Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Användarvännen vill fånga felen tidigt

Publicerad: 31 mars 2014, 08:52

Foto: Jonas Forsberg/Bildbyrån

Isabella Scandurra är forskaren som just nu har ett finger med i det mesta av det som toppar e-hälsoagendan.
– Jag försöker överbrygga klyftan som finns mellan IT-folket och vårdpersonalen, säger hon.


Socialdepartementet talar e-tjänster, Landstinget i Uppsala län inför journaler på nätet som nu ska ut över landet och det börjar talas allt mer om att digitalisera äldrevården. Och överallt finns forskaren Isabella Scandurra med på ett hörn för att titta på hur användbarheten ser ut.

– Jag läste systemvetenskap med inriktning på interaktionen mellan dator och människa och personalutveckling. För mig har det alltid handlat om människorna och hur IT ska komma till nytta, säger hon.

Redan under utbildningen började hon jobba på Ericsson i Hudiksvall och det blev hennes första anhalt som nyutexaminerad. Det här var åren före millennieskiftet då det började talas om det smarta hemmet och Ericsson byggde upp testmiljöer med fiber till hemmet. Men Isabella Scandurra funderade kring hur tekniken skulle kunna användas på ett sätt som verkligen spelade roll för människor och i den vevan dök ett forskningsprojekt om smart äldrevård i hemmet upp. Hon handplockades av professorn som ledde projektet.

– Det blev väldigt påtagligt - det handlade om vettigare saker, som att stödja patienterna, i stället för om entertainment, som smarta hem ofta handlade om då. Dessutom hade vi en testplattform utan kapacitetsbegränsningar.

Det här första forskningsprojektet fick goda resultat och ledde till ytterligare ett projekt för äldrevården som Isabella Scandurra arbetade med som doktorand. Det projektet återkommer som en röd tråd i vårt samtal.

– Vi byggde ett system som personalen ville ha det och lyfte fram just de informationsmängder som behövs i fält.

Hon beskriver hur de byggde så att det gick att söka i informationen och att bryta loss data ur de befintliga systemen så att läkarna kunde ändra ordning och laborera med sina journalanteckningar på det sätt som de ville ha det och sjuksköterskor och hemtjänst fick den information de behövde i det vardagliga arbetet med äldre.

– Då förstod vi inte hur långt framme vi var - vi gjorde bara som vården önskade. Men än i dag finns inget sådant här system. Vi förstod inte då att det var så unikt.

Tricket var enligt Isabella Scandurra att de lyssnade på användarna och utgick från deras behov.

– Ofta sitter användarna med som gisslan i projekten. De får inte den tid de behöver och deras åsikter tas inte till vara. Det borde vara förbjudet att beställa system som inte är anpassade till verksamheten och som inte går att jacka in i den befintliga arbetsmiljön, säger hon.

Arbetsmiljön och arbetssituationen är avgörande när man tar fram system, betonar hon. Ofta upplevs nya system som man vill få in som halvfärdiga. De ger inget nytt stöd i vardagen.

– Ett exempel är kvalitetsregistren. De ger inte användarna något i dag utan först på sikt och det är inte byggt så att de som matar in data själva får någon nytta av det utan det är byggt efter uthämtningen av data som ska göras i andra änden. En stor brist är att beställarkompetensen i vården fortfarande är låg. Men samtidigt måste utvecklingssidan också bli bättre på att ställa frågor och hjälpa vården på traven påpekar Isabella Scandurra.

Själv ser hon sig som en brobyggare.

– I dag finns det ett stort glapp mellan IT-bygget som sådant och personerna i vårdverksamheten. Där kan sådana som jag vara en brygga – vi kan IT i så pass stor utsträckning att vi förstår experternas språk men vi förstår också vården och dess behov. Det behövs fler sådana brobyggare tror jag för vården måste få vara experter på sitt och IT-folket på sitt.

Att IT-systemen behöver moderniseras och anpassas till vården står klart. Samtidigt är Isabella Scandurra orolig över de tongångar hon hör från de stora landstingen och regionerna.

– De är ute efter en ny ”vårdinformationsmiljö” och sneglar mot det amerikanska journalsystemet Epic. Men jag tror det är fel väg att gå. ”One size fits all” är inget som förespråkas i användbarhetskretsar.

I stället slår hon ett slag för att utveckla flexibla system och tjänster som ska bygga på konkreta strategier som utgår från hur vården arbetar - hur olika delar hänger ihop.

– Här skulle ett Epic-införande tyvärr fallera big time eftersom det saknas kunskap om den lokala verksamheten, säger hon.

– Den svenska struktureringen av information är inte samstämmig med den amerikanska och kunskapen hos de svenska vård-IT-leverantörerna räcker långt. Jag ser en stor risk i att de tre storstadsregionerna gör ännu en jätte affär på skattepengar och så har vi hela arbetet kvar med att integrera till befintliga system och sortera data ändå – det som ändå måste göras. Vi är alltså fortfarande inne på att köpa tekniklösningar, och inte verksamhetslösningar.

Ändå är hon hoppfull inför den närmsta framtiden.

– Jag tror det kommer en ketchupeffekt nu där vi blir bättre beställare. Socialdepartementet har användbarhet som fokus i den kommande e-hälsohandlingsplanen. Sedan gäller det hur det ska verkställas.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News