Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Astrachefen vill gripa chansen till nya forskningsframgångar

Publicerad: 3 juni 2002, 12:51

Astra Zenecas koncernchef, Tom McKillop, står vid ett vägskäl. Snart väntas beslut om huruvida storsäljaren Losec ska få fortsatt patentskydd i USA och om den nya blodfettsänkaren Crestor blir godkänd av myndigheterna. För Astra Zeneca behöver en ny kassako. Tom McKillop lovar att företaget i framtiden ska ha skarpare fokus "på forskning och nya upptäckter".


Tom McKillop, koncernchef för Astra Zeneca, sitter nersjunken i soffan. Utanför fönstret i företagets väl tilltagna representationsvåning på Birger Jarlsgatan i Stockholm passerar den beridna högvakten.  Foto: Anders Kallersand." BORDER="0"Foto: Anders Kallersand.  Tom McKillop väntar. De närmaste veckorna kommer den amerikanska läkemedelsmyndigheten att ge besked huruvida den godkänner företagets blodfettsänkare Crestor. Ett positivt besked skulle öppna en helt ny - och mycket lukrativ - marknad för det svensk-brittiska företaget, som förra året sålde läkemedel för runt 165 miljarder kronor.  Dessutom väntas en domstol i USA när som helst fatta beslut i det som har beskrivits som århundradets rättegång för svenskt näringsliv - striden om patenträttigheterna till Losec. Minst ett tiotal olika företag trycker på och vill börja tillverka och sälja kopior av läkemedlet i USA.  Enligt tidningen Veckans Affärer betyder varje månad som kopiorna fördröjs försäljningsintäkter på cirka 3 miljarder kronor.  - Jag har huvudet fullt av annat. Men jag tror vi har en mycket god chans att vinna i USA och gör vi inte det, kommer vi att överklaga. I tidigare rättegångar har vi visat att generika av Losec är ett intrång, säger Tom McKillop.  Det är bara delvis sant. Företagets ansträngningar att sätta stopp för kopior av det läkemedel som inte för så länge sedan var världens mest sålda har varit mycket framgångsrika.  Men i både Australien och Tyskland har Astra Zeneca förlorat ensamrätten och i Storbritannien säljs sedan ett par månader tillbaka generiska preparat med omeprazol, den aktiva substansen i försäljningssuccén.  I slaget om den viktiga USA-marknaden, där patentet för omeprazol gick ut för knappt två år sedan, har Astra Zeneca riktat in sina krafter mot de många tilläggspatent som omger Losec, främst den metod som kapslar in omeprazol och gör det verksamt.  Tom McKillop lyckas inte riktigt dölja sin irritation när patentintrång kommer på tal. Hans bruna ögon drar ihop sig en aning och det rullande skotska uttalet får ny fart. Att hålla konkurrenterna i schack kostar både pengar och energi. Varje år satsar Astra Zeneca runt en halv miljard kronor för att skydda olika patent och andra rättigheter.  - Men det handlar inte om pengar i första hand. Faktiskt. Vi måste försvara vår intellektuella egendom. Det är en grundläggande princip som vi inte kan vända ryggen åt, oavsett eventuella vinster, säger han och ler förtroendeingivande under den gråsprängda mustaschen.  På samma sätt försvarar Tom McKillop, om än mer diplomatiskt, det faktum att Astra Zeneca för något år sedan gjorde gemensam sak med en rad andra  läkemedelsföretag och stämde den sydafrikanska staten för intrång i patenten kring aids-mediciner.  Den internationella kritiken blev högljudd. Hela branschen anklagades för ocker, att företagens vinstintressen sattes före nästan fem miljoner hiv-smittade sydafrikaners liv.  - Det är inte sant. Branschen har erbjudit Sydafrika dessa mediciner till kraftigt reducerade priser. Men den sydafrikanska staten har varit ointresserad av att utnyttja dessa rabatter. I stället har de skyllt allting på läkemedelsföretagen, något som var väldigt bekvämt för dem. Men det förstod aldrig media, säger Tom McKillop med en viss hetta i rösten.  Återigen återvänder han till rätten att försvara "intellektuell egendom".  - Man måste ha klart för sig att detta utgör själva hjärtat i ett läkemedelsföretag.  Läkemedelsföretagens agerande i Sydafrika hjälpte knappast branschens, i allmänhetens ögon, redan något skamfilade rykte. Och Tom McKillop håller med om att dagens läkemedelsföretag har lite av ett imageproblem.  - När jag började i den här branschen var man stolt över att arbeta i ett läkemedelsföretag. Så är det inte i dag. Det är kanske delvis vårt eget fel, att vi varit dåliga på att berätta vad vi gör, säger han.  Tom McKillop har arbetat inom samma företagssfär i drygt 30 år. 1969 började han vid forskningsavdelningen på ICI Pharmaceuticals, ett brittiskt läkemedelsföretag som 1994 knoppade av sin läkemedelsdel samt sina jordbruksprodukter till det nybildade företaget Zeneca. Fem år senare gick företaget samman med Astra.  Sin lojalitet mot företaget förklarar Tom McKillop med att han i första hand är en "byggare".  - Det är betydligt svårare att bygga om man hela tiden slutar och börjar på ett nytt ställe, även om det kanske främjar karriären på andra sätt. Jag har fått flera andra erbjudanden under åren, men det har aldrig varit aktuellt att byta, säger han.  Att det blev just läkemedel var dock ingen självklarhet. Från början var siktet inställt på att bli matematiker. Men när universitetet krävde att Tom McKillop också skulle läsa fysik blev det kemi i stället, ett ämne han senare doktorerade i.  Lika lite var det givet på förhand att han ens skulle få möjlighet att gå en universitetsutbildning.  - Min far började arbeta i kolgruvan när han var 14 år. Men han ägnade hela sitt liv åt att jag och mina fyra äldre syskon skulle få studera och läsa vidare på universitet. Även om vi var fattiga var vi rika intellektuellt, säger Tom McKillop och räknar sedan upp, med en tydlig stolthet i rösten, alla de olika karriärer hans syskon valde.  Om patentintrång får Tom McKillop att mörkna, pratar han desto ljusare om framtiden och alla de möjligheter Astra Zeneca har att bli "världens bästa läkemedelsföretag", som han uttrycker saken.  Närmast ligger blodfettsänkaren Crestor. Tom McKillop tror att preparatet har stora möjligheter att ta en femtedel av den till synes oändliga marknad som statiner tycks utgöra. Detta trots redan etablerade storsäljare som Lipitor och Zocord.  Mer oberoende bedömare är mer försiktiga och tror att Crestor kan ha chans att nå en 10-procentig marknadsandel.  Eventuella biverkningar, liknande dem som nyligen kopplats till Bayers statin Lipobay, oroar inte heller Tom McKillop.  - Dessa biverkningar var en följd av att deras substans gick in i musklerna, medan Crestor verkar mer på levern.  Succé eller inte återstår att se. Men vid flera tillfällen har Astra Zeneca fått kritik för att företaget satsat för lite på forskning och utveckling av kommande potentiella storsäljare, preparat som kan fylla ut kostymen efter Losec.  En bild som Tom McKillop - föga förvånande - inte håller med om.  - Vi har mycket på gång. Till exempel fick jag just reda på att vårt nya cancerpreparat Iressa fått ett preliminärt godkännande i Japan, säger han.  För bara ett par veckor sedan meddelade företaget att svenskarna Martin Nicklasson och Jan Lundberg kommer att ingå i koncernledningen. En anledning är att nuvarande forskningschefen Claes Wilhelmsson nu går i pension.  Men omorganisationen ska också ses som ett sätt att förstärka företagets forskning och utveckling.  - Vi vill sätta skarpare fokus på nya upptäckter och på global utveckling. Den bästa lösningen var då att låta Jan ta ansvar för nya upptäckter och Martin för den globala läkemedelsutvecklingen, säger Tom McKillop.  Att det råkade bli två svenskar som flyttas upp i det svensk-brittiska företagets absoluta toppskikt, förklarar Tom McKillop som en ren slump. De var det bästa valet, helt enkelt.  - Visst finns det skillnader mellan britter och svenskar. Men folk tenderar att överdriva betydelsen av skillnader länderna emellan när två företag från olika länder går ihop. Däremot bestod Astra och Zeneca av två olika företagskulturer. Till exempel var man på Astra goda entreprenörer, men sämre på kontroll och utvecklingsträning. Zeneca å sin sida var inte lika bra på entreprenörskap och var mer byråkratiskt, säger Tom McKillop.  Astra Zenecas informationschef, Staffan Ternby, som suttit med under hela samtalet, börjar skruva på sig. Tiden är ute. Det är "dags för lunch", förklarar han.  Tom McKillop reser sig och nickar instämmande.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev