Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Neurologi

Svårt att få DBS vid dystoni

Publicerad: 11 september 2013, 05:00

I Umeå opereras tolv patienter med muskler som drar ihop sig utom kontroll. I Göteborg inte en enda.


Djup hjärnstimulering kan förutom vid Parkinsons sjukdom även ges vid svåra fall av essentiell tremor, det vill säga ärftliga darrningar, samt vid allvarlig dystoni. Det sistnämnda innebär ihållande och ofrivilliga muskelsammandragningar, som ger vridande rörelser och onormala kroppsställningar. Tillståndet kan vara både smärtsamt och handikappande.

– Vi har patienter där muskelsammandragningarna gör att de bara ligger i sängen medan det rycker konstant i hela kroppen, eller andra som inte kan öppna ögonen. Men efter DBS har de blivit av med de flesta sym­tomen, säger Patric Blomstedt, som är ansvarig för DBS-enheten i Umeå.

Enheten är flitigast i landet med att ge DBS vid dystoni, och sym­tomen brukar enligt Patric Blomstedt minska med runt 80 procent hos deras patienter, vilket är i linje med studier på området.

Linköping opererar bara ungefär en dystonipatient vartannat år. Att det inte blir fler beror på en okunskap bland läkare om vilka patienter som kan ha nytta av DBS, enligt Patrick Vigren, verksamhetschef för neurologiska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping. Samma gäller för essentiell tremor, anser han.

– Man har nog inte tillräcklig kunskap om behandlingen och vet inte vilka man ska remittera.

Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg opererar inte en enda för dystoni i år, och även här hänvisar neurologen Björn Holmberg till få remisser. Men han ser även andra orsaker till att de är spar­smakade med behandlingen:

– Den vetenskapliga evidensen för metoden har varit bristfällig, och så kanske våra neurokirurger inte har varit så benägna att operera den här gruppen, säger han.

Målet är dock att börja operera fler dystoni­patienter på Sahlgrenska, åtminstone en handfull per år. Detta eftersom bevisen för att behandlingen är bra har stärkts den senaste tiden, enligt Björn Holmberg.

Men enligt Patric Blomstedt i Umeå har metoden varit etablerad och evidensen god i många år.

– Det finns relativt stora studier publicerade, och detta ses som en rutinoperation vid de flesta stora DBS-centrumen runt om i världen. Jag har väldigt svårt att se några skäl till att erbjuda behandlingen i lägre grad än vid de andra rörelsesjukdomarna, säger han.

Relaterat material

Få patienter får chansen till ett rörligare liv

HANNA ODELFORS

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev