Antikroppar mot interferon försämrade effekten på MS

Betainterferon är förstahandsvalet för behandling av multipel skleros i skovform. Flera omfattande randomiserade studier har visat att förekomst och svårighetsgrad av skov ändras gynnsamt och att medlet fördröjer försämringen av patienterna.  En nackdel är att antikroppar mot betainterferon uppträder och minskar den positiva effekten av läkemedlet. Men den kliniska betydelsen av dessa antikroppar diskuteras fortfarande. För att studera detta gjorde forskare vid bland annat Rigshospitalet, Köpenhamn, Danmark, en studie på 541 patienter som följdes i fem år med årlig undersökning av antikroppsförekomst. Studiedeltagarna valdes slumpmässigt från de patienter med MS som påbörjade behandling med betainterferon under åren 1996-1999.  Patienterna utvecklade antikroppar mot betainterferon oberoende av ålder, kön, hur länge sjukdomen pågått och i vilket skede sjukdomen var när behandlingen inleddes.  Skov inträffade drygt 50 procent oftare under perioder när patienterna hade mätbara mängder antikroppar mot betainterferon. Tiden till nästa skov var 244 dagar längre för patienter utan antikroppar efter tolv månaders behandling jämfört med dem med antikroppar.  Under studiens fem år förvärrades dock inte patienternas handikapp av sjukdomen av antikroppar mot betainterferon.

Sten Erik Jensen