Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Läkemedel

Väntan kan minska biverkningar

Publicerad: 19 Augusti 2002, 12:17

En läkemedelsbehandling som är anpassad till individen, och som inte sätts in för tidigt. Det är modellen som rekommenderas i de första nationella riktlinjerna om behandling av hiv-smittade.


1987 kom den första antiretrovirala behandlingen mot hiv. Sedan dess har 14 andra läkemedel mot det fruktade viruset tagits fram. Framför allt kombinationer av dessa olika läkemedel har drastiskt förbättrat prognosen för hiv-smittade.  Anders Sönnerborg. Foto: Anders Kallersand" BORDER="0"Anders Sönnerborg. Foto: Anders Kallersand  - Det senaste året har hiv-behandlingen börjat konsolideras, så det är bra att göra ett avstamp nu och lägga fram nationella rekommendationer, säger Anders Sönnerborg, professor i infektionssjukdomar vid Huddinge universitetssjukhus.  Han är en av de huvudansvariga för behandlingsrekommendationerna, som publiceras i dag, tisdag den 20 augusti, på Läkemedelsverkets hemsida. Bakom riktlinjerna står även Referensgruppen för antiviral terapi, RAV. Alla hiv-läkemedel hämmar enzymer som är viktiga för att viruset ska kunna föröka sig. Dokumentet detaljreglerar inte vilka preparat som ska användas men rekommenderar kombinationer av olika läkemedelsklasser.  Förstahandsalternativ är behandling med två olika läkemedel i klassen nukleosidanaloger, plus en så kallad icke-nukleosid RT-hämmare, eller två nukleosidanaloger och en proteashämmare.  Fortsätter med återhållsam linje  Sedan 1985 har 5500 personer rapporterats hiv-smittade i Sverige. Av dem har 1800 insjuknat i aids.  Attityden till läkemedelsbehandling av hiv-patienter har varit mer återhållsam i Sverige än i USA och södra Europa, i den meningen att man väntar längre med att sätta in terapin.  - Det har visat sig vara en framgångsrik linje, som vi ska fortsätta med, säger Anders Sönnerborg.  Mindre problem med resistensutveckling, färre patientfall där behandlingen slutar verka och förmodligen mindre uttalade långtidsbiverkningar är de främsta fördelarna med att vänta med antiretroviral behandling.  Enligt rekommendationerna bör behandling övervägas när mängden av de vita blodkroppar som kallas CD4+T-celler sjunkit till under 350 celler per mikroliter blod. När hiv-infektionen ger symtom eller T-cellstalet sjunkit under 200 ska behandling alltid ges.  - Väntetiden tills behandlingen påbörjas bör vi använda till att motivera och utbilda patienten. Kärnbudskapet är att det är patienterna själva som tar ansvar för sin behandling, förutsatt att de får ett gott stöd från sjukvården, säger Anders Sönnerborg.  Viktigt att diskutera med patienten  Rekommendationerna betonar att behandlingen ska anpassas till den enskilda individen, eftersom det är avgörande för resultatet att patienten verkligen tar sina mediciner. Uppföljning och diskussion med patienten om medicineringen är viktigt.  För att följa upp hur effektiv behandlingen är ska nivåerna av hiv-RNA i plasma mätas, liksom antalet CD4+T-celler.  Förebyggande behandling, när någon exempelvis har stuckit sig på en hiv-kontaminerad spruta eller haft sex med en hiv-infekterad person, tas också upp. Antiretroviral behandling kan då ges i förebyggande syfte, men denna måste påbörjas inom 72 timmar efter exponeringstillfället. Patienten ska sedan hiv-testas fyra gånger, sista gången efter sex månader.  FOTNOT: Läs hela rekommendationen på www.mpa.se eller www.rav.nu.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev