Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Analys: Vad säger Lars Leijonborg?

Publicerad: 13 februari 2009, 13:09

ANALYS: Kanske finns det, i grevens tid, en liten öppning i kompetensfrågan. Och vad säger egentligen Lars Leijonborg?


Det började med en artikel i Dagens Medicin i december. Som första medium uppmärksammade vi ett nybildat apotekarnätverks reaktioner på regeringens lagrådsremiss i apoteksfrågan.

Nätverket har sedan dess formaliserats och fått namnet Apotekarsällskapet. Bakgrunden till artikeln var att apotekarna reagerat starkt på regeringens formulering att en ”farmaceut med tillräcklig kompetens och erfarenhet för uppgiften” ska utses till läkemedelsansvarig på varje apotek.

Apotekargrupperingen krävde i stället att de läkemedelsansvariga på framtidens apotek bör vara apotekare.

Artikeln blev startskottet för ett smärre apotekaruppror, och är nu uppe i en bra bit över 100 kommentarer på sajten. Så gott som alla som uttalat sig, i och för sig mestadels apotekare, stöder sällskapets krav.

Med tanke på den lågmäldhet och debatträdsla som präglat de båda farmaceutprofessionerna i apoteksmonopolets skugga, känns det plötsliga höga tonläget uppfriskande. Från receptariehåll har det dock varit ganska tyst, åtminstone i den externa debatten.

Utifrån betraktat riskerar den här uppgörelsen att avfärdas som ett revirpinkande i linje med vad som emellanåt utspelar sig mellan andra yrkesgrupper i vården.

Men frågan är viktigare än så. Exakt vid denna punkt i tiden, vårvintern 2009, ska apoteksväsendets ramar i Sverige sättas för överskådlig framtid. Ska det någon gång hetta till så är det nu.

Stannar kraven vid farmaceutkompetens får vi dras med ett kvardröjande minne från monopoltiden. Det svenska apoteksväsendet får även i fortsättningen en egenhet i en internationell jämförelse – receptarier dominerar som läkemedelsansvariga. I Apotekarsällskapets argumentation är det här rentav en överlevnadsfråga för apotekarna som yrkesgrupp.

Eftersom propositionen om den nya apoteksmarknaden inte antogs på gårdagens regeringssammanträde, får Apotekarsällskapet åtminstone en knapp veckas ytterligare respit. På måndag har man fått audiens hos Sofia Wallström, departementsrådet som samordnar apoteksfrågan på socialdepartementet. Gissningsvis antas propositionen av regeringen redan torsdagen därpå, den 19 februari, för att sedan lämnas över till riksdagen.

Alla signaler tyder på att arbetet redan är färdigt, men kanske finns en liten öppning just i denna fråga. Kompetensfrågan är nämligen inte alls lika sammanflätad med andra aspekter av reformen, som exempelvis den gyttriga prisfrågan. En ändring i frågan om kompetenskraven för läkemedelsansvariga vore genomförbar med jämförelsevis få pennstreck.

Som Apotekarsällskapet påpekat tycks det också finnas brister i det underlag som regeringen baserat sitt förslag på – och därmed kan man sätta frågetecken bakom en del av slutsatserna. Det gäller exempelvis påståendet om att det skulle uppstå apotekarbrist om man lade kraven på den högre kompetensnivån. Har regeringen verkligen tänkt på alla de årskullar av apotekare som på senare tid tagit tjänst i angränsande sektorer som läkemedelsindustrin eller emigrerat över Kölen och börjat jobba på privata apotek i Norge? Många av dessa apotekare känner sig säkert manade när marknaden öppnas i Sverige. Jag känner själv flera stycken.

Dessutom är ju regeringens grundståndpunkt att läkemedelsansvariga bör vara apotekare. Man hänvisar sedan till praktiska hinder och landar i ett annat förslag - men frågan är om hindren verkligen är så stora.

Ändå blir stalltipset att regeringen håller fast vid sitt grundförslag även i denna fråga. Men det vore intressant att höra hur Lars Leijonborg resonerar här. Högskole- och forskningsministern pläderar ju ofta för vikten av att högre utbildning ska löna sig.

Nu är han del av en regering som vill driva igenom lägre kompetenskrav på svenska apotek än i resten av den europeiska unionen.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev