börjat få ansamlingar av beta-amyloid i hjärnan, för att se om läkemedel kan hindra den vanligare, sporadiska formen av sjukdomen från att bryta ut.

– Jag tycker det är tveksamt att man ska berätta för dessa personer att de har amyloid i hjärnan, eftersom det är långt ifrån säkert att detta kommer att ge dem minnesproblem. Snarare borde man testa att behandla äldre med mild kognitiv störning, som kan vara ett förstadium till alzheimer.

Näst efter att sätta in antikroppar i tidigare skede, tror Agneta Nordberg att det mest lovande är pågående försök med att ta fram läkemedel mot förstadier av amyloidplacken. Dessa så kallade oligomerer kan ta sig in i nervcellerna och påverka deras funktion, och tycks därmed vara farligare än placken.

En annan strategi som visat sig lovande i små studier är behandling med immunglobuliner, antikroppar som tas från människoblod och injiceras i patienten. Alzheimerforskaren Kaj Blennow är dock skeptisk.

– Risken är att en alldeles för liten andel av antikropparna är riktade mot beta-amyloid, kanske en på miljonen, medan resten är riktade mot olika virus och allt mellan himmel och jord.

Han är luttrad av alla bakslag inom sitt fält, men vill inte se läget som tröstlöst utan tror att forskningen lär av misstagen.

– Man får acceptera att det tar sin tid. Om man jämför med cancerforskningen som det satsas hundra gånger mer på, så tycker jag ändå att vi kommit framåt.

En farhåga är dock att industrin tröttnar och lämnar fältet i pur frustration.

– Jag hoppas att läkemedelsföretagen inte tycker hjärnans sjukdomar är för svåra och lämnar området. Nu behöver man snabbt vända blad och testa om prevention är lösningen, även om det kanske går lite snabbt i vissa fall, säger Agneta Nordberg.

HANNA ODELFORS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev