Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag23.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Årets raket på maktlistan <BR>susar förbi sina chefer

Publicerad: 13 Januari 2010, 05:02

Maktlistan 2010 Han hängde av sig läkarrocken 1995. 15 år senare är Göran Stiernstedt landets mäktigaste doktor. En förklaring är förmodligen att han fortfarande smyger på sig den vita rocken. I alla fall i tanken.


Varje maktlisteskribents högsta önskan är att avslöja den svenska sjukvårdens fullständigt okända och enormt betydelsefulla beslutsfattare. En liten skara män och kvinnor som sammanstrålar på hemlig ort för att utan insyn från vare sig folkvalda, profession eller journalister dra upp riktlinjerna för landets vårdapparat.

Årets bidrag i denna kategori blir i stället: Susanne Stiernstedt, infektionsläkare vid Karolinska universitetssjukhuset. Maktbas: Köksbordet som hon delar med stjärnskottet på årets lista, maken Göran Stiernstedt, direktör för avdelningen för vård och omsorg vid Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

– Hon är enormt viktig för mig genom att hon kan bidra med sin bild av hur det är på sjukhuset, om det exempelvis är överfullt och hur snacket går. Men det händer också att jag testar lite reformidéer på henne. Och speciellt nu under pandemin har hon varit ovärderlig, säger Göran Stiernstedt.

Pandemin är en förklaring till att Göran Stiernstedt, som värvades från Stockholms läns landsting till SKL hösten 2008, lyfter från 15:e till tredje plats på maktlistan 2010. Många andra sjukvårdsaktörer har under året kastat avundsjuka blickar mot SKL-direktören som hanterat influensafrågan med självklar auktoritet i allt från nyhetsinslag på Ekot till kontakter med social­departementet. Men så är han också infektionsläkare i botten, en av pionjärerna inom borreliaforskningen och disputerad på bakterien.

– Det har gått bra under året, egentligen är det väl bara min nioåriga dotter som tyckt att det varit tråkigt att pappa är så mycket på tv, säger Göran Stiernstedt.

– Det är klart att min bakgrund har varit en stor fördel under influensan. Det är lättare att diskutera pandemi med Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen om man kan smittämnet och kan biverkningar.

Det har faktiskt gått så bra att Göran Stiernstedt på Dagens Medicins lista hamnar över båda sina politiska ”chefer”, moderaterna Henrik Hammar, ordförande i sjukvårdsdelegationen, och Anders Knape, ordförande för SKL. Ett faktum som är känsligt både för de folkvalda som kan uppfattas som svaga och för tjänstemannen som kan anses ha gått utanför sina befogenheter.

Kan du synas för mycket?

– Absolut. Och risken för det är större här på SKL än i ett landsting, där man arbetar med politikerna dagligdags. Här är de inne mer sällan. Men jag har inte fått kritik för att ta för mycket plats och jag försöker stämma av med politikerna.

Det kunskapsöverläge som det ibland innebär att vara läkare i botten när man är toppchef inom sjukvårdssektorn kan enligt Göran Stiernstedt också vara farligt. Det ligger helt enkelt en lockelse i att använda fackkunskaperna lite för mycket.

– Det kan vara en fara i min position att man utnyttjar sin medicinska bakgrund för mycket och på fel sätt.

Hur då?

– Att man exempelvis i ett arbete med förändringar eller reformer använder kunskaperna för att skaffa sig en extra maktposition som man kanske inte bör ha i den situationen.

Förutom pandemihanteringen är det denna egenskap som oftast lyfts fram när andra tunga makthavare inom sjukvården ska beskriva Göran Stiernstedts bästa sidor: Han har förmått att ta av sig läkarrocken men tvekar inte att använda den kompetens och tyngd hans bakgrund givit honom för att utveckla sjukvården.

Samtidigt hävdar han själv att den vita rocken finns där hela tiden. Om än bara bildligt.

– Jag försöker alltid tänka ”hur har de det därute?”. Patienterna och de som arbetar i sjukvården. Hur påverkas de av det här? Det är lätt att sätta sig till doms, men jag vet att det är tungt att jobba ute i vården och hur mycket man retar sig på beslut ovanifrån som är fattade utan tanke på konsekvenserna.

Varför når så få läkare makttoppen?

– Jag vet inte om det är så få. Men det ligger lite i läkarsyndromet att säga att man inte har makt. Läkarna väljer gärna offerrollen och är inte alltid så förändringsvilliga. Och det är något som retar mig.

Varför retar det dig?

– För att sjukvården inte kommer att klara framtidens utmaningar om inte läkarna kliver fram och tar på sig ledarskapet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev