Arbetstid med buffert blev framgång i Umeå

– Det finns mycket som är bra med den här modellen. Framför allt jobbar vi mindre, vi jobbar också färre helger och har lättare att få ledigt. Det märks tydligt att vi har tid för återhämtning, säger sjuksköterskan Elin Sandén.

Arbetstidsmodellen, kallad 3-3-modellen, infördes redan 2009 och har under åren förfinats för att passa barnonkologen. Ingen som arbetar heltid där arbetar mer än 88 procent – 85 procent om nätter ingår i schemat – men alla får betalt för 100 procent.

Framför allt jobbar vi mindre, vi jobbar också färre helger och har lättare att få ledigt. – Elin Sandén, sjuksköterska

– Du jobbar mellan två och fyra pass och så är du ledig två till fyra pass på raken. Nattpassen är samlade i schemat och när du vakar av är du ledig minst tre pass. Dygnet ­runt-verksamhet är slitsam och då måste man få jobba lite mindre utan att hamna i någon pensionsfälla, säger avdelningschefen Eva Sjödin ­Eriks­son.

Dessutom är en del av arbetstiden, 6 procent, en buffert som läggs på hög för att täcka korttidsfrånvaro och planerad semester. Buffert­tiden kan också användas till handledning, yrkesträffar och arbetsplatsträffar på lediga dagar.

– Man skriver själv upp sig på en lista när man kan ”buffa”. Då är man stand by till klockan elva på förmiddagen om någon blir sjuk eller måste vabba. Fast det är ovanligt att någon blir inringd på morgonen, säger Elin Sandén.

Det har gjort att externa vikarier endast behöver plockas in på sommaren. Sjukskrivningstalen har också sjunkit och övertiden är i princip obefintlig med upplägget. Arbetstidsförkortningen kostar därmed inget extra för landstinget eller sjukhuset.

På en del håll i landet har 3-3-modellen testats och lagts ner under årens lopp just med motiveringen att det har blivit för dyrt. Men på onkologen är det tvärtom, enligt Eva Sjödin Eriksson.

– I slutänden blir det billigare eftersom personalen trivs och vill vara kvar. Hela Vård­sverige funderar över hur vi ska komma till rätta med det kaotiska sjuksköterske­tappet, jag tycker att vi har hittat lösningen, säger hon.

Annat var det förr. Då hade Eva Sjödin Eriksson en arbetsgrupp på cirka 25 sjuksköterskor och undersköterskor som i medarbetarsamtal beskrev hur de aldrig fick tid för återhämtning.

– Jag satt och ringde in folk i parti och minut och var tvungen att skaffa en bemanningsassistent för att jag som chef inte klarade av att både fixa verksamheten och dessutom ringa personallistan från A till Ö och plocka ut på övertid, säger hon.

I Sverige finns totalt sex barn­onkologiska centra, i Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg, Lund och Uppsala. Än så länge är det bara Umeå som har infört arbetstidsmodellen.

– Både barnonkologen i Lund och i Stockholm har varit här och informerat sig om modellen och upp­vaktat politiker och landstingsledningar. Men de får inget gehör uppifrån. Jag tror att de tror att det kommer att kosta för mycket i slutänden, säger Eva Sjödin Eriksson.